onsdag 18 september 2019

Fre-söndag 13-15 september 2019.

Det börjar dra mot höst och det gäller att ta till vara alla tillfällen att resa ut med Plåt-Tina. Kinnekulle lockar som alltid så vi hade kullen som bas för helgen. På fredag kväll kom vi iväg och övernattade på en av våra favoritplatser. Tur att vi hittar så bra, det var mörkt när vi kom fram.





Lördagen ägnades åt geocaching per cykel. Vi körde till Axvall och parkerade vid travbanan. Det var en ordentlig västanvind så vi tog oss mot Skara i etapper. Cykelvägen går delvis på banvallen efter Lidköping-Skara-Stenstorps Järnväg. Lite smalspårsnostalgi alltså.



Till och med nötkreaturen hukade i blåsten.



C signalerar: kom hit så blir det kolhydrater! I bakgrunden sticker de två tornen på Skara böxer upp.



Tja, vad säger man? På hemvägen hade vi medvind och seglade fram.







Vi fortsatte sedan till Klyftamon, ett stort skogsområde NV om Lerdala. Vi cyklade även här tills regnet började komma. Det blev ingen riktig fart på nederbörden men klockan var tillräckligt mycket för att avsluta och åter fara till Kinnekulle.







Strax öster om Holmestad ligger ett nedlagt mejeri. Numera är det visningar i lokalerna. Ostarna är säkert i plastigaste laget.



Kinne-Vedums kyrka.





Kinnekulle börjar förbereda sig för hösten. Nytt grönt kommer inte förrän till våren.





I Klyftamon snubblade vi över lite svamp. Gul- och trattkantarell. Det passade bra att steka den till kvällens middag på tortellini. 🚙💨


fredag 6 september 2019

Fre-lördag 31 augusti-1 september 2019. Mest uppförsbackar för Team SALT i Ullerøy.



Äntligen var det dags att sammanstråla med vännerna A och SE. Den här gången hade vi bestämt träff i marinan i Ullerøy öster om Fredrikstad i Sarpsborgs kommun. På programmet stod rätt och slätt ”Eat, sleep, geocaching”. Efter lite fika och prat för att komma ikapp oss efter våra respektive semestrar var det dags. Upp på cyklarna och till första cachen. 



Det skulle snabbt visa sig att de valda trakterna var backiga. Ibland gick det inte att cykla utan vi fick släpa cyklarna genom skogen. Men det belönades med fin utsikt. 



C har hittat en högt uppsatt gömma. 



”Då ska vi se...var har vi nästa geocache” tänker nog A och SE. 



C och K pustar ut efter uppförsbackarna. 



Det såg lite mörkt ut på himlavalvet men det blev konstigt nog inget regn. Solen lyser på båtarna i mångmiljonklassen. 



Tillbaka till baslägret efter första dan. Vi var alla värda nåt litet läskande. 



Dags för middag. Hur glaset hamnade i stekpannan, och varför, är fortfarande en olöst gåta. 



Ny dag, ny rutt, nya skogar, men lika många höjdkurvor! 



Många ställen vi kom förbi hade en helt magnifik utsikt. Här krävs det nog flera lottovinster för att kunna lägga ett bud. 



Obligatoriska cykelselfien på Team SALT. 🚲💨



Fruktodling i kanten på fjorden. 



En del CO satsar lite extra för att underhålla sina geocachingkompisar när de hittar in i cachen. 



En geogömma av den större modellen. 



Tre nöjda, men något slitna, geocachare. 



Lite slitna är vi allt. 



Men vi är glada ändå. 



Dags att packa ihop. Det är varslat mycket regn i morgon så vi bryter lägret redan på lördag kväll. 



På vägen hemåt stannade vi till vid Solbergkrysset och tog hissen upp till toppen av Solbergtårnet. Där uppifrån är Plåt-Tina bara en liten prick. Efter det var det ut på E6 och raskt söderut. Två energigivande, men slitsamma, dagar är till ända. Tack för turen, A och SE, vi ses igen! 🚙💨


måndag 26 augusti 2019

Måndag 26 augusti 2019. Baltikum - sammanfattning och reflektioner

Nu när vi har varit hemma ett par dygn kan det vara ett bra tillfälle att försöka sammanfatta våra intryck av den här resan en aning.

