Ons-torsdag 17-18 juni 2026. Sommaren har kommit till Västmanland.

Onsdag morgon och vi vaknade upp till en glad sol på en klar och blå himmel. Kunde det vara så att regnet dragit förbi för den här gången? Vi hoppas och håller på tummen.

Färden riktades mot norr på små vägar. De stora försöker vi undvika så gott det går. Just den här årstiden är det en ren njutning att få åka på slingrande vägar med dikeskanterna överfulla med midsommarblomster, smörblommor, vildrosor, klöver och mycket annat. Ibland stannar vi till för att logga en och annan geocache. Då kan det hända att man kommer i närkontakt med andra, mindre rara, växter. Som tistlar eller brännässlor. Här en runsten som stod lite undanskymd bakom några buskar. Men en geocache hängde där så snällt.

En bit norr om Fellingsbro i Solbo i Lindesbergs kommun fastnade ögonen på en plats på geocachingkartan. Där fanns flera olika typer av geocaching. Det måste finnas en anledning tänkte vi och svängde av vägen. Det visade sig vara en buddhistisk retreat- och kursgård med en stupa. Just denna stupa är den första i Skandinavien och invigdes 1988 av Dalai Lama. 

Stupan symboliserar Buddhas upplysta sinne,  uppvaknandet av medkänsla och visdom som anses vara människans och världsalltets verkliga natur. Inne i stupan finns ett bönehjul som man kan sätta i rörelse. Inne i hjulet finns över 350 miljoner mantra (böneramsor) som med varje varv ska sprida frid och lycka över världen.

Utanför stupan stod denna relik från en svunnen tid. Vi som är lite till åren får något nostalgiskt i blicken när vi tänker tillbaka på alla de gånger vi åkt karusell i lekparken när vi var små. Den här hade inte varit använd på många, många år.

På platsen för stupan fanns det sex olika geocachetyper som alla krävde tankeverksamhet, en del matematik och även en del sunt förnuft. Vi löste alla problemen som uppstått och fick förflytta oss en del meter för att kunna logga cacherna. Den snyggaste är nog denna som föreställde en miniatyr av stupan.

I de trakter där vi nu rört oss var det ett obarmhärtigt ingenmansland av ställplatser, campingar eller fricampingställen. Vi hörde oss för med en geocachingkompis i trakten som gav oss några goda råd. Det slutade med att vi ställde oss på en lugn kyrkoparkering utanför Karmansbo.

En av oss var lite opasslig i magen under natten. Den tänkta cykelturen på den nedlagda banvallen mellan Karmansbo och Riddarhyttan fick ställas in. I stället fick vi se till att ha en bekvämlighetsinrättning på nära håll under dagen. Plåt-Tina alltså. Vi for runt i trakterna av Köping och loggade challengecacher. Alltså sådana cacher där man måste uppfylla vissa villkor för att få logga. En del uppfyllde vi, andra inte. Då är det bara att vara lite målmedveten i fortsättningen. Många satt högt uppe i träd och då var teleskopstången oumbärlig.

Till slut kom vi fram till Strömsholm, detta ridsportens Mekka. Strömsholm är ett hippologiskt centrum och har ett regiondjursjukhus för hästar och smådjur. Här har armén fram till 1968 haft skola för hästutbildning. Vi hälsade på i en av stallarna och tittade på pållarna. Ridhuset som invigdes 1855 är imponerande. Konsolerna på väggarna som håller upp takstolarna var dekorerade efter verksamhetens inriktning. Tiden går väldigt fort och nu går inte solen ner som någon sorts varningsklocka. Vi står i natt vid en annan kyrka än i går, men måste ju ha lite omväxling.

🚐💨🌻

🚐💨🌻 

Mån-tisdag 15-16 juni 2026. Tätt mellan skurarna

Vi ligger efter i bloggandet och det blir en kort sammanfattning av de senaste dagarna. Morgonen efter den storslagna middagen hos Agritursimo Österplana var det regn och åter regn. Vi väntade ut det innan vi fortsatte. 

