När vi slog upp våra ljusblå på morgonen var vi i Harstad, den nordligaste av hamnarna i Lofoten där Hurtigruten stannar till.
Vi nöjde oss med utsikten från hytten och gick upp och åt frukost i stället för att gå i land.
Innan vi kom till Risøyhamn fick vi god information av en besättningskvinna om Risøkanalen. Den grävdes på initiativ av Richard With. Innan kanalen grävdes tvingades de stora båtarna att gå en lång och svår omväg in till Risøyhamn. Kanalen är endast sju meter djup och M/S Nordkapp går ca fem meter djupt. Turen genom kanalen gick lugnt fram, så att vi inte skulle riskera att gå på grund.
Richard With (1846-1930). Sjöman, handelsman och stortingsrepresentant, men mest känd som Hurtigrutens grundare 1893, för 125 år sedan.
Båten klarade även bron in till Risøyhamn utan problem.
Risøyhamn. På hamnplan ligger stora högar med sand som kommer från kanalens botten. Då och då är det nödvändigt att muddra kanalen för att större båtar ska kunna ta sig fram.
Nästa stopp i Lofoten blev Sortland. Här gick vi i land. På andra sidan om fjorden och bron ligger en ställplats. Det lägger vi på minnet. Båten var sen till kaj och vi fick vara riktigt raska för att hinna logga gömman som låg ett par hundra meter bort.
Vi förstår inte riktigt innebörden, men så är vi inte heller invånare i Sortland.
På båten igen och ännu lite längre söder ut utmed Lofoten, till Stokmarknes.
I Stokmarknes ligger Hurtigrutens eget museum.
Museet är i stort sett inrymt i en upplagd båt som gått i Hurtigrutens trafik, men nu gjort sitt.
Vi hade för kort tid på oss för att hinna med ett besök. Vi prioriterade att försöka hitta en gömma i stället. Denna gången fick vi sällskap av tre cachare till från båten. Det hjälpte föga, här fick vi logga DNF och blågubbe.
På vägen tillbaka till båten gick vi förbi torget och den minimala fiskmarknaden. Torkad fisk i boxen, vi har inte en annan om vad för sort det är.
Valbiff och torsktunga är exotiskt för oss. Det förstnämnda lite provocerande. Det sistnämnda har vi fått smaka på båten och det var gott, men lite läskigt.
Ut på havet igen och nu var det så mycket fint att se så det gällde att hålla sig på akterdäck och njuta av utsikten.
Panoramabild över det vackra landskapet.
För den hugade fanns det flera utflykter under dagen. Några valde att åka en båttur för att försöka få se havsörnar på nära håll.
Vi andra hade lyckan att i alla fall få se de mäktiga fåglarna på långt håll. (Foto: Mona Eliasson)
Det var första dagen för säsongen som Hurtigruten fick lov att åka in i den trånga Trollfjorden. På vintern går det inte på grund av risken för ras från bergssidorna. På det smalaste stället är det bara 80 meter brett.
Det går nästan att ta på berget, så nära känns det.
Båten har sakta vänt längst in i Trollfjorden och är på väg ut igen.
Det är lika trångt på vägen ut ur Trollfjorden.
Då anlöper vi Svolvaer.
Höga berg omger Svolvaer.
I hela Svolvaer luktar det fisk var man än befinner sig. Här syns en del av förklaringen. Fisk på gigantiska torkställningar.
Det är väl klart att Lofoten har ett eget öl!
Magic Ice finns på flera ställen i Norge, bland annat här i Svolvaer. Det är en utställning helt i is. Allt i utställningen är tillverkat av is; skulpturer, bardisk och glas att dricka i. Tanken är att besökarna ska få en upplevelse utöver det vanliga. De som väljer att betala 195 NOK för att gå in och besöka utställningen får låna varma kläder att ha på sig. Det var snålt med tid så vi hoppade över detta.
Kyrkan i byn ligger högt upp på en kulle.
På avstånd hörde vi trummor. Efter en liten stund kom det en hel damorkester runt hörnet. De var nog ute och tränade. Det är nog inte i alla städer som det fungerar att gå mitt på huvudgatan och träna att gå i takt.
På torget i Svolvaer satt ett par unga gutter och spelade gitarr och sjöng. När vi lyssnade spelade de Ring of fire av Johnny Cash. Tyvärr hade vi inga pengar alls med oss.
Hurtigrutens båtar är så pass små att det alltid kan lägga till vid kaj ända längst in i centrum. Så även i Svolvaer. Nu går vi ombord och äter middag! 🚙💨
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar