I stället har vi ägnat dagarna åt att logga väl utvalda cacher utmed vår väg. Och vägen har stundtals varit krokig. När vi ändå är ute kan vi ju försöka logga cacher i kommuner där vi inte har varit tidigare. En detalj som har slagit oss är att många väljer att placera sina cacher hemma på tomten. Det kan vara en enkel historia under en sten eller buske. Men det kan även vara riktigt konstfärdiga saker som möter oss.
Vi hamnade på parkeringen till en frukt- och grönskasodlare som hade gårdsförsäljning. En nederländsk geocachare hade fått tillåtelse att lägga ut en cache där. Vi förstod inte hur det skulle gå till att komma in i gömman och instruktionen var än mer förvillande. Ägarinnan till gårdshandeln försökte hjälpa till så gott hon kunde och letade till och med efter telefonnummer till cacheägaren. Det lyckades inte. Men vi fick köpt oss en halvliter med nederländska jodgubbar. De smakade inte så mycket, men vad gör det när man få äta färska jordgubbar i slutet av augusti.
Nederländerna är väl mest kända för sina väderkvarnar och enorma tulpanodlingar om våren. Men vi ser hur det odlas överallt, både på friland och i växthus. Och för at inte tala om alla fruktodlingar! Här såg vi dignande äppleträd.
Geocacher kan se olika ut. Att lägga en loggbok i en använd brandsläckare kanske inte är det allra smartaste.
I Nederländerna är det sedan 2020 helt förbjudet att fricampa, om det inte är på område som är reserverat för just husbilar. Det innebär att vi har fått krypa till korset och ta in på camping eller ställplats varje natt. Norr om Breda hittade vi en camping lite senare än vänligt. Vi sladdade in på parkering strax innan sju och upptäckte att det även fanns en restaurang på campingen. Hurra! Trötta som vi var och inte jättepigga på att laga mat själv tog det inte många sekunder att bestämma att middagen skulle intas där. En snabb dusch och tre minuter senare satt vi till bords. Det var söndag och varenda kotte verkade ha bestämt sig för att äta middag samtidigt. Vi beställde schnitzel och öl, allt smakade himmelskt. C ratade sötpotatispurén...
Vid en av alla cacher på tomten kom CO, Cache Owner, ut och vi fick en trevlig pratstund. Han hade jobbat för Tetrapak och varit i Sverige flera gånger. Och så passade han naturligtvis på att logga den spårbara koden på Plåt-Tina.
Natten tillbringades på en bondgård. Under takåsen i ladugården fanns det en serveringslokal med utsikt över kossorna. Vad vi kunde bedöma hade de det bra.
Som vanligt är vi rätt oberäkneliga i planeringen av reserutt. Och det blev ett lappkast när vi styrde ut på Noordoostpolder och landade i Urk. Här mötte vi vännerna A och S-E för första gången sommaren 2010. Den gången stod husbilar mitt ute på det som nu är den tomma parkeringsytan. Servicehuset från då är rivet och ersatt av ett nytt.
Vi cyklade runt i staden och naturligtvis hamnade vi på en hemma-hos-cache. Det gällde att leta i ägg som vaktades av en höna för att komma åt loggboken.








Mange fine plasser vi kjenner oss igjen. God tur videre
SvaraRadera