Det fick först bli en omväg ner till Hällekis camping. Syftet med det var att titta till konstverket som sitter längst ut mot fyren och blickar ut över Vänern. K har en virtuell geocache där man ska besöka olika platser på Kinnekulle och fotografera sig själv. En av platserna är just det här konstverket och en geocachare har meddelat att konstverket var nerplockat. Det behövde kollas upp och visade sig vara helt fel uppgift. Receptionisten för campingen kunde bestämt säga att konstverket aldrig varit nerplockat. 

Nu är tiden inne för vildrosor att blomma. Just det här exemplaret växer på Kinnekulle men vi har sett på många ställen. Blomningstiden är kort men fantastisk.

Ramundeboda klosterruin utanför Laxå utmed E20 hade ett par geocacher som låg lämpligt till för oss att stanna vid. På parkeringen stod en turistbuss. Utanför bussen drällde att gott gäng med pensionärer som visades runt på området och fick guidning. Vi förstod inte hur de allihop fick plats i bussen, men de blev nog mindre när de väl klev in. 

Vi gick runt på området och gjorde det vi skulle. Solen lyste på oss en stund, men vi var beredda på en av dagens många regnskurar.

En geocache fanns intill vattenverket för Porla. På huset fanns en slang och möjligheten att smaka och tappa vatten. Det smakade som det skulle, det vill säga ingenting, bara gott vatten.

Vi har en speciell fallenhet att hamna vid kyrkor av olika slag. På den här turen har vi också stannat vid kyrkor. Just den här rödmålade träkyrkan heter Skagerhults kyrka och är från mitten av 1600-talet. Den låg fint och hade en trevlig multi som vi löste. Man skulle gå runt kyrkan och räkna hängrännor och stolpar runt en grav. Ett bra sätt att få se hela kyrkan. 

Det blev ett par kyrkostopp till men vi missade att ta bilder på dem. Den finaste var Tångeråsa kyrka, som vi ska komma ihåg, kanske mest för att månadens åskskur jagade in oss i bilen. Natten tillbringades på en lugn parkering vid naturreservatet Trystorps ekäng.

Tisdagens väderprognos både från svenska SMHI och norska YR lovade uppehåll hela dagen. Det såg vi som ett gott tecken. Tyvärr fick båda fel, rejält fel. Flera gånger under dagen har vi fått oss en språngmarsch och räddat oss till bilen eller under ett träd. 

Här vid Riseberga kloster gick vi runt en bra stund för att lösa några steg i en ALC (Adventure Lab Cache). Man ska gå till uppgivna koordinater och svara på en fråga. De två sista stegen denna gången handlade om en amfiteater. Den kunde vi inte se hur mycket vi än såg oss om på området. Det blev att googla och då visade det sig att amfiteatern låg en bra bit från klosterruinen. Vi kunde läsa oss till att den sista frågan varit klurig i flera år(!). Med hjälp av bilder på nätet, en sorts sunt förnuft och resten envishet kunde vi lista ut svaret. Det blev till slut rätt och vi kunde promenera och logga finalcachen. Men amifteatern har vi fortfarande inte sett i verkligheten. 

Vi fortsatte på små vägar mot Örebro som var dagens mål. Här är geocache som både spelade musik och var underfundig i sin konstruktion.

Målet för dagen var som sagt Örebro. Vi behövde besöka ett geocachingevent i juni och Örebro låg bra till i tid och på kartan. Vi hade lite tid över och åkte för att inspektera platsen som skulle kunna fungera som övernattningsställe. Parkeringen hade börjat fyllas med bilar och det fanns flera tecken på att det skulle bli en löpartävling. Ett snabbt beslut togs, cyklarna lastades ner för att cykla några kilometer till eventplatsen.

