Det rådde fotoförbud inne i slottet och de mest intressanta rummen hade trevliga vakter som berättade om slottet, dess innevånare och om filmningarna. Kameran fick det smygas med och det blev bara några höftskott.
Efteråt satt det fint med Cream Tea hos tjänstefolket i källaren.
Vädret var inte det bästa med regnskadd så promenaden i den jättelika parken blev lite kortare än tänkt. När vi lämnade slottet ringlade köerna sakta in i den stora hallen.
Till slut hittade vi kvällsmålet, nattläger. Vi siktade in oss på en camping som drevs av en farm. Det var svårt att hitta dit och när vi kom fram til gården möttes vi av ägarinnan som tog betalt och pekade på en grusväg bakom lagårn. Sen bar det av ut på ägorna och vi kom fram till en lägerplats. Några bajamajor och tvätthoar var allt. Nä fy fan. Tillbaka och ingen ägarinna i sikte. Lyckligtvis fanns hennes svåger av en tillfällighet där och genom hans tillmötesgående fick vi tillbaks våra tjugo pund. Men vad göra nu? Närmaste camping visade sig ha stängt för kvällen och vi körde mot sydkusten för att hitta nåt. Då fick vi se en camping av en slump och den var öppen sent på kvällen. Dagens andra flax, välordnat och till samma pris som vi skulle fått i stort sett inget för några timmar tidigare.
Så bra med flaks. Jeg må dessverre innrømme at den omtalte serien ikke står på min liste over serier jeg følger med på. Men det er alltid morro å se på hvordan den engelske adelen har levd. Ganske fjernt fra resten av det engelske samfunnets små hus. Fine bilder ble det dog. Imponerende selfiebilder dere får til.
SvaraRadera