lördag 18 maj 2019

Lör-söndag 11-12 maj 2019. Spårön, Kållandsö, Läckö slott och Spikens fiskeläge.

Förra helgen fick Plåt-Tina stanna hemma. K skulle åkt på tjejträff i Kalmar med plåtisdamer men ställde in. Det var kallt och till och med snö i ganska stora mängder strax utanför Alingsås. Men denna lördagen var det sol och rätt goa temperaturer.



Vi fick lust på en tur med Plåt-Tina när det såg ut att bli gott väder. Det blir ju lätt så när Plåt-Tina alltid står beredd och det är så lätt för oss att komma ut. Vi satte klockan på ganska tidigt för att komma iväg i hyfsad tid. Målet denna lördag var Spårön, en ö strax sydväst om Kållandsö i Lidköpings kommun. C hade kollat in en slinga som vi skulle kunna gå och samtidigt leta fram en och annan geogömma.



K fixar fika.



Spårön är ett relativt begränsad naturområde med stigar som leder runt ön. Efter en stunds vandring kom vi fram till en info-tavla som visade att vi var på väg ut på Bockarmen. Det lät ju lite småkufiskt.



Naturen var helt underbar på Spårön med flera rara arter, bland annat många olika sorters lavar. Vi är ju inga experter, men nog kunde vi ana att det fanns lavar på träden i alla fall. Här kanske det är skägglav?



C har fått span på en geogömma.



Geogömmor gömmer sig alltid längst in, längst bak i de värsta snåriga snåren.



Här är det K som hittat en geogömma. De flesta som vi letade efter lät sig hittas ganska lätt, en och annan som var bättre gömda. Men vädret var skönt så det gjorde inte så mycket att det tog lite tid ibland.



Glänsnäva i full blom.



En och annan liljekonvalj blommade också.



Längst ut på Bockarmen hade naturen vridit en del träd runt sig själva.





Dags för kaffe och macka, satt fint efter ett par timmars promenad.





Här var det tydligen ett gammalt gravfält. Tur att det var skyltat, annars hade vi nog inte förstått det.



En rar orkidé i blom, Jungfru Marie nycklar kan det vara.



Fyra och en halv timme senare och 8 kilometer i benen satte vi oss i bilen och åkte sakta mot nån lämplig plats att övernatta på. Här stannar vi till vid Stola Herrgård med anor från medeltiden.



Fina kossor som i sinom tid ska bli biffar på någons tallrik.



Vi valde att åka ut till Läckö slott och ställplatsen där. Här ligger det ganska nybyggda Naturum Victoriahuset. Restaurangen där, Vita Hjorten, ska vara den bästa i Lidköpings kommun. Vi valde tortellini i Plåt-Tina i stället, det smakade väl så bra.



Läckö slott i all sin glans.





Säkert en väldigt viktig milstolpe.



Och titta, där borta ligger ju favoritplatsen på vår jord, Kinnekulle.



På söndag morgon hade vädret slagit om och det var nu bara några få plusgrader och duggregn. Vi hade en husbilsgranne på parkeringen. Ingen hade någon brådska att komma iväg denna morgon.



Vi hade bestämt oss för att försöka få tag i lite löjrom från Vänern innan vi åkte hem (och om sanningen ska fram så var det vårt mål med hela resan). Det blåste kallt från sjön.



I dag lockar det inte ett ögonblick att ge sig ut på sjön. Vi fick i alla fall se många nyanser av grått!



Man kan väl få drömma!?



Vi fick köpt en liten burk med löjrom och åkte ifrån Kållandsö. I Otterstad fick vi stanna för att C behövde byta till varmare skor.



Det blev inte många stopp på vägen hem, bara en och annan geogömma, det var väldigt kallt ute och regnigt utanför Plåt-Tina. Men vi fick stannat till för en räkmacka på Conditori Nordpolen. Att C klämde i sig en budapestbakelse ovanpå är det ingen som kommer att tro på... 🚙💨


torsdag 2 maj 2019

Onsdag 1 maj 2019. Arbetarnas högtidsdag firar vi på...Kinnekulle!

Redan tidigt efter att vi hade gått till kojs började det regna. Sedan fortsatte det faktiskt hela natten, av och till, att regna. Då och då riktigt kraftiga skurar. Nåja, det låter ju alltid lite mer inifrån husbilen, men ändå, det kom nog några millimeter regn under natten.

När vi vakande var det uppehåll men det märktes tydligt att det var ett väderomslag under natten. Mulet och kyligt. Våra tyska unga grannar som var på två veckors semester i Sverige får nog bekänna färg de närmaste dagarna.



Vi bodde flott i natt med tillgång till både vattenklosett och dusch. Båda låg dock en bra bit bort från Plåt-Tina. Från det hållet ligger domkyrkan ståtlig uppe på sitt berg.



Målet för dagen var hemmet, men på vägen dit var vi ändå "tvungna" att åka förbi Kinnekulle. Det ryktades att körsbärsträden stod i blom och vi ville gärna se med egna ögon om det stämde eller inte.
Jodå, det stämde väldigt bra, över hela kullen blommade det vitt av alla körsbärsträd överallt. Och inte nog med körsbären, även hägg och annat fint blommade för fullt.



