Söndag 15 november 2020. Rekordsent för Plåt-Tina att krypa in i vinterförvaring.

Detta är vårbilderna fast tvärt om. Plåt-Tina backas in under tak och nu väntar några månaders vintervila. Stallkamraten och närmaste grannen är en gödselspridare som lyckligtvis inte använts på många år.

I år var det rekordsen inställning efter säsongen tack vare en riktigt varm och lång höst. Så har hon också rullat många mil och det bara inom landets gränser. Totalt blev det 1458 mil på enbart svenska vägar och 66 övernattningar.

Nu stänger vi igen porten om Plåt-Tina. Det har varit en mycket underlig säsong, detta helt och hållet annorlunda 2020 som fortfarande är mycket påverkat av den pågående coronapandemin. Vi kan väl bara hålla på tummen att det blir ett bättre och annorlunda år 2021, på alla sätt och vis. 🚐💨

Lör-söndag 7-8 november 2020. Premiär för Plåt-Tina att vara ute på tur i november.

November har gjort sitt intåg och för första gången på alla år har vi inte slutat att åka ut med Tina. Men vi bestämde oss innan att detta blir sista helgen innan hon får gå till vintervila.

Målet var Kinnekulle men vi hade ingen brådska dit, det gällde att ta vara på dagsljuset.

Första stoppet blev Nossebro. Inte den världsmetropol som drar stora besöksskaror. Möjligtvis under marknaden men absolut inte en gråkall novemberlördag. Men det fanns två Adventure Lab Caches att vandra runt på. Regnet hängde i luften och med kylslaget röda näsor knallade vi runt och besvarade frågorna.





När vi var klara fortsatte vi till Vara. Och där fanns det en ny lab-runda att gå. Vi passerade det pimpade stationshuset och konditori Nordpolen. Det blev inget handlat på kondiset, lite väl stimmigt där. I dessa tider får man hålla sig undan och på avstånd.



Geocachandet fortsätter. Här en nano vid Härjevads kyrka.





Vi dök in i en tät granplantering i skymningen. 

Och där var det så gediget mörkt att en stark ficklampa krävdes för att hitta gömman



Kristinedals fabriker ligger i Flians dalgång söder om Lidköping. Det var ett ullspinneri från 1840-talet vars nuvarande fabriksbyggnader ersatte de tidigare som brann ner. Dessa byggnader är från slutet av 1800-talet. Spinneriet med alla dess sidoverksamheter lades ner 1976. Numera finns det en omfattande fabriksförsäljning av tyger till kläder, möbler och gardiner. Här inne på området finns (så klart) en geogömma. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att två personer satt och fikade på en bänk där i novembermörkret. De var säkert lika förvånade när vi dök upp.







Vi vaknade på söndagsmorgonen till gott väder på Kinnekulle. Vi tog en sväng för att titta på de flyende höstfärgerna innan vi tog oss tvärs över Kinneviken till...

...Spiken ute på Kållandsö. Ett fint litet fiskeläge med flera restauranger och försäljning av fisk i alla dess former. En av de lyxigare produkterna är löjrom. Och just denna söndag hade man höstöppet för att starta försäljningen av årets skörd. En hel del folk men det var god disciplin i köerna.





Vi var lite tidiga så vi tog en promenad runt viken väster om sjöbodarna.



Från Spiken är det bara ett stenkast till Läckö slott.





Plötsligt började himlen sluta sig igen och det blev åter det gråa novemberdiset.



Från Kållandsö körde vi nostalgivägen över Tun och vidare till Ås kyrka föra att besöka släktingar till C som vilar där.







Strax intill ligger Forshall i en krök av Nossan. Det finns lite promenadvägar och fikaplatser samt den smalaste gångbro vi någonsin sett.



