Fre-söndag 1-3 juni 2018. Kinnekulle för andra gången i år

Fredag kväll och C hämtade upp K vid Husaby kyrka med Plåt-Tina. K hade tillbringat hela dagen på Kinnekulle med ett gott gäng väninnor medan C roade sig på egen hand med en massa geocaching bland annat.

Husaby kyrka är mäktig där den ligger inbäddad i grönskan.



Den första kyrkan på platsen var en stavkyrka, till vilken ett torn byggdes på 1000-talet. Stavkyrkan ersattes i början av 1100-talet av ett långhus med absidförsett kor byggt av tuktad sandsten i romansk stil. Kyrkans valv kom till på 1300-talet med målningar. Dessa överkalkades på 1700-talet med togs åter fram vid restaureringen 1901. De var då svårt skadade och målades om med bilder ur Jesu liv, utom i koret, där de ursprungliga målningarna är kvar. Korskranket är kvar, som under medeltiden. Det avskiljde helt långhuset från koret. Den nuvarande predikstolen i Husaby kyrka är från 1671. (källa: Svenska Kyrkan)



I veckan som gick hade vi en del att fira. Den 29 maj 1993 förlovade vi oss och fem år senare flyttade vi in i huset som vi fortfarande bor i. Men eftersom K var i Stockholm på den dagen fick firandet vänta till nu. Champagne fick det bli, av kusinen till Brigitte.



På efterkvällen, framåt 23, gick vi ut för att försöka hitta en geogömma i närheten. Det var bara vi och några kor som var vakna.



På lördag morgon var det fortfarande strålande väder och det var varslat riktigt hett mitt på dagen. C hade hittat en slinga med ett antal geogömmor som vi skulle kunna ge oss på. Vi ställde Plåt-Tina i korsningen ner till Råbäcks hamn och gick fram till Kinnekulleleden.



Det såg ut att kunna bli en fin promenad. Men när vi kom längre upp i skogen började myggen att anfalla oss. De var inte nådiga och inte hade vi fått med oss något myggmedel heller. Det var bara att bita i det sura äpplet och ge upp turen. Vi får komma tillbaka vid ett annat tillfälle.



Efter att ha inhandlat myggmedel (sista förpackningen, puh) på Coop i Hällekis åkte vi ut mot campingen. Parkerade bilen ungefär halvvägs (vi vill ju inte förknippas med en camping när vi är ute och fricampar) och gick iväg för att åter igen hitta ett par geogömmor. Myggstiftet gjorde vad det skulle och nu var den plågan avhjälpt. En geogömma ledde till något som kallas för Söcke grottor och dit kan man endast ta sig när det är extremt lågvatten i Vänern. Som nu!



En av grottorna.



Det VAR varmt hela dan och knappt en vindpust att svalka sig med. Vänern låg blank som en spegel.



På eftermiddagen tog vi oss upp till Falkängen hantverksby för en glass i värmen. Här fanns också en geogömma, i form av en mystery så denna gången fick vi anledning att se oss om runt husen riktigt noga. Vi hittade bland annat en örtagård, ett museum över sten- och cementindustrin, ett lägenhetsmuseum och ett stenmuseum.

Den här helgen har vi prickat rätt när det gäller vildrosorna som blommade överallt på kullen.

Söndag och den långsamma färden hemåt. Vi passerade Mariedals slott ligger väster om Lundsbrunn och är ett typiskt barockslott. Rosa och grant.

I Lundsbrunn blev det ett fikastopp vid Dala Kvarn. Helt otippat kunde vi konstatera att det var nästan myggfritt trots den stora ”barnkammaren” intill. Fint ställe! 

Och där borta går Skara-Lundsbrunns Järnväg över vägen. 

När vi ändå var så nära kunde vi ju ta en titt på stationen i Myråsen som ligger utmed Skara-Lundsbrunns museijärnväg. Inte ett tåg i sikte.

I Södra Härene mellan Alingsås och Vårgårda ligger Wadbackens hällkista, som är den största i Sverige, 14 meter lång och 4000 år gammal. C har traumatiska barndomsminnen förknippade med platsen så det var med stort besvär vi stannade till här för att logga gömman.

På andra sidan E20 ligger Södra Härene kyrka. Och alla kyrkor med självaktning har en geogömma inom behagligt avstånd från parkeringen. Det gäller även här. C snokar sig fram i spenaten och loggar som Team LT. En halvtimme senare rullar vi in på gårdsplan hemma efter ännu en tur till paradiset på Kinnekulle. 🚙💨