Vi hade inte gjort upp någon rutt för vård färd genom de tre länderna. Det kan vi i efterhand vara lite efterkloka över och tycka att vi borde ha gjort. Då hade vi troligen sett till att se lite mer av varje land än vad som nu blev fallet. Det berodde på viss lathet, alltså att vi inte hade riktig ork att läsa in oss innan vi åkte. Andra skälet är att vi inte visste riktigt hur vägarna skulle vara beskaffade. Det gjorde att vi nog drog på lite extra för att inte bli fast, vi hade ju en färja att passa. Det var helt obefogade tankar i Estland, där var det genomgående bra vägar. I Lettland och Litauen var det däremot ett lotteri med vägstandarden. Vår brådska innebar att vi var igenom alla länderna, inklusive Polen och Rügen på två veckor.

Ett återkommande och mycket trevligt inslag var alla storkar, och några tranor, som vi såg på fälten lite överallt. Det är vi inte så vana vid från hemtrakterna. Storkarna är ju inte så diskreta, med sin vita färg och röda näbbar lyser de upp tillvaron.

Vi hade en del fördomar med oss när vi tog färjan över till Tallinn. De flesta (tänker inte avslöja vilka) har kommit på skam. Alla de tre länderna är mycket trevliga att besöka med mycket som är sevärt för oss turister. Den fördom som kanske står sig fortfarande är att det är dåliga vägar. Det gäller inte för Estland, men tyvärr för de andra två länderna.

Det som gör det svårt för oss svenskar att turista och resa i de här länderna är språket. Det har inte varit svårt för oss att göra oss förstådda med engelska. Men det som gör det krångligt är att vi inte kan läsa på skyltar eller andra texter som vi har stött på. Det är helt enkelt hel omöjligt att förstå ett enda dugg av estniska, lettiska eller litauiska. Google Translate har varit till viss hjälp. Enda trösten är väl att ester, letter och litauer inte förstår varandra...

Vi hade inga problem att hitta campingar och det var aldrig fullt, vi fick alltid plats. En campingvärd sade att det var högsäsong, det märkte vi inte något av, det var aldrig någon trängsel. Vi var lite skraja för att hamna på nån sunkig ostädad camping. Det var väl på ett enda ställe som vi kunde undvikit, men i övrigt bodde vi på campingar som var riktigt fräscha. Till vår hjälp att hitta campingar och ställplatser använde vi bland annat appen Camper Contact och den campingkarta/förteckning som vi fått av en plåtiskompis i Finland.



Estland

Estland är det minsta av de baltiska länderna, med endast 1,3 miljoner invånare. Landet är även minst till ytan av de tre. Knappt 70 % är ester, cirka 25 % är ryssar och de övriga är små minoriteter av ukrainare, vitryssar och finländare.

Det som vi lade märke till var att landet är väldigt platt, det var inte många gånger som en väg lutade ens en liten aning. Vägarna var också helt spikraka, det gick att släppa ratten i flera mil om man ville (och vågade). Vi slogs även av hur rent och prydligt det var överallt. Vi såg inget skräp i dikena och inte heller något klotter. Nästa insikt är kanske lite off-road...men vi lade också märke till att det inte fanns särskilt många "mölle-ställen", alltså hus eller gårdar på landet med fullt av gamla bilar, traktorer, husvagnar, bildäck och annat skräp. I Estland såg vi inget av detta.

Något som är viktigt och angeläget för en husbilsturist är dieselpriset och kostnaden för en campingplats. Det låg på 1,34 € per liter. En natt på camping kostade oss cirka 16 €, ibland med el och ibland utan. Men där låg priset under vår tid i landet.

Husen i Estland var oftast av trä, och många var målade i olika nyanser av grönt. I Estland har man nog generellt sätt det ganska bra, vi såg inte så mycket av fattigdom, inte ens på den rena landsbygden.



Lettland

I Lettland bor ca 2 miljoner människor. Cirka 64 % är letter, 27 % är ryssar och resten är minoriteter av vitryssar, ukrainare, polacker, ester och tyskar.

Nästa land på tur var Lettland och det ska väl erkännas att vi inte såg så mycket mer av landet än huvudstaden Riga, det stora slottet på gränsen till Litauen och lite däremellan. Riga ligger på den smalaste delen av landet och innan vi visste bättre hade vi redan åkt in i Litauen.