Det fick, så klart, bli ett traditionsenligt stopp vid Munkängarna. Vi kunde konstatera att det har hänt en del sedan 1909. Vid den tiden kunde det bli riktigt kännbart att göra åverkan på naturvärdena! Nu utkrävs nog inga böter för den som överträder reglerna.



Ramslöksbladen täcker marken!





En ganska ensam ramslöksknopp. Om några veckor kommer hela marken att vara täckt av ett vitt hav när ramslöken blommar.



Jodå, överallt syntes blommande körsbärsträd.



Och gullvivor, några veckor före den normala tidtabellen.



I Blombergs hamn har Sigrid Storråda blivit kvitt sin vinterkappa och lyser så fint i vårsolen.



Vägen gick sedan på mindre vägar till Skara. Domkyrkan från 1300-talet är en av landets största kyrkor, med anor från 1000-talet.



Statyn Skaradjäknen, som ska symbolisera skolungdomen i Skara.
Han står utanför domkyrkan.



Det gamal biblioteket ryms i ett riktigt pampigt hus intill domkyrkan.



Det Bladhska galleriet ligger alldeles intill. Där håller Skara konstgalleri till numera.

Efter Skara fortsatte färden på små vägar förbi Blombacka, Larv och Vedum ut på E20 och de sista milen hem.

Turen har gått över Dalsland, Värmland och Västergötland. Totalt har vi kört 67 mil sedan i söndags eftermiddag. De tre övernattningarna i Bengtsfors, Klässbol och Mariestad har totalt kostat oss 390 kronor. Då har vi fått el och toa i priset (och dusch med bara kallvatten i Bengtsfors, burr, sån tur att vi har dusch i bilen). Många husbilsåkare ojar sig över att det kostar en slant att stå på en ställplats. Vi betalar gärna, särskilt när det är ideella föreningar som har ordnat det fint för oss som vill se oss om i vårt vackra land. Plåt-Tina är tömd på att allt och får nu stå och vänta på nästa tur ut på vägarna. Det kan bli fortare än någon anar. 🚙💨


onsdag 1 maj 2019

Tisdag 30 april 2019. Valborgsmässoafton, från Värmland till Skaraborg.



Två skönheter bredvid varandra i Klässbols hamn. Plåt-Tina låg jämsides med Elvira. Den senare hängde i kranen och låg i marvatten för att skrovet skulle bôrrna. Båten var drygt femtio år och hade tills nyligen varit saltvattensbaserad. Nuvarande ägare hade skött båten som sitt lindebarn och inte en fläck eller repa fanns att se.





Kungen fyller år denna dag så nationalsymbolen flammade stolt mot blå himmel. Vi stannade vid Värmskogs kyrka och tittade på minnesstenen över svensk telekommunikations store grundare, Lars Magnus Ericsson. Det var tiden innan det blev "tre korvar" och bara Ericsson.





Målet för dagens etapp öster ut var Sandgrund i Karlstad. Detta danspalats som nu är permanent utställningslokal för Lars Lerins akvarellmålningar. Vi har varit där flera gånger tidigare men fascineras oupphörligen av hans konst. Har ni inte varit där redan finns det bara ett råd - åk dit!



Efteråt knorrade det i magarna. Kvarteret bredvid rymmer stadens största bibliotek och dess servering. Raggmunk med rårakor var snyggt upplagd, men rårakorna inte riktigt färdiga. Tillika av finriven potatis. Blir inte så frasigt som man kan önska. Men halvrå potatis är under lågvattenmärket. Uteätarna ger bara två bokryggar av fem möjliga.



Från Karstad kryssade vi oss på småvägar till Kristinehamn och lite proviantering. Vi siktade in oss på övernattning i Otterbäcken och Barfotens camping. En titt i hygienutrymmena gav oss anledning att dra vidare. Vi räknade med att Sjötorp skulle vara knôkfullt så Mariestad blev chansningen med en plan B i bakfickan. Förvånande fanns det gott om plats t o m i första raden. Vi stallade upp Tina med en tysk plåtis som granne.





I hamnen låg också Marianne av Otterbäcken. En ångslup byggd 1897 som senare förlängdes och motoriserades. Hon har haft skiftande ägare men ägs nu av en ekonomisk förening och trafikerar Vänern och Göta Kanal om somrarna. I fonden Mariestads domkyrka. 





Hamnen läas av en lång pir som sticker ut längs Tidans utlopp i Vänern. Man kan gå hela vägen ut och det gjorde vi. Här en installation i form av en enorm livboj. Den ingår i en serie konstverk längs Tidan i staden. Den heter Save the Nature och skapad av Ninette Koning.





Ute på piren finns en fyr och ett ensmärke. C lyckades komma upp i det klättetovänliga sjömärket för en geogömma. Tyvärr var den borta men utsikten var fin. Längst bort skymtar bron över till Torsö. 🚙💨