Event brukar vara trevliga tillställningar där man får tillfälle att prata med andra geocachare om den gemensamma hobbyn. Det brukar falla sig naturligt att komma i prat med någon, ofta någon som man inte träffat tidigare. Men här blev vi tyvärr besvikna. Det var ett litet event med personer som redan kände varandra. Tjejen son ordnat eventet sa hej men sedan vändes ryggarna mot oss och de pratade bara med varandra. Vi väntade några minuter innan vi sa tack och hej och lämnade. Det blev en fin cykeltur tillbaka och två loggade geocacher. En låg vid en ridskola och vi såg karavaner av hästar som var på väg hem till garaget. Parkeringen runt Plåt-Tina var överfull när vi återvände. Ett bra val att cykla.

🚐💨🌻

 

Söndag 14 juni 2026. Österplana Hed i regnet

Nu har vi börjat på en roadtrip som vi inte vet var den tar oss. Det är så våra ostrukturerade resor fungerar. Vi kom i väg strax före tolv med det första målet klart. Österplana Agroturismo. 

För något år sedan köptes kyrkan av ett Kinnekullepar som byggt om kyrkan invändigt på ett mycket varsamt och smakfullt sätt. Kyrkan har avkristnats och kyrkorummet har ändrats för att passa de nya profana behoven. Vi har med spänning väntat på att få komma till den nya restaurangen/eventlokalen och smaka dess mat. Det gjorde vi i dag och blev inte besvikna. Mycket god mat, "delad måltid" med flera rätter stod på menyn. Stekt Vänergös med färskpotatis och flera goda tillbehör. 

På borden stod stora glasvaser med grönt från naturen utanför kyrkknuten.

Det passade finfint att lite i efterhand fira C som fyllde år tidigare i veckan. Han ser påtagligt nöjd ut.

Ölen som beställdes var från Bustad Bryggeri i Lidköping. Bryggaren själv har designat etiketterna på burkarna. Denna vovven ser lite grisk ut. Men ölen var god.

K ser förväntansfull ut när hon ska lägga upp maten på tallriken.

Vänergösen.

På ett par av kyrkbänkarna låg delar av det som vi tror är tidigare ljuskronor som hängt i kyrktaket. Den såg ruskigt tung ut.

I restaurangen måste man räkna med att dela bord med andra besökare. Vi hade turen att dela bord med ett trevligt par från Källby. Personalen fick nästan säga till oss att vi behövde lämna restaurangen så att de fick stänga och gå hem.

Under orgeln ligger köket och den långa serveringsdisken.

Mätta och belåtna gick vi tillbaka till Plåt-Tina. Vädret ute lockade inte till en promenad på heden. Regn och blåst hela kvällen.

🚐💨🌻

Fre-söndag 15-17 maj 2026. Gullvivor och blå violer i sköna maj.

Denna helgen hade vi planerat att åka till värmländska Arvika med norska vännerna för några dagar med cykling och geocaching, bland annat. Busvädret satte stopp för de planerna och de fick tyvärr ställas in. Eller, om man ska se något positivt i det, de fick flyttas fram till ett annat datum.

Torsdagen bjöd på intensivt regn och blåsigt. När fredag morgon nalkades visade det sig att regnvädret hade dragit förbi till stora delar. Vi bestämde oss snabbt för att packa Plåt-Tina och åka ut på en tur. Kom regnet tillbaka fick vi väl åka hem igen, inte värre med det. En kasse med lite kläder och en med mjölk och bröd (och frysklampar) packades, bort till Åkericentralen för ett snabbt byte av bil och så iväg.

Det första stoppet blev ganska snart, närmare bestämt i Eling utanför Vedum norr om Vårgårda. Den gode geocacharen Bacon hade en geocache där som vi ville titta närmare på. Intill vägen ligger en inhägnad jättegryta. Skylten intill berättar att denna grytan är 4 meter i diamter, 3,2 meter djup mot vägen och hela 8 meter djup in mot berget. Löpstenen måste ha varit spetsig?!

Vi fortsatte och nästa stopp var Töreboda krukor där man även har en del fabriksförsäljning. K har haft siktet inställt på fabriken i flera år. Faktiskt ända sedan vi åkte Hurtigruten 2018 och våra underbara bordsgrannar från Skövde pratade varmt om denna fabriksförsäljning. Åtta år senare blev det ett besök. Inga bilder tagna, beror kanske på att besöket blev lite av en besvikelse. Inta alls det utbud som förväntades. Ett par krukor fick följa med hem i alla fall. 

