Ett nattligt skutt och morgonen efter vi lämnade Aruba landade vi i Willemstad, huvudstad i Curaçao. Ön är den största av ABC-öarna med ca 155 000 invånare. De flesta, ca 140 000, bor i huvudstaden.
Curaçao upptäcktes av en spanjorerna 1499 som sökte efter färskvatten. Ursprungsbefolkningen kom att användas som slavar på andra öar i Karibien. 1634 intogs Curaçao av Nederländerna med syftet att försörja landet med salt till sillindustrin.
Några hundra år senare är Curaçao idag ett autonomt område inom konungariket Nederländerna och erkändes självständigt 2010. Officiella språk är nederländska, papiamento (en blandning av portugisiska, nederländska, spanska och engelska) och engelska. Ön ligger ca 70 km norr om Venezuela mellan Aruba och Bonaire. Den är 64 km lång och 16 km på bredaste stället.
En aning visare kanske vi har blivit. I alla fall såg vi till att komma av båten innan det hann bli alltför hett ute. Värmen är torr här på grund av att öarna ligger söder om passadvindarna. Det är en klen tröst när temperaturen ligger på 28 grader redan på förmiddagen.
Precis som i Aruba hamnade vi mitt i stan så snart vi kommit av båten. Inte ens en terminalbyggnad den här gången. Alldeles intill hittade vi vår första geocache och bärgade därmed ännu ett land på geocachekartan. K hade kommit lite för nära solstrålarna dagen innan och det blev till att spontanköpa en fin Curaçaosjal (made in China) att svepa om axlarna.
Det är fascinerande med gatubilden i Karibien. Husfasader i grälla färger, blommande bougainvillea överallt. Samtidigt är det städer precis som alla andra. Butiker med alla de kända märkena, restauranger, barer och kaféer. Tempot och atmosfären är däremot annorlunda. Lugnare och vänligare.
Den lokala hamburgerbaren. Nja, vi avstod denna gången.
🚢💨🌻




















Ser spennende ut, gleder oss til å høre mer
SvaraRadera