Lördag 13 oktober 2018. Venedig och tillbaka där vi började.

Ingen resa saknar slut. Vi återvände till Venedig alldeles i soluppgången. Vädret var nu mycket bättre än för en vecka sedan.



Morgonrusningen har inte satt in än.

Vi närmar oss Chiesa di San Giorgio Maggiore.



Rio del Ponte Lungo på ön Giudecca.



Det var inte bara att stövla av när båten kommit till kaj. Passagerarna indelades i grupper och fick debarkera i ordning. Vi tillhörde de första att komma av eftersom vi hade transfer till flygplatsen. Här väntas det tålmodigt i Lounge Pigalle.



Nu har vi trampat MSC Poesias däck för sista gången.
Resan har varit givande med de intressanta strandhuggen.

Båten däremot får inte godkänt. Vi har kryssat ett par gånger tidigare, då med amerikanska rederier. Där har allt flutit på med stor effektivitet. Kanske är det en kulturskillnad hos den italienska ledningen som gör att det inte kändes välkomnande på den här resan. Märkliga rutiner som inte hade någon betydelse. Ibland eländigt organiserat när många passagerare skulle styras åt rätt håll. Allt för många verkade vara ganska ointresserade av sitt jobb. Och dom där små detaljerna som skaver verkade man strunta i. Och så lite bondfångeri på slutet. 

Nej, MSC Cruises, vi kommer inte tillbaka och råder eventuella resenärer av bloggen att fundera en extra gång vid val av kryssningsbolag. Kanske hade vi otur, kanske hade rederiet det. Men lägger man som vi en stor del av vår resebudget på ett bräde måste man få bättre utdelning.

Vi säger hej då och på återseende till 🇮🇹🇬🇷🇦🇱🇭🇷  🚢💨