Tisdag 18 juni 2024. Ammarnäs tur och retur och sedan mot Polcirkeln.

Vi vaknade i Skibbiken till regndropp på taket. Gott med sovmorgon då. Regnet upphörde ganska snart och det blev dags att ge sig av. K som hade varit i dessa trakter tidigare ville återse Ammarnäs. Sagt och gjort, vi rullade iväg.

Vindelälven låg lugn och stilla på morgonen.

Från Sorsele till Ammarnäs är det knappt nio mil. Ungefär halvvägs ligger den gamla kyrkoplatsen Gillesnuole. 1674 började gudstjänsterna och kapellet stod klart 1798. När det nya kapellet i Ammarnäs tagit i bruk 1858 minskade användningen i Gillesnuole och huset såldes och flyttades till Granåker för att användas som tröskloge. 1937 flyttades det tillbaka och fick åter sin ursprungliga roll. Övriga byggnader på platsen har flyttats dit eller nyuppförts. 

Det finns en underlig historia bakom årets besök i Ammarnäs. För en massa är sedan, närmare bestämt 1988, åkte K och en vän Inlandsbanan en sommar. Vi reste från Kristinehamn till Kiruna/Gällivare/Narvik tur och retur med flera stopp under vägen. Av någon anledning som jag inte minns idag tog vi bussen från Sorsele ut till Ammarnäs. Vi tog oss en tur upp på fjället och besökte även den här underliga Potatisbacken. Sedan att vi blev magsjuka båda två på natten är en, som man säger, heeeelt annan historia. Men det var 36 år sedan och det var riktigt roligt att återkomma hit och se Potatisbacken igen. 

Potatisbacken har en alldeles egen och säregen historia. För att kunna odla gällde det att undvika frosten. Sägnen säger att en liten flicka petade ner en potatis i kanten på backen. Invånarnas potatis frös bort och flickans klarade sig och så blev potatisbacken till. Backen ligger mot söder och fungerar som ett värmemagasin. Här har ammarnäsborna odlat potatis i mer än 150 år. Backen är indelad i odlingslotter. I början delades lotterna in utifrån storlek på gårdarna. Allt arbete, förutom plöjningen, måste ske för hand. 

I Ammarnäs norra delar kastar sig Vindelälven genom forsar ut i Gautsträsket och sin vidare färd mot Umeälven strax utanför Umeå.

Vi såg en och annan vägren...  

Efter Ammarnäs vände vi tillbaka mot Sorsele och fortsatte norrut. Nattläger på en nedlagd rastplats i Tårrajaur några mil söder om Jokkmokk. 

Till slut ett hedersomnämnande till Sten i Storuman som galant klarade namnrebusarna i bloggen för några dagar sedan. Vi återkommer gärna till Storuman för att meka med ångloket. C har kunskap och erfarenhet av att skruva på och köra dessa levande väsen. K är en fena på att kolla på växtligheten runt omkring, fika är annars en favoritsyssla.

🚐💨🌻