lördag 23 juni 2018

Lördag 23 juni 2018. Genom tre länder.

Det blev lite ofrivillig sovmorgon eftersom vi beställt frukostbröd som inte kunde hämtas tidigare än klockan 9. Men sen kom vi iväg från campingen, bara nån vaktmästare ville komma och låsa upp så vi fick ta vår sladd från elskåpet! 



Lördag och vi behövde bunkra lite mat. Lika bra att göra det direkt på morgonen i en hyfsat stor stad tänkte vi. Ryckte i dörren på en stormarknad. Låst! Då såg vi flaggorna. Luxemburgs nationaldag och allt är stängt! Lång näsa. 



En geogömma ledde oss plötsligt av från huvudvägen och upp till det här lilla kapellet, La chapelle Saint-Etienne. 



Utsikten från kapelket var milsvid. 



Mitt i stan blev det stopp och bommarna gick ner för ett passerande tåg. Tror det var i Belgien. 



Som tur var skulle vi åka igenom södra Belgien idag och kunde passa på att handla i Arlon. Carrefour är ett säkert kort när det gäller mat. Vi fick fyllt på både kylskåp och torrvaror. 



Ut på vägarna igen och magarna började knorra. Då finns det förstås inte en enda lämplig plats att stanna på. I en lite belgisk stad hittade vi en kombinerad skola och rådhus där vi kunde lunchfika. 



Plötsligt såg vi en brunskylt (=sevärdhet) med Orval. C slet i ratten och vi styrde dit. Kloster och klosteröl är aldrig fel! På slingriga vägar tog vi oss fram. Och när vi svängde runt sista hörnet insåg vi att ”hör har vi varit förut, eller hur?”  Visst var det så, men strunt samma. Är vi nu här så får vi ta en titt. 



Klosteet Orval är stort. Öltillverkningen övervakas fortfarande av klostrets munkar. 



Religion och geschäft går fint ihop. Vi såg många lådor öl som bars ut från klosterbutiken, en del på säckkärror! 



Fint öl ska väl drickas i fina glas?! Utbudet var stort även här. 



Det är visst fotbolls-VM?? Och tydligen spelade Belgien idag. 



Belgien eller Frankrike. Vackert är det oavsett vilket land vi är i. 



Under dagen har vi snirklat oss upp och ner i Ardennerna. På sena eftermiddagen landade vi på en campingplats i franska staden Monthermé, vid floden Meuse. Samtidigt med oss kom en något udda campare. 



Kvällens middag, räkor med franska bubblor och baguette. 



Mumsigt och gott under markisen. 



Som efterrätt bjuds kaffe, belgisk våffla och Melodikrysset! 

Idag har vi åkt från Luxemburg genom Belgien för att landa i Frankrike. Det låter som att vi har kört många, många mil. Det har vi naturligtvis inte gjort. I de här delarna ligger länderna tätt och det är ett himla kryssande mellan dem, ibland utan att man hinner se skylten som talar vilket land man är i. I morgon håller vi oss i Frankrike hela dan! Tanken är att vi ska cykla utmed floden Meuse. Om vädret står sig. 🚲🚙💨


fredag 22 juni 2018

Fredag 22 juni 2018. Glad Midsommar, från tyska Mosel till Mosell i Luxemburg.

Midsommarafton började lite kyligt men med ganska klar himmel. Natten var lugn, det märks att de flesta semestrarna inte har kommit igång riktigt än. 



Den här ställplatsen hade den goda tyska ordningen vilket gjorde att vi passade på att både tömma grå- och svartvatten och sen fylla på med färskvatten. 



Färden fortsatte långsamt söderut, som vanligt utan slutmål för dan. Vädret såg lite lömskt ut och det var svårt att välja riktning. För att variera oss en aning åkte vi upp i bergen ovanför Mosel och fick en finfin utsikt. 



Utanför staden Trier med sin Porta Nigra blev det rådslag över en kopp kaffe. Staden och den svarta porten har vi sett förr. Därför bestämde vi att fortsätta en bit till, nu utmed bifloden till Mosel; Saar. C upptäckte en prick på kartan utanför Mettlach som verkade intressant. Google visste besked att detta skulle vara sevärt så vi åkte dit. 



Saarschleife är områdets största sevärdhet och stort även med tyska mått. Byggnaden vid parkeringen var stor men inte så märkvärdig. Ner till flodböjen var det 700 meter att gå. 



Väl nere vid utsiktspunkten möttes vi av denna panoramabild. Floden Saar gör en skarp sväng med en längd på totalt tio kilometer. 



På vägen till utsikten såg vi att det fanns en lång träramp, ”treetop walk” eller ”baum wipfel phad” på tyska, genom vegetationen. Den slutade med ett högt torn. Trädpromenaden är 1250 meter lång, mellan 3-23 meter över marken och tornet är 42 meter högt. 



Så här ser tornet ut från utsiktspunkten i markplan. Rampen och tornet invigdes 2016. Vi bestämde oss för att gå upp. 



Det behövde vi inte ångra. Uppifrån tornet syntes svängen ännu tydligare. 



Det blåste bra på toppen av tornet. 



Håll i hatten!



Inga trappor nånstans utan rampen vindlar sig uppåt. Och neråt...



Det var dags att fundera på boställe för natten. Eftersom vi var nära gränsen till både Frankrike och Luxemburg var det till att välja. Vi valde en camping som låg några kilometer söder om Remich i Luxemburg. En gästhamn med camping i kanten på Mosell. För en natt med el och dusch fick vi betala € 20,50, rekord för denna sommarsemestern. Men då kunde vi duscha så länge vi ville! 



En svanfamilj fricampade vid båtrampen. 



Det var rent och snyggt på toaletterna och duscharna. Det var kanske lite sämre ställt med vår utsikt...



Midsommarafton är det ju trots allt. Vi hade fraktat med oss svensk sill, dill och gräddfil. I Tyskland köpte vi spanska färskpotatis. Och gräslök. Schnittlauch på tyska. 



Den danska snapsen har vi också fraktat med oss. 



Som sagt, Skål och Glad midsommar! 

(Vi åt tyska jordgubbar också, men de slank ner innan fotografen hann få upp mobilen...) 🚙💨


Torsdag 21 juni 2018. En dag i Moseldalen.

På morgonen upptäckte vi att temperaturen var några grader svalare än igår. Men varmt nog för att inta frukosten utomhus. Vi lämnade ställplatsen i Ellenz och fortsatte turen söderut utmed den vindlande Mosel. Till en början tänkte vi nog att det var lite folktomt för att det var tidigt på morgonen, men sen insåg vi att det nog även beror på att det fortfarande är mellansäsong. De stora turisthorderna har inte anlänt än och det är vi mycket tacksamma för. 



Vart vi än kom under dagen så var det vinstockar överallt. Och alltid så är det planterat rosor i änden på varje rad. Eller? Så sjutton heller! De här rosorna såg vi på en parkeringsplats. Bara för oss turister alltså. 



Men fint är det ju! 



Vi förundras varje gång vi är här över att det över huvud taget går att odla vin på de superbranta sluttningarna. 



Till hjälp har vinbonden numera såna här vagnar som går på räls upp genom vingården. Måste varit en banbrytande uppfinning när de kom. 



Snyggt räcke som visade hela vintillverkningen ”från druva till glas”. 



Mitt i skrevet på gubben finns en geogömma, bara att blunda och göra det som måste göras. 



Och mitt i byn får vi se den nya motorvägsbron som håller på att byggas högt där uppe. Ingen skön syn. 



Plåt-Tina fick lov att klättra en bit upp på en sluttning för att vi skulle få en fin utsikt. Och hitta en geogömma!



En gammal vinpress stod och skräpade i en vägkorsning. Såna gamla vintillverkningsattiraljer ser man överallt numera när ny teknik har tagit över. 



Idag blev det en förhållandevis kort biltur. En liten avstickare för lite matinköp i Zell och sedan till Graach, två kilometer från Bernkastel-Kues. Där slog vi ner bopålarna på en stor ställplats. Cyklarna togs ner och vi tog en tur utmed floden. De stora pråmarna åker förbi i långa rader. 



Här ska det bli många tusen flaskor riesling till hösten. 



I Kues var det lagom med ett vätskestopp. 



En weissbier sitter alltid fint. 



På andra sidan Mosel ligger Bernkastel med alla sina korsvirkeshus. En turistfälla sägs det, men det är väldigt fint här. 



Rådhuset till vänster. 



Korsvirke överallt. 



Väl tillbaka på ställplatsen kunde vi njuta av kvällen ute en stund. När det började blåsa lite för mycket flyttade vi in. Men eftersom vi hade fått en så fin plats kunde vi fortsätta att titta på båtar från första parkett. 🚙💨