fredag 10 juli 2015

Ons-Torsdag 8-9 juli. Dublin.


Vår granne på campingen hade en sån här fiffig mojäng för att bogsera sin personbil.


Vi tog vägen över Wicklow mountains och bergspasset Sally Gap till Dublin. Det är märkligt att denna ödemark ligger bara några mil från landets miljonbefolkade huvudstad.






Efter att ha checkat in på stans enda (!) camping, Camac Valley, tog vi bussen in till stan och vandrade runt lite. Naturligtvis hamnade vi även i nöjeskvarteren Temple Bar.



Norr om floden Liffey där tidigare lord Nelson stod staty har man uppfört ett lite kontroversiellt landmärke, The Spire. Denna 120 m höga rostfria pelare går inte att missa. Vi passade där på att logga en virtual geogömma, K bevisar här att hon har varit på plats genom att hålla upp GPS'n. I andra handens kasse finns en tekanna som köpts strax innan. C har slagit sönder locket på den som inhandlades i Ennis för nitton år sedan. Vi skulle nu köpa en ny där men våra vägar ledde inte riktigt dit den här gången. 


Olika sätt att kommunicera.


Dublin har återfått spårvagnarna, LUAS, vilket betyder hastighet på iriska. Två linjer finns båda öppnade 2004. Dublins spårvägar startade 1872 och den sista linjen lades ner 1949. 


På väg hem passerade vi järnvägslinjen in till Heuston station. Under bara någon tiondels sekund var spåren inom synhåll ech ett slumpartat höftskott lyckades fånga ett av landets få godståg.



Arthur Guinness som grundade bryggeriet 1759.


En kyrka ligger nästan inne i bryggeriet.




Rundvandringen hade många stationer som förklarade hur bryggningen går till.




Ölen transporterades med alla upptänkliga medel.


Guinness Storhouse, denna charmanta turistfälla, är uppbyggt i en tidigare produktionsdel i detta enorma bryggeriområde. Det var en orgie i nitade stålkonstruktionioner.


En av Guinness många maskotar. 


Två glas i handen var ingen match, inte ens med lite mindre händer. Borde bli tungt?


Mmmmmmm..........


Sky Bar var fullsmockad med ölsugna turister. 


Dublins sky line är kanske inte den häftigaste.


För många pints och cigaretter kan också sätta sina spår.


Butiker och restauranger gör vad de kan för att utmärkta sig och påkalla uppmärksamhet. 


Längst upp på Grafton street fick vi lite gatuunderhållning till livs. En jonglör, eldslukare och enhjulscyklist tog hela gatan i besittning. Han påminde oss lite om vår egen Carl-Einar Häckner, samma galna humor...

Det är första gången som vi åker husbil i Irland. Vi kan konstatera att det inte dräller av husbilsåkare i landet. Antingen har det inte slagit igenom på samma sätt som hemma eller så finns det andra orsaker som vi inte känner till. De husbilar vi har sett är oftast plåtisar eller smalare varianter på halvintegrerade husbilar. De flesta husbilar vi har sett kommer från Irland (förstås), Storbritannien (flest från Nord-Irland, de känns igen på sitt Z i regnumret) och Tyskland. Vi har inte sett enenda svensk bil sedan vi lämnade Danmark...

Campingarna i Irland är bra. De är välordnade och ligger ofta i fina lägen och det finns gott om dem. Kanske inte i nordvästra utkanterna, men annars så låg de ganska tätt. Priserna är desamma som i Nord-Irland men skiljer sig genom valutan, € i stället för £. Alltså lite billigare just nu. Men det kompenserar de med att ta betalt för duscharna. Det ingår i det engelska priset vilket ger pluspoäng för engelsk camping. Duschpoletter gillar vi inte! 

Wi-FI är ett annat känsligt kapitel och något som en modern campare gärna utnyttjar. Irländska campingplatser erbjuder nästan alltid fritt internet. Endast en gång ville de ha betalt, då klarade vi oss utan. Ute i ödemarken kan man förstås inte förvänta sig internet, men det är en annan historia. Det går numera att hitta Wi-FI på pubar, restauranger och andra ställen. 

Bränslepriserna i Irland är ungefär som de svenska. Dyrare än Tyskland och Frankrike, men billigare än de brittiska öarna, inklusive Nord-Irland som tar i och vill ha ca 30 % mer än i Sverige. Vi lyckades undvika att tanka för engelska pund, det är dyrt redan som det är. Helst skulle man väl ställa bilen i Dover och ta tåget. Nä, usch, där höll det på att spåra ur totalt, haha. 




















 

1 kommentar: