Minisemester under en utökad weekend tog oss till Danmark och den första ön Sjælland.
Efter lite funderande tog vi Öresundsbron över till Danmark. Vi registrerade ett bropass och var spända på hur det skulle fungera. Fram till betalbommen och vips blev det grön lampa och bommen öppnades. Sedan bar det ut på bron och vid Peberholm ner i tunneln. Plötsligt var vi i grannlandet.
Vi kom fram till vår destination i mörkret och hade ingen aning om hur omgivningen såg ut. Men lite gott att äta i kvällningen fick vi.
På morgonen vaknade vi och fick se hur Mandehoved tedde sig i dagsljus. Vi hade parkerat vid ett av det kalla krigets nu nedlagda militärbaser.
Hela kuststräckan vid Stevns Klint är numera upptaget på UNESCOs världsarvlista. Vi ägnade dagen åt cykling i området. En geoart med Anders And som tema var löst sedan tidigare och nu skulle gömmorna upptäckas och loggas.
Som vanligt ser vi mycket trevligt under vägen.
Trines hus som är oförändrat sedan många generationer tillbaks.
På en skylt stod att besökare var välkomna in, så vi fikade vårt medhavda kaffe i trädgården.
Och naturligtvis blir det alltid en selfie och cykelbild.
Färdigcyklade omgrupperade vi oss till Stevns Fyr för att övernatta.
Fyren var öppen och det gick inte att motstå frestelsen att ta trapporna upp till toppen. Det var inte så klart väder och därmed var sikten begränsad. Annars hade vi sett Öresundsbron i horisonten. Plåt-Tina syns nattparkerad mellan spjälorna i räcket.
Efter fyrbestigningen tog vi vandringsleden utefter klintkanten till Højerup. En bred remsa med otröskade oljeväxter fanns mot rasbranten. Några vallmoblommor kontrasterade vackert mot det gråa.
På avstånd såg vi Højerup gamla kyrka. Den balanserar på kanten av klinten och är bara en del av den ursprungliga kyrkan. Den byggdes på 1200-talet och låg då långt från klintkanten, men med tiden åt havet sig allt närmare. Den 28 mars 1928 rasade koret och en del av kyrkogården ner mot havet. Kanten staibiliserades för att inte resten skulle gå samma väg.
Stenbrytning på ömse sidor om kyrkan kan ha bidraget till raset.
I stället för det nerrasade koret finns nu en utsiktsplattform med fin vy över hav och kust.
Vi tog oss ner till havsnivån för att se kyrkan i grodperspektiv.
En gediget brant trappa på uppvägen.
När vi kom tillbaka hade fyren börjat sprida sitt ljus för att vägleda sjöfarten.
Vad äter man i Danmark om inte smørrebrød? Vi hade hittat färdiga på Superbrugsen och kunde inte motstå frestelsen. Konceptet är enkelt. Lite under och mycket ovanpå.
Och så vägledde fyren oss in i Morfei armar.
Nästa dag blev det cykling igen. Denna gång i trakterna runt Store Heddinge.
Sigerslev Kridtbrud.
Vi avslutade cykelturen vid fyren där Plåt-Tina tålmodigt väntade på oss.
Färdigcyklade förflyttade vi oss norrut till Roskilde och parkerade för natten vid Himmelsøen.
Vi gick runt i staden och insöp dess atmosfär. Roskilde har betydelse för oss svenskar. Dels för de som klafsat runt i leran under alla musikfestivaler. Men kanske större betydelse hade freden i Roskilde 1658. Den slöts sedan Danmarks anfall mot Sverige misslyckats kapitalt. Freden innebar att Danmark till Sverige avträdde Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän. Även Bornholm och Trondheims län tillföll Sverige men återbördades två år senare.
Lise tillsammans med K. Lise Nørgaard är en dansk journalist och författarinna och mest känd för svenskarna som idégivare till TV-serien Matador.
Vi fortsatte runt i staden och passerade Jernbanestationen och Roskildekrukkerne.
Lite champagne på kvällskvisten.
Höstfagert på hemvägen nere i Skånelandet, innan regnet började ösa ner.
Och naturligtvis blir det alltid en selfie och cykelbild.
Färdigcyklade omgrupperade vi oss till Stevns Fyr för att övernatta.
Fyren var öppen och det gick inte att motstå frestelsen att ta trapporna upp till toppen. Det var inte så klart väder och därmed var sikten begränsad. Annars hade vi sett Öresundsbron i horisonten. Plåt-Tina syns nattparkerad mellan spjälorna i räcket.
Efter fyrbestigningen tog vi vandringsleden utefter klintkanten till Højerup. En bred remsa med otröskade oljeväxter fanns mot rasbranten. Några vallmoblommor kontrasterade vackert mot det gråa.
På avstånd såg vi Højerup gamla kyrka. Den balanserar på kanten av klinten och är bara en del av den ursprungliga kyrkan. Den byggdes på 1200-talet och låg då långt från klintkanten, men med tiden åt havet sig allt närmare. Den 28 mars 1928 rasade koret och en del av kyrkogården ner mot havet. Kanten staibiliserades för att inte resten skulle gå samma väg.
Stenbrytning på ömse sidor om kyrkan kan ha bidraget till raset.
I stället för det nerrasade koret finns nu en utsiktsplattform med fin vy över hav och kust.
Vi tog oss ner till havsnivån för att se kyrkan i grodperspektiv.
En gediget brant trappa på uppvägen.
När vi kom tillbaka hade fyren börjat sprida sitt ljus för att vägleda sjöfarten.
Vad äter man i Danmark om inte smørrebrød? Vi hade hittat färdiga på Superbrugsen och kunde inte motstå frestelsen. Konceptet är enkelt. Lite under och mycket ovanpå.
Och så vägledde fyren oss in i Morfei armar.
Nästa dag blev det cykling igen. Denna gång i trakterna runt Store Heddinge.
Sigerslev Kridtbrud.
Vi avslutade cykelturen vid fyren där Plåt-Tina tålmodigt väntade på oss.
Färdigcyklade förflyttade vi oss norrut till Roskilde och parkerade för natten vid Himmelsøen.
Vi gick runt i staden och insöp dess atmosfär. Roskilde har betydelse för oss svenskar. Dels för de som klafsat runt i leran under alla musikfestivaler. Men kanske större betydelse hade freden i Roskilde 1658. Den slöts sedan Danmarks anfall mot Sverige misslyckats kapitalt. Freden innebar att Danmark till Sverige avträdde Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän. Även Bornholm och Trondheims län tillföll Sverige men återbördades två år senare.
Lise tillsammans med K. Lise Nørgaard är en dansk journalist och författarinna och mest känd för svenskarna som idégivare till TV-serien Matador.
Vi fortsatte runt i staden och passerade Jernbanestationen och Roskildekrukkerne.
Lite champagne på kvällskvisten.
Höstfagert på hemvägen nere i Skånelandet, innan regnet började ösa ner.
Men då satt vi i skydd av bilen och var inte så beroende av vädret längre.
Några sköna dagar är över och snart är dessvärre säsongen också slut för vår del.
Men någon liten tur till ska det väl kunna bli. 🚐💨🌻