I Lettland är vägarna avsevärt sämre än i Estland. Stundtals funderade vi nog på om bilen skulle hålla för den omilda behandlingen. Större vägar är som regel bra att köra på, men hur kul är det? Tyvärr hamnade vi lite där, att vi valde de större och bättre vägarna framför att krypköra utan njurbälten.

Dieseln var något billigare än i Estland, samma gällde för campingarna.



Litauen

När vi kom till Litauen, det största landet till ytan av de tre och landet med flest invånare, ca 3 miljoner, stannade vi lite längre. Litauen är det land av de tre baltländerna som har minst antal minoriteter. Hela 85 % är etniska litauer.

I Litauen slogs vi av det vackra landskapet som till stora delar var böljande, lite likt det engelska.

Här får vi nog erkänna att vägarna var lika dåliga som i Lettland. Om vi ville ha bra vägar var det tyvärr större riksvägar som gällde. I Litauen finns hastighetsskyltar och andra skyltar endast som en rekommendation. Här kör man om mer som regel än undantag. Det var många gånger som vi drog efter andan när vi såg den ena farliga omkörningen efter den andra. Trots det slapp vi att se en enda olycka. Troligen bara lyckosamt. Trafiken är dessutom tät och snabb mest hela tiden. Då gäller det att ha is i magen och inte dras med i den hetsiga trafikrytmen.

Här var dieseln som allra billigast om vi jämför de tre baltstaterna, vi tankade för € 1.04. Alltså gällde det att fylla fullt innan vi for in i Polen. Campingavgifterna låg ungefär som i Estland och Lettland.

Sammanfattningsvis kan vi nu konstatera att alla de tre länderna har oförtjänt dåligt rykte hos oss svenskar. Visst är det en och annan som tar flyget eller båten till någon av de tre huvudstäderna. Men så mycket mer är det nog inte. På vår väg genom länderna har vi inte sett en enda svensk husbil, endast tyska, holländska och en och annan finska husbil. Vi kan absolut tänka oss att åka tillbaka och upptäcka mer! Efter 450 mil på estniska, lettiska, litauiska, polska, tyska och öländska vägar stänger vi semesterbutiken för denna gången. På återseende! 🚙💨




lördag 24 augusti 2019

Lördag 24 augusti 2019. Småländska skogar ledde hemåt.





Och så blev det morgon denna sista dag på semestern. Sent på kvällen hade vi fått sällskap av en annan husbil. Trots den stora parkeringsplanen skulle den prompt parkera i vår närhet.







Några kilometer söder om Lekeryd och vårt nattläger ligger Eskilstorps naturreservat. Där finns ett bestånd av ca 150 st ormgranar. Ormgranar lär bara finnas på ytterligare sex platser i landet. Dessa granar är en mutation och de saknar förmåga att skjuta sidoskott på grenarna som oftast är längre än på normala granar.





I infarten till Hok finns en geogömma på toppen av en spetsig och smal bergsknalle. Den kunde inte C motstå så han kravlade sig upp och signerade loggremsan medan K förskräckt såg på.





I Vaggeryd fick vi en pratstund med hembygdsföreningens folk som bevarat ett hus från förr. Orten hade haft de sista semaforerna i södra Sverige och en var bevarad i trädgården. Vi bringade dem lite kunskap om att den med två vingar snett uppåt visade "kör 40". Gubbarna var mäkta imponerade!





I Skillingaryd tittade vi på soldattorpet Lillemo.



Mellan Skillingaryd och Hillerstorp står detta hus. I mörker lär det spöka här och många bilister vittnar om en skepnad mitt i vägen. Somliga har kört på den men inte funnit några spår efteråt.



Kyrkstallarna i Åker. De användes förr för att förvara seldon, kläder etc vid kyrkobesök. Endast bönder med egen gård fick bygga sitt eget kyrkstall. Det är inte på så många platser dessa stallar finns bevarade.



En av alla gränser som passerats.





Sista bilderna är från Mossebo med sevärd kyrka från 1700-talet och Mossebo Stom. Den senare har vacker trädgård och under sommaren tidvis café. Efter detta stopp var det raka spåret hemåt. 🚙💨