lördag 30 juni 2018

Lördag 30 juni 2018. Fortsatt högsommarhett i Ypres.

Högsommarvärmen över Europa består. Stekhett i solen och vi söker skugga så fort vi kan.
I dag utlovades ännu fler plusgrader något som skulle visa sig stämma. Vi har idag haft knappa 30 grader på eftermiddagen.




Strax utanför Zonnebeke i den belgiska staden Passendale ligger brittiska samväldets största krigskyrkogård. Tyne Cot. 



Kyrkogården började anläggas redan 1917.





Här vilar 11 900 stupade soldater, varav över 8000 gravar saknar namn.
Vi såg många engelsmän som bläddrade i de förteckningar över alla stupade, troligen för att leta efter sina anförvanter. Flandern nordost om Ypres med omnejd var bara en enda stor leråker efter kriget. Vi kan bara föreställa oss vilket helvete de stackars soldaterna, på båda sidor om frontlinjen, tvingades genomlida. Allt för många kom aldrig hem igen.



Det som sagt varmt som i en bakugn. Men vi gav oss ändå på en liten cykeltur utmed en kanal norr om Ypres. Åtminstone åt ena hållet skuggade träden då och då.



Jodå, en och annan geogömma hittades också.



En trädkramare.



Murgrönan har tagit över.



Under tiden vi cyklade såg vi bara en enda liten båt. Men här fanns i alla fall en liten gästhamn.



Bra att någon flaggar så att vi vet vilket land vi är i. Och att Belgien fortfarande är kvar i fotbolls VM.



Cykelturen tog oss några timmar och vi kom tillbaka till campingen varma och svettiga. Vi hade sån himla tur att campingen hade fått ett återbud och vi kunde stå på samma camping en natt till, men denna gången inne på själva campingplatsen, inte på ställplatsen utanför. Leffe de Vignes var en ny bekantskap, med vita druvor. Den var riktigt god och satt riktigt fint som after-bike-öl.

Till middag blev det chili com carne på nötfärs som kanske kom från en Belgian Blue-kossa. Nåja, vi försökte att inte tänka så mycket på just den detaljen och allt smakade mycket gott. 🚙💨




fredag 29 juni 2018

Fredag 29 juni 2018. Cykling i gränsland Frankrike/Belgien innan Ypern.

Vi lämnade campingen i obygden och fortsatte ganska norrut, mot det fransk-belgiska gränslandet i Flandern.



C hade av en slump sett att det står ett gammalt ånglok i en rondell i staden Hazebrouck (Frankrike), så det fick bli det första delmålet för dagen.



Och minsann, där stod ångloket verkligen mitt i en rondell i staden. Helt malplacerat kan man tycka.



Det har tydligen stått där ett tag, för det växer mossa, förlåt buskar, i loket.



C poserar vid den gamla trotjänaren.



Nästa stopp för dagen, och det egentliga målet, var i Houtkerque. C har under våren roat sig med att lösa ett antal geocachingpussel som vi nu skulle försöka hitta. Det var en lagom cykeltur. Slingan låg mitt i gränslandet mellan Houtkerque i Frankrike och Watou i Belgien. Vi hade fullt sjå att veta vilket land vi var i under turen eftersom vi kryssade över gränsen flera gånger.




Kyrktornet i Houtkerque.


Fin liten stad.



För första gången sedan vi lämnade Sverige stannade vi till vid ett kafé och drack kaffe. Tyvärr var det en aning svagt och lankigt, men ändå ett välkommet avbrott mot vårt eget snabbkaffe.



Nån sorts kålfält, eller nåt annat ätbart.



Japp, C hade löst alla pussel rätt så vi hittade alla gömmorna som vi letade efter.



I Watou gick fåren och betade gräs alldeles intill stugknuten. Det här svarta fåret vände rumpan till när vi kom!



I Belgien är det fortfarande vanligt med rasen Belgien Blue. Här är de nog korsade med vanlig svart-vit låglandskossa, för de såg lite normalare ut.



En gömma låg alldeles intill ett kapell som hedrade stupade från första världskriget.



Vi kom dit samtidigt som en äldre man gjorde fint vid kapellet. Trots att vi inte pratar franska och han inte pratade något annat än franska så fick C en liten privat visning inne i kapellet som annars var stängt. Vi tror att det var flera bröder som fick sätta livet till i kriget som hedrades.



Cykelturen tog några timmar. Det var varmt som sjutton, men tack vare att det blåste ganska friskt hela dan så gick det att stå ut med värmen. Vi var ute i drygt tre timmar och det var dags att hitta nattläger. Efter lite stödhandling av bröd och middagsmat på Lidl i Poperinge åkte vi till camping med ställplats i Ypres i Belgien. Det var ganska fullt redan, men vi fick en plats.



På en lång rad står alla husbilarna.



Vi cyklade ner till stadens centrum. Trip Advisor hittade det här stället åt oss, det skulle ha goda hamburgare. Det passade oss bra efter många dagar nu med hemlagat.



Fullt med hungriga matgäster.



I väntan på mat.



Detta var nog de godaste hamburgare vi ätit på många år! Mums!!



Belgien är ju pommes fritesens hemland så det fick vi ju förstås smaka på. Vi blev inte besvikna. C är mer än nöjd!





Campingvärden blev lite stött när det visade sig att vi inte hade en aning om stadens stora sevärdhet och begivenhet som pågår varje dag, året runt. Varje dag klockan 20.00 hålls en ceremoni i den här porten som kallas Menenpoort. Man började med detta i november 1928 och därefter har man fortsatt, varje dag, i ur och skur. Campingvärden påstod att det kommer mängder med människor från England, Australien, Kanada med flera länder för att vara med på denna ceremoni.



Över 100 000 människor av de som dog runt Ypern i första världskriget finns i massgravar. De har inte fått en egen begravning och grav. 54 896 av dessa är namngivna på den här platsen. Väggarna är fulla med namn.



När vi kom till porten efter vår middag var det fullt av människor inne i porten som ville vara med på ceremonin. På vägen till stan såg vi flera engelska turistbussar.



Vi stod så långt bak att vi såg absolut ingenting. C lyckades dock fånga några av musikerna på bild. Det var trumpeter som inledde och avslutade ceremonin. Sedan spelade några säckpipa och så var det en orkester som spelade riktigt vackert. Det lades ner kransar och sades några fina ord.



När ceremonin var över tömdes porten snabbt på människor. Vi cyklade hem till campingen för att logga och blogga. 🚙💨




Torsdag 28 juni 2018. Fortsätter lite nordost.

På morgonen lämnar vi campingen i Epernay. Tanken var att vi skulle gå på en visning i nån champagnekällare inne i stan, men vi lyckades inte hitta någon parkering och bestämde oss för att helt enkelt strunta i det. Vi har varit på tre visningar tidigare, det får räcka.



Vi åkte ut från stan, norrut och hamnade genast på den fina Route touristique du Champagne. Vägen som leder in i flera byar med alla champagnehusen, det ena mindre än det andra. Men champagne tillverkar de och det är finare än snus.



Gatorna i byarna är ibland så smala att inte ens Plåt-Tina vågar sig in.



Någon som hört talas om detta champagnehuset? Nä, tänkte väl det.



På kullarna runt i området växer vinstockarna som om några månader ska digna av mogna druvor.



Det sinade lite i kylskåpet (det är ju så litet) så det fick bli ett besök i en livsmedelsbutik igen. Denna gång modell större. Här är det oliver och torkad frukt i mängder.



Överallt i området finns det monument över främst andra världskriget. Vi såg även flera krigskyrkogårdar. Annat var det nog mest bönder vi såg under dagen, de verkade ha riktigt bråda tider.



I Ham stannade vi till vid kyrkan Notre Dame. Inte främst för att titta på kyrkan, den var till och med stängd, utan för att logga gömman vid den enorma tujan intill kyrkan.



Vet inte hur gammalt trädet är men det syns att det har varit med ett tag.



Slutligen hamnade vi på denna camping, som ligger mitt ute i ingenstans. Byn heter Sauchy-Lestrée, utkastad på den franska landsbygden och vi kommer aldrig nånsin att hitta dit igen. Vi var helt ensamma, förutom alla långliggare då. Det var lugnt och fint, men servicehuset kunde behöva sig en uppfräschning. Och när det kostar skjortan att duscha snålar vi och duschar i bilen! Haha, där snuvade vi ägaren på 5 euro. 🚙💨


torsdag 28 juni 2018

Onsdag 27 juni 2018. På cykel i Epernay.

Största delen av dagen användes till cykling utefter Marnes parallellkanal. Vi såg mest fritidsbåtar men kanalen är tillräckligt stor även för kommersiell trafik. Pråmarna har inte de otroliga dimensionerna som man kan se i de större kanalerna.



Vi såg många fina båtar förtöjda eller på våg i kanalen.



De flesta skulle förstås fotas.



Lastbåtarna var inte så vanliga, men här kom det faktiskt en.



Denna båt var bara för fritid. Snyggt renoverad.



Det var varmt som attan under dagen, så vi försökte hålla oss i skuggan när det gick.



En svanfamilj kalasade på vattenväxter och vi höll oss på behörigt avstånd. Dom stora vita skyddar di små med alla medel.



Plötsligt såg vi en liten harpalt som skuttade fram på cykelstigen. Den hade inte blivit stor nog för att vara riktigt rädd för någonting. Hoppas att den klarade livhanken i fortsättningen och inte blev kråkmat.





Här väntade vi ut ett antal mugglare. Det gick ingen nöd på oss då vi passade på att inta medhavd fika.





Efter en dryg halvtimme var kusten klar och vi skred till attack. De lägsta klättergrenarna satt för högt så att cykeln kom väl till pass. Tyvärr var fågelholken tom, mugglad eller fel plats. Ett PM till CO kommer förhoppningsvis att bringa klarhet.



Mast på sin båt kommer inte till pass här.



Bara en raksträcka kvar så är vi nästan hemma.

Det var en varm dag och en lika varm kväll, så vi kunde sitta ute till sent och njuta av det fina vädret. Det är ju inte så ofta som vi har det så i vårt kallare Sverige, även om vi förstår att det är lika fint och högsommarvarmt hemmavid just nu. 🚙💨