Det här är vad vi fick med oss hem från Spiken. Gott tillsammans med hackad rödlök, smetana och rårakor eller toast. Och så lite bubblor till. Nu ska vi bara göra oss förtjänta av detta goda. 🚙💨

Tors-lördag 29-31 oktober 2020. Sen senhöst i Hökensås och Hjo.

Torsdag eftermiddag, när K kommit hem från Göteborg, och vi kollat att allt var nedpackat så drog vi iväg till Tidaholm. Det var mörkt redan när vi åkte så det var till och med kväll när vi kom fram. Vi ställde upp Plåt-Tina på vår vanliga "VIP-plats" vid Tidan och beställde en pizza att dela på från Pizzeria Rimona intill parkeringen. Det var en klar och kall natt så pannan gick på högvarv och på morgonen därpå var det detta vi vaknade upp till. En matta av glödande kastanjelöv och en spegelblank Tidan. Vackert. 

Plåt-Tina är redo för avfärd mot Hökensås.

Det var utlovat en kylig men solig fredag. Så blev det verkligen inte. Dimma och dis låg tjock över Hökensås hela dagen. 

Den enda kantarellen som vi fick syn på denna dag.

Vattendroppar i ett gräs är också fint.

Och spindelväv i en tall. 

En geocachare i farten. Här blev det ett fynd!

Nästan lite trolskt.

Fikapaus vid Kroksjön.

Precis som vanligt är vi steget efter lera500 och Malla 51, hehe.

Hökensås är ett märkligt område med gles och lättvandrad skog. Och mycket mossa och lavar.

På Hökensås är det mest barrskog så det är egentligen bara lite gulnande gräs som ger lite höstfärger.

När mörkret föll fick vi ge oss och göra kvällen. Vi återvände till Tidaholm för natten. Det var även denna natt kallt, ner mot tre plusgrader. Vi höll tummarna för att gasolen skulle räcka hela natten. Det gjorde den och vi vaknade till en strålande fin lördagmorgon. När solen började nå över horisonten blev det till och med lite goa temperaturer. Vi åkte lite småvägar och landade i Hjo.

Här gick vi runt lite i staden, bland annat för att gå en Adventure Lab Cache-runda. 

Det är lätt att få havskänsla när stora sjön Vättern ligger där i fonden.

Kafé Grönköping hade stängt denna Allhelgonadag.

En av Hjos två fyrar vid inloppet till hamnen. Det gick gäss på sjön.

Nere i hamnen står detta lilla lok med två vagnar, helt utan anledning kan man tycka. Men anledning finns. Efter att persontrafiken på den smalspåriga järnvägen mellan Stenstorp vid Västra Stambanan och Hjo lades ner 1961 sparades ett ånglok och en personvagn och ställdes upp i stadsparken. Ångloket hade ingen anknytning till Hjo medan personvagnen kom från denna bana. Båda dessa var begärliga för museitågsbranchen och efter många segslitna duster och förhandlingar flyttades det till en mer aktiv tillvaro. Som ersättning lämnades detta industrilok och några godsvagnar. Glädjande nog rullar de båda bortförda fordonen numera i renoverat skick på två museijärnvägar i Västergötland.

På vägen hemåt stannade vi till vid Mofalla kyrka, för ovanlighetens skull i trä.

Hurran står på spisen.

Sista stopp innan solen hade dalat allt för mycket var Faledreven. Det är en gammal väg som sträcker sig från Segerstad kyrka till Ruskela källa. Dreven som är en fägata är också allmänning vilket gjorde att jordlösa kunde bygga sina små torp. Nu återstår mest husgrunder och fruktträd. Området är väl dokumenterat och gjutna skyltar berättar om vilka som bodde här. Lämpligt nog fanns det en Adventure Lab Cache här vilket förhöjde upplevelsen ett snäpp.

På den här turen uppnådde K 2000 hittade gömmor i år. C passerade det målsnöret redan för ett par veckor sedan. Det ser ut att bli ett rekordår för oss båda när det gäller hittade geogömmor. 🚐💨