På morgonen körde vi norr utefter Lelångs västra sida. Här är glesbygd med åldrande befolkning. Inga studsmattor utanför husen utan det är mest rullatorer. Och torrdass.
John Brynteson född 1871 från Ärtemark, där vi passerade, var bygdens son. Han utvandrade till Amerika och på kringekroksvägar hamnade han sedan i Alaska. Tillsammans med två andra svenskar gjorde han ett av världshistoriens största guldfynd 1898. De kallades ”the three lucky swedes” och grundade staden Nome. Till hundraårsminnet av fyndet restes en staty över honom däri. Med dollar på fickan återvände han till sin hembygd och gick ur tiden 1959.
Utefter den ögonbedövande vackra vägen ligger några kyrkor vackert belägna. Så varför inte stanna vid en och ta förmiddagsfikat? Sagt och gjort, här kokas det kaffe i Torreskog.
Trankils kyrka ligger lika vackert vid Lelång.
Det har nyss varit Påsk. Och häxorna har farit i strid ström till Blåkulla. Här är en som fick fel på kvasten och störtade i dikeskanten. Inte ens low-tec är alltid tillförlitligt.
Dalslands kanal sträcker sig långt in i landet från Köpmannebro. Här har vi kommit till Lennartsfors och här slussar man sig upp till Foxen som är en del av Stora Le. Man kan alltså svänga söderut och komma till Ed.
Själva svängde vi mot Arvika. Mest för att få fika på det anrika Café City. Det andades fyrti- femtiotal och friade inte till gästerna som dagens hippa ställen gör.
Elis Eriksson 1856-1936. Även kallad Elis i Tasere, en rapptungad Jössehäring som det går många historier om.
Tina har saknat ett kladdblock och vi hittade ett lämpligt i en återbruksäffär/verkstad. Mjölkpaket kan användas till mycket.
En bit utanför Arvika ligger Klässbol med sitt linneväveri. Fina tyger och fina produkter. Vi inleddes i frestelse men motstod den.
Vi hittade nattläger i ortens småbåtshamn. Inte speciellt annonserat men vi fick tips från lokalbefolkningen. Några spanare kom ned för att kolla vilka vi var. Den sociala kontrollen är god här.
En liten promenad från hamnen och så var vi framme vid festplatsen. Inte på deken som så ofta med dessa ställen. Nej här var det välordnat och redo för lets dance. Tänd de nakna glödlamporna, in med ett danzband och publik. Fram med långtradarsprit från Tyskland. Sen kan ny vänskap spira och gammal brytas. Och så några drängfulla som bara kan slåss. Sverige är fantastiskt!
Solen går ner över Glafsfjorden och Tinas invånare knoppar in. 🚙💨
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar