Sön-måndag 5-6 juli 2026. Geocaching i kubik.

Söndag morgon och vi vaknar upp till en solig dag i Svennevad där vi övernattade. Vi hamnar ju ofta vid kyrkor på ett eller annat sätt och det tycker vi är ganska trevligt. Inte för den religiösa biten, den håller vi oss ganska långt ifrån, men det finns andra värden att ta del av.

Dagen var vikt åt geocaching de luxe kan man gott säga. Vi hade länge spetsat in oss på att försöka logga en hel radda med Challengecacher. Det innebär att man får lov att logga cachen OM man uppfyller det kravet som cacheägaren har valt att sätta upp. Det kan vara lätt, svårt eller stört omöjligt. Men allt beror på omständigheter och vilken typ av geocachare man är. Denna gången hamnade vi nog i kategorin supernördar. Vi startade tidigt och slutade inte förrän många timmar senare.

En av cacherna handlade om att man skulle ha loggat ett visst antal cacher som förvaras i stora behållare. Passande nog var även denna cachen lagd i en behållare av modell större. 

K såg att det fanns goda möjligheter att kunna logga nummer 30.000 denna dag. Frampå eftermiddagen hände det och målgången dokumenterades på sedvanligt sätt. 

När solen började dala landade vi hemma hos geocachingvännerna C och H på deras gata i stan. Sedan vi möttes första gången av en godartad slump har vägarna korsats då och då. Bland annat sågs vi några dagar i Spaninen när vi allihop var ute på en vinterresa med våra plåtisar. 

Vi hann med lite tjôt på altanen innan det var dags att krypa till kojs i Plåt-Tina. Den privata ställplatsen var kanonfin!

Efter en lång och härlig frukost tog vi en promenad i omgivningarna. Både C och H är dedikerade geocachare och har bidragit stort till att det finns mängder med geocacher att leta upp och logga. Flera var kreativt utformade.

Vi bjöds på en smaskig pastasallad till lunch. Och mer snack runt bordet förstås. 

Det är C som har lärt K att virka med "flärpar", såna där ringar som sitter på aluminiumburkar. Tyvärr är K en mycket dålig och olydig elev och det har inte blivit så mycket virkat mellan lektionerna. Nu hängde en fin väska i hallen och nu kanske det kan bli lite fart även på K. 

Vi tackade för oss och började färden mot hemstaden. Det går inte alltid som man har tänkt och det stämde även i dag. Vi tog inte den kortaste och snabbaste vägen utan den smalaste och mest intressanta. Därför hamnade vi vid Rökstenen i Ödeshög, som har världens längsta runinskrift. Här fanns en virtuell cache. Uppgiften var att fota sig själv och ett meddelande till framtiden på en lapp. Och gissa vem skaparen av denna cache var? Jo minsann var det inte H som vi nyss vinkat hej då till. Kul!

Vi fortsatte ner förbi Gränna. Utsikten över Vättern var helt fantastisk i kvällsljuset. Norr om Gränna står ett konstverk uppe på ett berg som heter Löparna. De stackarna hade inga kläder på sig. Det har tagit lite tid att åka på vårt sätt så det får bli ännu en övernattning på tur. I morgon åker vi hem! 

🚐💨🌻