Under veckan var vi lite tveksamma inför helgen. Ett riktigt oväder var varslat och hur kul är det att vara på resande fot i regn? Men till slut bestämde vi oss och så snart K stängt sitt kontor på fredag eftermiddag gav vi oss iväg. Det hann i stort sett bli kolsvart innan vi kom fram till Kinnekulle.
Vi brassade käk och turligt nog passade ett glas rött till det. Och en Floydare innan.
På morgonen fick vi se den tyska bil som kom i mörkret efter oss. Dom hade ett väldigt sjå att komma till ro. Vi undrade just vad dom höll på med under några timmar. De sov när vi åkte, av pur utmattning kanske.
Vi fortsatte sedan ner till Götene. I ortens nordvästra delar finns denna refug. Ett Kinnekulle i miniatyr med rätt bergarter i de olika lagren. Och osynligt i bildens fond finns originalet.
Det kan inte ha undgått er kära bloggläsare att vi håller på med geocaching. C började 2009 och K ett par år senare. I naturreservatet Klyftamon öster om Götene passerade C en milstolpe. Den 15 000:e geogömman hittades och C ser ut att vara mycket glad för det.
Efter Klyftamon fortsatte vi mot Tibro och gjorde ett stopp vid Suntorps kapell.
I Tibro var vi bjudna på spontanfika hos M och U som var på besök hos U:s föräldrar E och S. De bjöd på kaffe (Gevalia "när man får oväntat besök") och kanelbullar. Jättetrevlig fika, alla verkade gilla varann.
Efter att vi tackat för oss i Tibro körde vi till Tidaholm, en husbilsvänlig kommun med lämpliga parkeringar i staden. Kastanjerna är höstfina.
Efter att ha backat in under kastanjeträden tog vi tag i kvällsmaten. Milstolpen som passerades kom inte helt oväntat utan vi hade laddat upp inför den. Alltså hackade vi rödlök, klickade upp smetana och löjrom. Rostade bröd och så korkade vi upp finchampagnen. Sen var det bara att smaska upp godsakerna. Mums.
Söndagsmorgonen ägnades åt en promenad i Tidaholm. Och vi passade på att gå en labcacherunda. Det gäller att inte slöa till utan jobba sig fram till nästa milstolpe.....
Vi fortsatte så sakteliga hemåt och stannade till vid Fransiscuskapellet. Det har skapats ur den enda byggnaden som finns kvar av backstugebebyggelsen i Varvs Tå.
Vi letade ett par geogömmor här och passade på att fika på parkeringen.
Vi gjorde ett stopp vid Tiarps kyrka. Ett lagom långt stenkast från denna finns pilgrimsstallet. Mycket lägligt för pilgrimen som följer leden och behöver logi för natten. Säng för vandraren och spilta för hästen.
Ett par kilometer bort ligger Åsle. Här finns kultur i kondensat. Kyrkan har en lämplig grind.
Här finns även en jättelik minnessten rest 1896 över slaget vid Åsle 1389. Resultatet blev att Albert av Mecklenburg störtades från den svenska tronen och drottning Margareta tog hans plats. Stenen har beräknats väga cirka 50 ton.
Åsle Tå är en unik museimiljö där backstugorna ligger på sina ursprungliga platser. Besökare ska genomgå en känsla av att flyttas tillbaka till 1700-1800-talet. Mer om Åsle Tå på deras hemsida. Sidan öppnas i ett nytt fönster.
Vägstenar som var gränspunkter i vägunderhållssystemet. Enskilda eller grupper av markägare var skyldiga att underhålla vägen som korsade deras marker.
Fräcka svinstior.
Och naturligtvis finns det en geogömma som C signerar. Trots svinstiorna i närheten har han vittring på den champagne som vankas vid passeringen av nästa milstolpe. Här började regnet att bli mer påtagligt och vi åkte hemåt. De sista milen var det nästan krypkörning i ösregnet. 🚐💨