Från Töreboda sattes siktet in på Kinnekulle. Men vägarna dit är inte de allra rakaste eller snabbaste. En grusväg ledde och till Ymseborg och en geocache där. Kullen och borgen har en brokig och våldsam historia, vars tidiga historia är höljd i dunkel. Det från 1200-talet och framåt som det är klarare. Vi nöjde oss med att logga cachen och njuta av alla gullvivor som blommade i slänten.

En stund senare, utmed en annan grusväg, var det dags för C, alias Threefoot, att logga sin 33 000:e geocache. Nöjd och glad, varmt grattis! Vi passerade den nyrenoverade hejdestenen Råkullsröret. Riktigt snyggt, nästan så vi kände oss förflyttade tillbaka till 1690.

Kinnekulle i siktet! Vi landar på Österplana hed frampå kvällningen. De mörka molnen på bilden bestämde sig för att släppa ifrån sig en hel del regn under kvällen och natten.

På morgonen har regnet dragit förbi och vi tar en kort promenad ut på heden. Sankte Pers nycklar har börjat blomma intill mängderna av gullvivor. Äppleträdet i kanten av heden blommar även det. 

Österplana kyrka har nu fått nytt liv. När vi gick förbi var det stängt. Men spåren av den nya verksamheten syntes tydligt. Nu har kyrkan blivit avkristnad och förvadlad till restaurang och eventplats. Vi ser fram emot att få kliva in genom dubbeldörrarna och se förvandlingen. 

Vi fortsatte till Blomberg för att gå en del av Blombergsleden utmed Vänerns strand. En slinga med väl placerade geocacher lockade. Vi belönades med både gullisar (gullvivor), liljekonvaljer och ramslök i blom. På ett ställe gick vi helt fel och hann gå många hundra meter innan misstaget upptäcktes. Det var värt, för en gångs skull, annars hade vi missat en stor del av den finaste delen. Slingan gick en bit på Västerplana storäng. Här går både Blombergsleden, Kinnekulleleden och Biosfärleden i armkrok. Vi hann tillbaka precis innan himlen öppnade sig med både regn och hagel.

Mjölk och bröd räcker en bit men inte hela vägen om man ska vara ute ett par dagar. Vi stannde till hos Hjertbergs i Lidköping och provianterade för kvällens middag. Sedan åkte vi till Otterstads kyrka för övernattning.

Morgonen inleddes med en promenad i Otterstad. Där fanns en multicache som lockade. Uppgiften var att  hitta bussnummer på en hållplatsskylt som i sin tur skulle leda till finalcachen. Problemet var att det inte fanns någon tidtabell, och således inga bussnummer, på skylten. Västtrafikappen och en del sunt förnuft löste uppgiften ändå. Vi gick lite på vinst och förlust men kunde nöjt konstatera att vi hamnat rätt.

Vi fortsatte in till Lidköping. Söndag förmiddag och staden lång sömnigt folktom. Vi gick runt i stan och letade uppgifter till tre stycken utspridda ALC. Alla svaren skulle hittas på elskåp som var dekorerade med historiska bilder. Loket på bilden står på den nybyggda järnvägsbron över Lidan som togs i bruk invigdes 27 februari 1953. Nästan exakt tre år tidigare hade en kraftig islossning tagit med sig den gamla bron. under mellantiden var man tvungen att anlägga en ny station för tåg från Håkantorphållet och resenärer bussades sträckan till den ordinarie stationen.

Klockan hann passera lunchdags och det var perfekt att glida in på Rådhuskonditoriet och mumsa i oss varsin gigantisk räkmacka. Middagen kunde därmed ställas in, vi var mätta långt in på kvällen.

Det var varslat mer regn så vi ställde in kosan mot hemmet. En fin helg med mycket blomster och en milstolpe uppnådd.

🚐💨🌻