Torsdag 6 augusti 2020. Från torrdass till logi på Dalhalla.

Efter att vi slagit upp våra blå vid Oxbergsbron styrde vi Plåt-Tina mot Mora. Men hon kom inte så långt på direkten. En rundning av Orsasjön gjorde färden lite mer spännande. 

I Våmhus ledde en geocachegömma oss till denna byst. Och vi hade inte en aning om att Greyhounds grundare kom från byn.

Carl Eric Wickman, ursprungligen Wretman, född 7 augusti 1887, död 5 februari 1954 i Daytona Beach i USA, var en svensk-amerikansk företagare och grundaren av det amerikanska bussbolaget Greyhound Lines. Han var son till jordbrukaren Karl Viktor Wretman (1858-1947) och Anna Matsdotter (1862-1943) i Limbäck i Våmhus.

Erik Wretman kallades för "Martis Jerk" på Våmhusmål, där "Jerk" är namnet Erik och "Martis" den gård familjen bodde på i Våmhus. Då Erik Wretman år 1905 utvandrade till Hibbing, Minnesota bytte han sitt namn till Eric Wickman. I Minnesota började han arbeta som borrare i en gruva. Efter ett antal år blev han delägare i en sjusitsig Hupmobile och började mot ersättning skjutsa sina arbetskamrater från gruvan till sin hemort Hibbing. 

År 1914 öppnade han sin första busslinje mellan Hibbing och Alice, vilket blev embryot till Greyhound Lines

En artikel i nyhetsmagasinet Time från 1930 beskriver Eric Wickman som USA:s busskung, "en storvuxen bredaxlad man som har kvar sin svenska brytning". (Wikipedia)

Kyrkan i Våmhus.



Efter att ha passerat Orsa stannade vi för att fika på gårdstunet vid Holens bystuga. Är det någon tvekan om att vi är i Dalarna?



Nåväl, vi kom ner till Mora men snuddade bara vid dess utkanter. Målet var Nusnäs och dess dalahästtillverkning.



Hästämnet sågas ut ur tjocka plankor, täljs, spacklas och slipas.



Finpolering innan det är dags för...



... doppmålning. Det verkar inte vara någon idé här att torka upp färgskvätt.



Till sist är det slutmålning. Säker hand, inget stöd och penseldragen satt som en smäck. Målaren berättade att han fick hålla på några veckor och måla, och måla över, innan han blev godkänd som dalahästmålare. Det var på 1980-talet, det har nog blivit en och annan häst målad sedan dess. 





Pållar i olika stadier.

Till sist står hela dalregementets kavalleri uppställt i butikshyllan.







Nästa anhalt blev Rättvik och kyrkstallarna.



På kyrkogården finns ett stort område med trä och metallkors, en något ovanlig syn för en sörlänning.



Invid kyrkan står Vasamonumentet som invigdes 1893. Den restes till minne över att Gustaf Vasa här för första gången uppmanade dalkarlarna till kamp emot danskarna.











Efter kyrkan for vi till Långbryggan. Hela viken är mycket långgrund och för att komma ut till segeldjupt vatten behövdes en pir. Långbryggan är 628 m lång och byggdes år 1895 som angöringsplats för ångaren "S/S Rättvik", som gick i trafik på Siljan 1895 till 1950-talet.



Vi övernattar i Dalhalla. Ställplatsen är ett okonventionellt drag från arenan nu när nästan alla konserter är inställda.

Margareta Dellefors, Dalhallas grundare och initiativtagare, besökte pingsten 1991 kalkbrottet Draggängarna för första gången. Hon förvånades över den fantastiska akustiken och såg omedelbart möjligheterna att skapa en musikarena på internationell nivå.



Plåt-Tina rattas in till sin plats över läktaren.



Utsikt från vår nattparkering.



Drygt tjugo bilar får plats per natt. I biljetten ingår en trerätters middag samt möjligheten att vandra runt back stage. I stort sett allt var öppet och det var bara att kika in som man ville.









Lite kallt i vattnet, men det fanns de som badade.







Inte störst men vackrast.



C är förväntansfull och han fick vänta. Maten var verkligen god och vällagad. Men serveringen seg som sirap. Nog kunde man förvänta sig bättre organisation när all mat var förbeställd och samma meny till samtliga gäster.



Det började med sesamsotad tonfisk. Serverades med skaldjurs ceviche, mangosalsa samt serranochips. Därefter väntan och en liten mellanrätt i form av en minimal råraka med kalixlöjrom, picklad rödlök och crème fraîche.



Efter ytterligare en god stunds väntan kom huvudrätten. Lågtempererad ryggbiff serverad med sötpotatispuré, pak choy, portvinssås, potatiskaka med chèvre, rödbetschutney samt sommarprimörer.



Den sista långa väntan resulterade i Bailys cheesecake serverad med färska bär, karamelliserade hasselnötter, bärcoulis samt sorbet från Rättviksglass.



K har äntligen fått sin portion.







Vi tog en liten kvällspromenad i brottet innan det var dags att knoppa in. 🚐💨