Lör-måndag 16-18 oktober 2021. Fransk geoart, födelsedag och flanderns Gent.

Nu har vi varit lite slöa i bloggandet och tar igen det med en flerdagarsuppdatering. Får väl skylla på att det har varit hektiska dagar. Vadå semester?!

I vårt geocachande har vi snöat in lite på geoarts. Det innebär att en utläggare har gjort ett mönster av cacher på kartan. I verkligheten finns de på andra ställen. Ofta består de av mysterys, ett frågetecken, som måste rätas ut. Man skall lösa någon form av uppgift hemma på kammaren för att få de rätta koordinaterna. En sådan var geoart 62 med 123 cacher på den franska landsbygden öster om Arras. Under två dagar parkerade vi Plåt-Tina på olika platser och cyklade runt.



Franska folket kräver mer el och näten byggs ut. Norr om Gavrelle fanns ett megaställverk som skulle bli ännu större.



Dom här trakterna har varit i centrum för två världskrig och det verkar vara vanligt att bönderna harvar upp artefakter från dessa i sina åkrar. I en dikeskant låg två granathylsor. Sådana såg vi på fler ställen.



Det var full fart på bönderna i trakterna. Här är det en potatisbonde som skördar King Edvard eller kanske en fransk motsvarighet?

Vägarna var av varierande standard. Från gropig grusväg till slät asfalt.



Fuchsian blommade vackert. Hade inte fungerat hemma.

Så här såg geoarten ut nästan färdig när vi fick avbryta för att det blev mörkt. I verkligheten låg cacherna utmed vägar i en slinga som grovt tog formen av en åtta.

Tidig morgon på campingen i Boyry-Notre-Dame.





Och här lämnar vi den efter två nätter.



Glada, snart är det färdigt, nu parkerar vi i Bois-Bernard.

Franska landsbygden med majsfält och cyklist. På sidorna om oss jagades det fasan. Det smällde av hagelbössorna titt som tätt.

Den sista av alla 123 gömmor signeras.



Geoarten komplett med en gul 62:a. Hurra!







Efter avklarat värv ställde vi in färddatorn på Ypern. Utanför Lille stannade vi i Wambrechies för att sträcka på benen och titta på en slottsträdgård.



Framme i Ypern installerade vi oss på campingen och promenerade in till staden. Här är en del av den gamla vallgraven.



Det första vi gjorde var att besöka Meninporten. Mer om den senare.





Vi hade inte allt för gott om tid utan gick direkt till Grote Markt och bänkade oss på restaurang In´t Klein Stadthuis. K firade jämna år denna dag så vi festade loss på belgisk specialitet - moules frites. Två jättegrytor med musslor och pommes frites till. Och naturligtvis belgisk öl. Inga brygger så gott öl som dessa fransoser och flamländare.







Meninporten var det. Den stod färdig 1927 och hedrar alla de döda från brittiska samväldet under första världskriget som inte fått någon grav. På panelerna finns deras namn ingraverade. Det är dryg 54 000 namn. Varje dag klockan åtta om kvällen hålls en ceremoni. Detta var andra gången vi bevittnade den. På det hela bestod den av hornblåsning, en tyst minut och kransnedläggning. 



Tillbaka i Plåt-Tina skålade vi i champagne för jubilaren.







Måndag innebar förflyttning till Gent. Vi gjorde ett uppehåll i Tyne Cot Memorial and war graves cemetery. Det är världen största krigskyrkogård med över 11900 gravar. Och det finns många, många fler liknande kyrkogårdar runt om i Flandern.



Vi är inte långt från Bryssel, därför odlas det mycket brysselkål...







Framme i Gent tog vi in på camping i utkanten och tog shuttlebussen in till stan. Där gick vi runt en hel del och satt en liten stund över en kopp kaffe.

I Frankrike var det krav på munskydd så fort man gick inomhus på allmän plats. Nu är vi i Belgien och då har kraven sänkts. Här räcker det att bära munskydd i kollektivtrafiken. Många har det ändå, både inomhus och utomhus. De flesta har det dock under hakan...

Vrijdagmarkt, ett av alla torg



Det medeltida slottet Gravensteen.



Staden genomkorsas av många kanaler.





Här har vi slottet som ligger mitt i stan med en vallgrav runt.

En selfie hör väl till, eller? 

Vi strosade runt i staden några timmar och förundrades över alla vackra byggnader. Det gällde förstås att se upp och åt sidorna för överallt kom det cyklister svischandes förbi oss från alla håll och kanter. 

En gata som var helt dedikerad åt graffiti. Här kan alla (ännu) oupptäckta konstnärer få utlopp för sin skaparkonst. 

Under en bro finns en gigantisk cykelparkering.

Belgiska narrar dansar på taket.

Solen började dala och vi kände oss nöjda med några timmars sightseeing i Gent. 

Shuttlebussen tog oss hemåt campingen igen. Hungern var något besvärande så det blev snabbmat från campingens egen sylta. Förvånansvärt gott. I morgon väntas lite regn på morgonen och sedan lovas sommarvärme. Vi håller på tummen att i alla fall det sistnämnda infrias. 🚐💨