Plåt-Tinas irrfärder: Söndag 8 juli 2018. Turistfällor och annat i Holland.

Söndag morgon och de flesta tar lite sovmorgon. Vi var först uppe på vår lilla camping och gick sedan och väntade ut att någon av långliggarna skulle vakna. Vi är ju plikttrogna svenskar som vill göra rätt för oss och inte smita från betalningen. När det äntligen kom fram ett huvud från en husvagn som gick att prata med visade det sig att campingägaren var på semester! Och finns det ingen ansvarig så går det inte heller att betala. Tack för det! Men det var ju ett ganska småsunkigt ställe, så vi har inte allt för dåligt samvete, det ska erkännas.

Holland är ju som bekant genomkorsat med små och stora kanaler och andra vattendrag. Som en följd av det är det även mycket gott om sjöfåglar av olika sorter som vi inte kan namnen på. Men ett par bekantingar har vi noterat, sothöna och häger. Hemma hör det ovanligheterna att få se en häger, men här är de mycket vanligt förekommande. Den står ofta stilla och spanar ner i vattnet i hopp om att en fisk ska simma förbi som den kan kalasa på. Här har vi faktiskt lyckats fånga en häger på bild alldeles innan den flyger iväg. Det som ser ut som sand på bilden är nån geggamoja som flyter ovanpå vattnet. Hur hägern ska kunna se en fisk genom det är en gåta.

Vi hade bestämt oss för att åka ut till Marken på den långa landtunga som går från Monnickendam ut till den lilla staden, som tidigare var en ö. Turister får inte köra in i staden utan får snällt parkera utanför och promenera in. Den lille pojken som kör bilen (den går i ca 1 kilometer i timmen) diggar loss till popmusiken som bilen spelar. Hans pappa släpar benen efter sig för att inte gå ifrån sonen.

Marken är en turistfälla, men ändå värd ett besök. Vi kom lyckligtvis innan alla turistbussarna anlände. Marken är känd för sina speciella trähus.

Hamnhus i Marken.

Fyren.

Många båtar låg i hamnen.

Även i Marken finns kanaler så klart.

En enda geogömma fick vi hitta i Marken. Den låg bakom den stora pelaren som är klädd med holländska träskor.

En liten kort bit från Monnickedam, i närheten av Volendam, letade vi lämplig, helst skuggig, parkering för att fika. Det gick inte så bra, det verkar inte finnas några träd i Holland där man vill ha dem. I stället upptäckte vi en ny turistfälla som visade tillverkning av ost och trätofflor. Eftersom vi var fikasugna gick vi in i hopp om att få smaka på lite ost.

Vi hamnade mitt i en israelisk och en indisk grupp. Här visar en guide hur man gör holländska träskor. Den han håller i handen är modell större, typ storlek 65.

Sedan fortsatte vi till osten och fick faktiskt smaka på lite olika ostar. En rökt ost var smaksatt med fläsk! En annan ost var smaksatt med brännässlor. Och så den här då, ost smaksatt med cannabis. Kan bara förekomma i Holland. Jodå, vi smakade...

Ännu en liten bit till och vi hamnade äntligen i skuggan av några träd så att vi kunde fika lugnt. Här är vi alldeles utanför Edam (mer ost) och i fonden syns den enorma kyrkan Sint-Nicolaas.

Förra gången vi var i de här trakterna cyklade vi förbi den här anläggningen utanför Medemblik. Då var det stängt, nu hade vi bättre lycka och det var öppet.

Här, i en nedlagd pumpstation finns ett ångmuseum. Förutom originalpumpen som fortfarande kan användas (450 m3 vatten i minuten) finns det massor av stationära och mobila ångmaskiner.

Detta är en trippelexpansionsmaskin som suttit i ett fartyg.

Ordning och reda på verktygen.

C står framför en skottepanna och studerar en worthingtonpump.

En katt bland hermelinerna. Eller rättare sagt en hermelin bland katterna. Alla ångmaskiner i museet var kolvångmaskiner. Utom denna ångturbin. Sååå mycket effektivare.

Ångmaskiner är väl inte det som står högst på K:s intresselista, men hon fick följa med in ändå.

Ute på parkeringen dök det plötsligt upp massa fordon från andra världskriget. Några lastbilar och amfibiefordon men allra mest jeepar.

Vi bestämde oss för att försöka komma över på andra sidan om IJsselmeer för att övernatta i Lemmer. Det visade sig att den kortaste och snabbaste vägen var att köra över den enormt långa invallningen eller spärrdammen Afsluitdijk. Mitt på stannade vi till för att logga gömman där.