onsdag 31 juli 2019

Tis-onsdag 30-31 juli 2019. Mikrosemester nr 3 gick till Väröbacka.

Man kan väl säga att vi länge har haft en stående inbjudan till C:s gamla kompis A och hans fru K att hälsa på dem i Väröbacka. Vi har varit lite väl tröga att komma till skott, men nu äntligen blev det av.
C hämtade K efter jobbet. Det har varit overkligt varmt nästan en hel vecka nu, så när omslag till svalare väder kom på eftermiddagen var det ganska välkommet. På vägen ner regnade det ganska bra. Och så skulle det fortsätta...


Plåt-Tina rullade in på gårdsplan och lyckades få sig en egen liten plätt bland andra fordon av olika modell och årgång. Här hade vi egen VIP-plats för natten.




 Turistbussen av 1932 års modell är ett av A:s många projekt och med en väldigt märklig historia. Den låter sig inte berättas med rättvisa här utan görs bäst på bussens egna hemsida WWW.TURISTBUSSN200.SE





 Lusthuset längst ner i trädgården är en fantastisk plats för diskussioner och allmänt filosoferande en sen och regnig kväll i juli.








Många roliga, och ibland osannolika, historier flödade över bordet denna kväll.
Natten i Plåt-Tina var lugn. Tyvärr var vi tvungna att jaga upp värdfolket lite tidigt dagen efter för att K skulle komma till jobbet i gen i vettig tid. En mycket lyckad mikrosemester! 🚙💨


måndag 29 juli 2019

Fre-söndag 26-28 juli 2019. Eddan live!

Denna helg var vikt för ett besök hos C:s kusin U i Karlskoga och ett besök i teaterladan i Sunne. K hade kommit på den eminenta idén att ge C biljetter till en föreställning där.
Vi kom iväg i hyfsad tid på fredagen och hade en trevlig kväll i den goda sommarvärmen.



Prinsessan Einar (ja, hon heter så) övervakar allt som sker i kusinens trädgård.





Västanå teater huserar i berättarladan i Rottneros några kilometer söder om Sunne. Man har spelat här sedan 1999. Teatern är numera upphöjd till länsteater. Många av uppsättningarna är författade av Selma Lagerlöf som huserade på Mårbacka tvärs över sjön Fryken.









Innanför receptionen finns en kostymutställning från tidigare uppsättningar. Många förklarande texter berättade om hur kostymörerna resonerat vid skapandet av kläderna.





Det är verkligen en gammal lada som det spelas i. Den är Värmlands största och här rymdes tidigare hö som fött jättelika horder av kossor och arbetshästar.



Kusin U och hennes S är förväntansfulla.



Och inte bara dom.



Under föreställningen rådde fotoförbud vilket det här informeras om. Likaså att stänga av telefoner, märkligt att det inte numera är självklart.







Föreställningen handlade om Eddan, Snorre Sturlassons nedtecknade sagor om asagudarna. Programhäftet gav en resumé och tur var väl det eftersom det stundtals var svårt att hänga med i svängarna. Den som kunde sina asar hade det betydligt lättare.
När ensemblen radade upp sig för tack och applåder fick kamerorna plockas fram igen. Och en del gav en extrashow.





Vi övernattade i Rottneros och tittade även på Stamfrändemonumentet. Det minner om migrationen i området, de som invandrat från Finland och bosatte sig här och de som utvandrade till Amerika när jorden inte gav nog äring.



Brunskebocken i Brunskog skall symbolisera traktens befolkning anda. Gjord av "Nisse på Tomta" och rest 1995.



Utsikt mot Kila kyrka. Där fann vi en skuggig plats att fika på.



Här har vi kommit ner till Dalsland och Åsebro. En mycket lång stenbro 105 meter med fyra valv sträcker sig över Dalbergsån.





Ett stopp vid ryggåsstugan strax söder om Timmerviks kyrka. Sen kom åskregnet och vi fortsatte hem.    🚙💨


lördag 13 juli 2019

Tis-onsdag 9-10 juli 2019. Säsongens andra mikrosemester, denna gången till Ulricehamn.

