Lördag 11 juli 2015. Till världens tak.

Lördagen blev plötsligt vikt för en tur till Blaenau Ffestiniog. Från början tänkt som en liten tur men vi beslöt oss för ännu en natt i Porthmadog för att inte behöva stressa på spåret.

Inför avgång tog vi plats i en tredjeklassvagn, inga träbänkar här inte.

Samtidigt växlade denna bjässe ut vagnar till Caernarfon på WHR. Byggd för Sydafrikanska järnvägarna 1958, men de sista av denna typ så sent som tio år senare. Spårvidden är 610 mm och loket väger 62 ton. Detta är otroliga dimensioner på så smala spår.

Sen bar det uppför hela vägen till ändstationen.

Vi strosade runt lite i Blaneau Ffestiniog. Det här med världens tak får här sin förklaring. Epitetet gäller ju egentligen Himalaya. Här har dock området försett världen med taktäckning. Största delen av regionens skifferbrott har producerat takskiffer vilket exporterats över hela världen. Den är också grunden till järnvägens existens.

Till slut slank vi in på ett café och glufsade i oss cream tea. 

Ser loket lite konstigt ut? Skorsten i båda ändar. Påminner lite om historien om cirkuselefanten som rymde och gick in i en trädgård och började käka kålhuvuden där. Damen i huset ringde polisen och rapporterade "det står ett djur i min trädgård och rycker upp kål med svansen och stoppar in det i ...."  Loktypen kallas Fairlie och uppfanns 1864. Systemet fungerar men blev inte sån framgång som skaparen hoppades. Sveriges mest kända pannexplosion inträffade på ett Fairlielok i Hultsfred 1902.

Verkligen långa tåg på smala spår.

Eldaren på vårt tåg står med sin "token" för att överlämna den till mötande tåg. Utan denna får tåget inte lämna stationen. Ett idiotsäkert sätt att kontrollera att mötande tåg kommit in så att ingen kollision sker på linjen.

Tågmöte med intresserade passagerare.