Fre-sön 18-20 september 2020. Sjuhäradshöst.

Ganska hyfsat väder utlovades för helgen av samtliga väderappar. Vi kände för att testa Plåt-Tinas växellåda lite ytterligare. Då är det bäst att hålla sig nära hemmaplanen. Sagt och gjort, på fredagseftermiddagen startade vi och styrde mot sydost.

För att slippa den tråkiga Boråsvägen sneddade vi lite och passerade Fristad. Vi stannade även till vid Träby kyrka.



Till slut kom vi fram till vårt mål för kvällen, Ulricehamn. Denna kommun har fattat vad husbilsåkare vill ha och är en populär destination. När vi kom fram var alla markerade husbilsplatser upptagna och vi fulparkerade en aning. Vi tog en kvällspromenad i de centrala delarna. På Storgatan står Bleck-Knallen av Wanja "Nones" Håkansson från 1999. Bleckslageri var vanligt i denna bygd från mitten av 1800-talet. Och knallarna for runt och erbjöd sina varor för hushåll och lantbruk.



En gång var Ulricehamn en stor järnvägsknut med linjer i fyra riktningar. Mot Borås, Jönköping, Landeryd och Falköping. Nu finns endast stationshuset kvar och bangården har intagits av en trafikled.



Badhus och krog kantar Åsunden. Nu var det stängt denna fredagskväll. Lågsäsong eller corona?



På lördagsmorgonen såg vi att ytterligare husbilar hade kommit sedan vi knoppat in. Så går det nog inte att parkera under högsäsong när småbilarna ökar trycket på strandnära parkeringsplatser.







Vi kom iväg efter frukost och stannade i Marbäck för en kort banvallscykling. Tidigare i våras gjorde vi samma sak och då var det några geogömmor som vi inte hittade. Nu rättade vi till detta.

Vi fortsatte sedan nära nog direkt till Uddebo för banvallscykling från Tranemo och väster ut. Det är resterna efter Falkenbergs Järnväg som nu är cykelbana och följer på denna sträcka ån Assman. Flera industrier tog vara på vattenkraften. Här Strömsfors vars bruk tillverkade allehanda maskingods men blev mest kända för etiketteringsmaskinen "Svenske" Den exporterades över hela världen och hade stora framgångar. Hittar du en gammal ölflaska så är chansen stor att Svenske har klistrat på etiketten.



Kapellet i Strömsfors ser inte så sakralt ut.







Falkenbergsbanan lades slutligen ner 1961. Den gick mellan Falkenberg och Limmared. Flera delsträckor är numera hygglig cykelled. Här en av broarna över Assman.



När vi vände i den västra ändpunkten höjde vi blodsockret en aning. Här kalasar C på en kexchoklad.







När vi var färdiga med banvallen var det inte så långt till Svenljunga. En trevlig ALC fick oss att titta på de centrala delarna av orten. Kommunvapnet, stenbron över Ätran och till sist Yngve Sandbloms velocipedaffär. Här såldes och reparerades cyklar till fram på mitten av sextiotalet. Sedan dess har det inte hänt så mycket. Affären är nu ett viktigt tidsdokument.

Efter Svenljunga åkte vi till Månstad för övernattning. En bra parkering för vår fortsatta färd.

På söndagsmorgonen tog vi en promenad på Oxabanan. Det är inte mycket kvar av den utan det är numera bara en skogsväg. Namnet kommer av att den järnväg Limmareds glasbruk anlade för sina transporter inte höll för ett lokomotiv utan oxar måste användas för att dra vagnarna.





Första riktiga stopp på väg hem blev Torpa Stenhus. Slottet har en rik och brokig historia. Vi ville nog spendera lite mer tid på ett besök än vad vi hade att avvara så det blir till att återkomma.







Vi fortsatte hemåt men stannade till i Borås. Vi är här allt som oftast men har kanske inte riktigt turistat i staden. Nu finns det två ALC som berör stadens historia och konst. Borås är en riktig guldgruva på offentlig konst. Vår hemkommun som ligger alldeles nära är hästlängder efter.





Vi fick även se en halkbekämpningsrälsbuss fara iväg mot Fristad och röda näckrosor i Viskan. Plåt-Tina höll hela helgturen och går som en klocka. Behöver vi vara oroliga? Hemma igen nöjda men lite möra av all den friska sjuhäradsluften som vi har fått i oss under helgen. 🚐💨