Helgen som gick var regnig och eländig, så vi blev hemmavid och pysslade med annat. Bland annat kom vi iväg på guidad visning på Nääs slott i Tollered, det var riktigt kul. Vi har varit här flera gånger tidigare, men det gör inget. Nääs slott är alltid värt ett besök. Den svenska TV-serien "Vår bästa tid" är delvis inspelad här, det ger ju en extra krydda förstås. Vi hade turen att få en utomordentligt kunnig och engagerad guide, det var en extra bonus.



Entrébiljetter bara till låns.



Utsikten över ägorna och sjön från slottstrappan. 



På tiden när August Abrahamsson bodde på slottet fanns ingen elektricitet. Vi kan bara ana hur skumt det måste ha varit i rummen. På väggen August själv och hans hustru Euphrosyne som dog innan inflyttning. 



Augusts dödsdatum. Efter det stod tiden still...i alla fall på kalendern i hans arbetsrum. 



Vår guide för dagen.

Nåväl, eftersom det inte blev något husbilsåkande i helgen så bestämde vi oss på måndagen, när vi såg att vädret började stabilisera sig, att ta en liten tur med Plåt-Tina. K jobbar fortfarande för fullt så det är tiden från arbetsdagens slut och innan nästa börjar som står till buds. 



Stora torget i Ulricehamn. Trots semestertider var det lugnt i stan. Kanske inte Ulricehamn som drar de största hoperna av semesterfirare. I stan har det en gång gått en spårvagn. Det är lite svårt att förstå med tanke på att staden är riktigt kuperad, det finns knappt en meter som inte lutar. Den byggdes för att underlätta transporten till sanatoriet högst upp på åsen. Trafiken kom aldrig igång och ingen biljett såldes. Trots det är det den enda spårvagnslinje som gått med vinst. Vid skrotningen av anläggningen 1917 såldes all material och gav ett ordentligt överskott jämfört med anläggningskostnaden knappt tio år tidigare.



Småbåtshamnen i stan vid sjön Åsunden. I fonden syns det fina kallbadhuset.



Kunde vara vilken havsvik i Bohuslän som helst.



Okej, det är mycket plåt på bilden. Men det är ju ändå en plåtis som heter Plåt-Tina...solen lyste upp henne hela kvällen. 



Bryggan ut till kallbadhuset.



Järnvägen förbi Ulricehamn lades ner för många år sedan, sista tåget gick 1988. Några byggnader har bevarats i och omkring järnvägsområdet. Det här är det nu byggnadsminnesförklarade gamla vattenverket från 1914. Ritad av P G Blidberg och i för tiden så typisk nationalromantisk stil. Huset påminner lite om en medeltida kyrka. 



Natten blev lugn, till slut. Ett tag befarade vi att vi skulle få flytta på oss. Traktens daglediga ungdom hade parkeringen som sin privata fritidsgård. Det var mycket stojande och hög musik en stund. Klockan elva gav alla upp, det blev väl lite för mörkt och kyligt för di små krakarna.

Plåt-Tina stod längst fram i raden av husbilar. Det var faktiskt lite kul att starta motorn redan innan klockan sju och påminna alla semesterfirare att det finns de som måste upp tidigt.



Vår utsikt från nattens "sovrumsfönster".

Från Ulricehamn blev det sedan racerfart hem efter frukost och en extra titt på Åsunden i morgonsolen. K hade vanlig arbetsdag och C hade avtalat tid med en kompis för att försöka hitta den svåråtkomliga gömman Bralins kammare. Men det är en helt annan historia... 🚙💨



torsdag 4 juli 2019

Fre-söndag 28-30 juni 2019. Kinnekulle i juli, var är alla husbilarna?

En vänlig själ la ut bilder på Facebook som visade krolliljor som blommade. Samma vänliga själ hjälpte K med en vägbeskrivning så att vi skulle kunna ta oss dit och ta en egen titt. Eftersom detta var alldeles nytt för oss fanns ingen tid att förlora. Det här kunde vi inte missa.

Sagt och gjort, en timme efter att K kom hem från jobbet på fredagseftermiddagen var vi på väg till Kullen. Vi åkte direkt mot stället där Krollskogen skulle ligga.



Och titta där, i en glänta en bit från vägen fick vi syn på dem! Parkerade bilen och sedan tassade vi försiktigt ner i skogen. Helt fantastiskt med de ståtliga krolliljorna som stod där, den ena bredvid den andra.



Klockan var ca halv åtta på kvällen och det kändes som att vi var helt ensamma på hela Kullen. Vindstilla och alldeles tyst.



Utsökt vacker i sin enkelhet.



Allt det vackra gjorde oss hungriga. Det var en underbart varm och solig, vindstilla kväll. Vi slog läger vid Råbäcks turisthotell och dukade upp enkel middag. C är beredd att hugga in på...



...den grekiska salladen som dagen till ära förstärktes med grillad sparris och nyplockad ramslök (utanför naturreservat, förstås).



Inte så ofta det går att sitta ute så här länge om kvällen en svensk sommardag utan att knott och mygg blir som galna.



Efter middagen passade C på att uppdatera Plåt-Tinas loggbok, den som visar precis var vi har varit, och när. Ovärderlig information för oss.



Solnedgång och vi är helt ensamma.



Klockan är ca 22 och solens sista strålar lyser upp Plåt-Tina.



Väckarklockan ställdes på tidig timma. Det varslades om en riktigt varm lördag, så vi bestämde oss för att komma upp tidigt för att åka till Österplana hed och försöka hitta det blommande brudbrödet.

Vi parkerade vid Örnekulla och gick ut på heden.

På vissa ställen hålls heden fredad för både människor och betesdjur med syftet att låta de vilda blommorna växa fritt. Vi människor ombeds att inte trampa ner slåtterängarna. Resultatet blir så här vackert. Brudbröden blommar i ofantlig mängd.



Brudbröden ser lite oansenlig ut på långt håll. På nära håll är den så här vacker.



Brudbrödets rot går att äta om det tillagas på rätt sätt. Blommorna doftar speciellt och kan användas som smaksättning.





Mycket annat fint som blommade samtidigt. Stor blåklocka till exempel.



Oxelbacken.



Ingen av oss kan namnet, men vi tycker den är fin.



Fantastisk blomning!



Humla som festar på en axveronika.



Blodnäva vid en stenmur, vackert så man blir tårögd...



Inte många andra ute denna tidiga morgon, vi var ensamma även här, på parkeringen vid Örnekulla.



Sommarväg på Kullen.



Vi bestämde oss för att lämna Kullen för några timmar och åka till bland annat Lidköping.
På vägen dit passerade vi Husaby kyrka. Där stod flera bilar och vi förstod att det pågick något. Vi stannade och hamnade mitt i Bondens marknad.

Vi handlade morötter, färsk vitlök och salladslök,





nyslungad honung av tre pigga damer, som fixade fram en stor burk åt oss



och stekosten Filliostus. Surdegsfrallan hann vi inte fota, den åt vi upp ganska kvickt!



Men innan det stannade vi till i Lidköping vid rådhuset



och fikade i det gamla anrika Rådhuskonditoriet.



De flesta satt ute och svettades i solskenet, det var bra, då fanns det plats inne i svalkan.



Vi hade av en slump ramlat på appen Läckö-Kinnekullebygden. I den finns ett antal rundvandringar man kan göra på egen hand. Vi valde en fotavandring i Gamla och Nya Lidköping.

På Nya stadens torg står en staty av Magnus Gabriel de la Gardie som grundade Nya Lidköping.



Bron mellan Gamla och Nya Lidköping kallas AGA-bron för att lyktorna liknar AGA-fyrar.



Limtorget, som inte har någonting med klister att göra. Lim har i det här fallet med kalk att göra.



Vattentornet som blickar ut över stadsträdgården.



Garströms konditori. Här har C ätit hundratals myrstackar genom åren.



Anrika anor.



Ordning och reda på den gamla, goda tiden.



Vi hastade vidare ut på Kållandsö då vi hade upptäckt att det var guidad visning kl 14. Det har vi suktat efter flera gånger, senast i våras när vi var här ute och vandrade på Spårön. Visningarna är få så det gäller verkligen att vara på hugget när det går. Vi skyndade oss så mycket vi kunde för att vi var oroliga att vi inte skulle få plats på visningen. När vi kom fram och guidningen började var vi fyra (!) betalande personer. Ingen rusning, alltså.



Den ordinarie guiden, Jörgen, var denna dag uppbokad på visning på Läckö slott. Börje, i full karolinermundering, vikarierade. Han ursäktade sig sedan flera gånger med att han inte var så van och ofta blandade ihop herrgården med slottet. Han var förlåten, guidningen var underhållande och intressant.



Herrgården drivs av en stiftelse idag, men är bebodd året runt. Av ingen mindre än den bortlovade guiden Jörgen.

Här är stora salen men väggmålningar från 1700-talet.



Börje berättade om många fina herrar och damer med anknytning till herrgården. I vårt sällskap hade vi en kvinna som arbetade på Christinehofs slott i Skåne och hon var verkligen insatt i både historien och en hel del personer som hade varit verksamma på Stola herrgård. Det var till och med så att Börje fick finna sig i att då och då bli rättad...inte helt behagligt för honom kanske.



Övervåningen är den våning som är mest bevarad på herrgården.



Bok från 1797.



Alla dörrar var i orginal från när huset byggdes. Beslagen var imponerande.



Börje.



En uppstoppad räv låg och lurade i en bokhylla. Hu!



När gammalt möter nytt.



Börje agerar lyktvakt när visningen är avslutad.



På väg tillbaka till Kullen stannar vi till i Lidköping, denna gången för att logga ett par gömmor som vi spanat in. En låg längst ut på piren intill fyren. Kullen syns långt där borta i fjärran.







Thunbolagens Tidan stävar ut i Kinneviken. Och allt övervakas av det osynliga ögat på Kinnekulle.







Vi körde tillbaka till kullen och övernattade ännu en gång vid turisthotellet. Och lika öde var det även denna natt. När ramslöken blommar är det så fullt att det knappt går att öppna bildörrarna. Så tätt parkeras det. Det var inte riktigt lika gott väder som kvällen innan. Maten bestod av gnocchi med rostbiff, en oslagbar kombo.







På söndagsmorgonen tog vi en kort cykeltur från stenbrottet och norrut på den gamla truckvägen. Här transporterades all den kalksten som bildade det enorma stenbrottet. Mottagare var cementfabriken i Hällekis.





Vi stannade ytterligare en gång i Husaby, denna gång för att se kyrkan.



Dopfunten från 1200-talet. Hålet i väggen bakom var den ursprungliga predikstolen.



Kommunionsfönster där de som inte hade tillträde till kyrkan kunde få nattvarden.





Traktens egen mästersmed Therese Engdahl har gjort den fantastiska kandelabern i kyrkan.



Vi har varit flitiga i geocachandet på Kinnekulle. Nästan bara glada gubbar på kullen.
Invigda geocachare vet precis vad den här bilden innebär. Mugglare blir bara förvirrade.



På hemvägen passerade vi detta ogräsfält utanför Rackeby.
Blåklint som är ett otyg för bonden, men vackert att se på för alla oss andra.

Nu är vi hemma igen efter denna underbara helg och sammanfattar helgen med att konstatera att Kinnekulle ännu en gång har levererat. Naturen och den fantastiska blomningen har knockat oss fullständigt. Att få se krolliljan och brudbrödet i full blom var riktigt häftigt. Sammanlagt har vi kört 36 mil.

Vädret väntas bli kallare, blåsigare och regnigare i veckan som kommer. 🚙💨