Tidig söndag morgon och dags att kliva av båten. Allt är väl organiserat och passagerare blir omsorgsfullt indelade i grupper för debarkering. Vi hade bokat en utflykt till Capilano Suspension Bridge för att samtidigt få transfer till flygplatsen. Tyckte det var praktiskt eftersom vårt flyg skulle avgå sen eftermiddag.
Buss över Lions Gate Bridge till norra sidan av Vancouver. Väl framme vid Capilano Suspension Bridge Park insåg vi att detta är en turistmagnet i det stora formatet.
Capilano Suspension Bridge är en 140 meter lång hängbro med 70 meter ner till Capilano River. Den är i privat ägo och besöks av cirka 1 200 000 besökare varje år. Den första bron byggdes 1889 av hamparep och plankor av ceder men byttes ut till en bro med wirekablar 1903. Den senaste ombyggnaden gjordes på 1950-talet. På andra sidan bron finns ett myller av träspångar och även en cliffwalk för de våghalsiga. Just den stod vi över.
Bron svajar rejält redan när man kliver på och det ökar ju längre ut man kommer. Det gäller att ha mjuka knän för att parera och ett stadigt grepp om handledaren.
På bortsidan fanns mycket att se och lära för den naturintresserade. Några rovfåglar visades upp och det fanns tillfälle att ställa frågor.
På väg tillbaka över den svajiga bron.
Vår buss släppte sedan av oss vid flygplatsen i Vancouver. Ett litet skutt över gränsen och vi landade i Seattle. Vårt plan var överbokat och vi bokades om till ett annat. Även det var fullt så vi fick sitta i förstaklass på "bussen". Flygvärdinnan måste ha missat charmkursen och hade en uttråkad dålig dag på jobbet. Nåväl, man kan inte alltid vara på topp. K hamnade på första raden och hade full koll in i cockpit. Piloterna fick godkänt eftersom de tog oss både upp och ner utan besvär.
Vid ett på natten landade vi i San Francisco och tog en taxi som nästan gjorde oss bankrutt in till hotellet. Incheckning och stupade i säng.
🚢💨🌻
Stilig hengebro, så tøffe dere er.
SvaraRadera