Lör-söndag 18-19 april 2020. Aprilturen till det blommande berget.

Återigen var det dags att åka till Kinnekulle för månadens besök. Det är alltid lika trevligt att komma till det blommande berget, nån sorts inre lugn infinner sig där.



På vägen upp stannade vi vid Antens kapell. Det ligger avsides från all bebyggelse och uppfördes 1914 för att folket i skogsbygderna skulle få närmare till andlig spis. Kyrkan invigdes på midsommardagen 1915.













Naturligtvis var lite tid avsatt till geocaching. På Kinnekulle börjar det nu bli ont om gömmor vi inte har hittat. Men Kapten Fulskäggs Potatisklyftor fanns kvar. Vi har varit där tidigare men då var det för blött och halt för att kraka kring på stenhällarna i Gröneskog.
Uppgiften för att hitta slutgömman var att hitta mynt som var fastlimmade på berget i detta gamla stenbrott. Till vår hjälp hade vi bilder att jämföra med verkligheten i ett begränsat område. Det var fem stycken och det tog cirka tjugo minuter att finna alla. Efter att ha hittat alla mynt kunde vi genom en enkel matematikformel få fram koordinaterna till slutgömman med loggbok.







K är ute och tar månadens bild vid Örnekulla.

En blyg gullviva trotsar den lite svala våren.





Vi parkerade en stund vid Österplana för en promenad på heden. Granne stod en SAAB cab. En riktig entusiast som hade en modell av sin bil på instrumentbrädan.



Österplana kyrka från söder.





På väg till Martorpsfallet snubblade vi över några backsippor som kommit upp ur jorden.



Tilloppet till Martorpsfallet. Vattenflödet har minskat betydlig sedan vårt besök tre veckor tidigare.





Vi ställde oss för kvällen vid Turisthotellet vid Munkängarna. Alltmedan kinnekulletåget dundrade förbi och solen gick ner över Kållandsö knoppade vi in i Plåt-Tinas trygga famn.







På söndagsmorgonen tog vi oss en promenad in i i Munkängarna. Ramslöksblasten var i full gång och om några veckor börjar blomningen. Då lär vi knappast vara ensamma under strövtåget.





Emilie Högqvists paviljong skulle behöva lite underhåll.



Snart blommar det. Vänta bara!





Vi fortsatte sedan till Klyftamon, ett skogsområde öster om Götene. Det finns rätt mycket geogömmor där och vi cyklade efter en geotrail. Tyvärr var många blöta och dåligt underhållna så vi ledsnade strax.



Blåsippor tittade fram.



Vi passade på att fika vid Timmersdala kyrka.





På hemvägen tog vi en sväng in i Skara för att logga några kvarvarande geogömmor. En låg vid vattentornet som mäktigt reser sig över staden. Det blev lite av Pisa-torn i bakrutan på en bil.

Sista stoppet innan hemkomst gjorde vi i Borga som ligger SO om Tråvad. Här är det ett dämme i Lidan och vatten leds av till en kvarn/kraftstation. Efter det var det hemåt och avrusta Plåt-Tina. Med vår rutin går det numera på några minuter. 🚙💨

Tors-fredag 9-10 april 2020. Lilla påskturen, på cykel i Tranemo och Ulricehamn.

Påsken infaller relativt tidigt i år och våren har inte riktigt kommit igång än.
Vi är lediga och sugna på en liten tur med Plåt-Tina.
Väderprognosen för skärtorsdag och långfredag ser riktigt lovande ut.



Banvallen, ja det är det enda som återstår av Västra Central Järnvägen. Linjen öppnades 1906 mellan Falköping och Landeryd. Sista persontrafiken lades ner 1988 och spåret revs upp 1991.

Mellan Ulricehamn och Limmared har den nedlagda järnvägen så småningom rustats upp och blivit asfalterad cykelbana. Som synes var vi ganska ensamma.



Målsättningen var enkel. Cykla en bit, stanna och leta efter en geocache.
Det gjorde vi ganska många gånger, ibland låg gömmorna tätt.
Threefoot har hittat en gömma och loggar den som Team LT.



Första dagen, på skärtorsdagen, hade vi parkerat Plåt-Tina i Månstad och därifrån cyklade vi mot Limmared.



Det var soligt men kyligt så mössa var skönt. Två starar!



På vissa håll var skogen ganska tät.



LBTW har precis hittat en av dagens gömmor.



På andra håll var det tyvärr röjt ganska hårt i kanterna på banvallen.
Här är boven i det dramat.



Är vi i Tranemo kommun så ser vi förstås lite tranor.
Ganska många faktiskt, men det här är de enda vi kunde komma lite nära.



Blåsippor och vitsippor, det är vår!



Månstad kyrka ligger fint på en kulle.



Tussilago Farfara.



Båt så in i vassen. I Sämsjön.



Efter lite fika vid bilen i Månstad tyckte vi att klockan var för lite för at sluta för dagen.
Så vi cyklade lite norrut också, upp mot Vegby.

Nu började det bli lite kyligt, så det var ett måste med mössa under hjälmen.
Tur att vi var så ensamma...



Vårlök.





Vi bestämde oss för att övernatta på parkeringen i Månstad. Där fanns både en toalett och dusch för den som behöver. Parkeringen och servicehuset sköts av Månstad byalag. Den som vill får gärna swisha en slant. Det gjorde vi, så klart. Intill oss var en hästhage med flera finfina exemplar av nordsvensk. Inga ridhästar, utan rejäla arbetshästar.

Natten var lugn, förutom att bodelsbatteriet verkar vara lite utmattat. Även denna natt laddade det ur och det blev lite svalt inomhus när fläkten till värmepannan stannade. Det var frost i gräset när vi tittade ut, så någon minusgrad hade det varit.



Vi bestämde oss för att omgruppera oss något på långfredagen och flytta Plåt-Tina något norrut till Vegby. På vägen dit passerade vi detta något annorlunda dekorerade hus. Någon som gillar perspektivmålning. Snyggt? Allt ligger i betraktarens öga.



Även denna dag innebar cykling på banvall. Först cyklade vi söderut mot Månstad för att logga de gömmor vi inte hade tagit dagen innan. Sedan tillbaka till bilen för en snabb kopp kaffe innan vi vände styrena norrut, mot Skottek och Ulricehamn. På denna sträckningen var det några skärningar där rallarna hade fått spränga i berget för att tåget skulle kunna komma fram.



Säg hej till publiken!





Oops, plötsligt hajade vi till för en lång "pinne" som låg mitt i vår väg.
Pinnen visade sig vara en stor och ståtlig snok som låg där och solade sig. Eller så låg den där stel av skräck för att det vibrerade så konstigt i marken. Efter en liten stund slank den lååångsamt ner i gräset. Ingen fart i den så här års.



En av gömmorna låg inne i denna tunnel, den enda på VCJ.



Gatljusen inne i tunneln var riktigt välgjorda.
För ett otränat öga ser den ju ut att vara i original.



Åsundens glittrande vatten.



På hemvägen till Vegby började solen så sakta gå ner i väster.
Det kan bli fina motljusbilder.
Åsunden och vårgrönskande skog.

Eftersom bodelsbatteriet i Plåt-Tina inte var att lita på och vi dessutom inte hade laddat det någonting under dagen valde vi att åka hem direkt. Framåt 19-tiden sladdade vi in hemma på gårdsplan. Nöjda med totalt 80 stycken hittade geogömmor. De som vi letade länge efter men inte hittade utan fick loggas som DNF uppgick till sju stycken. Trötta i ben och rumpor och helt och hållet genomblåsta av den friska luften på banvallen utefter gamla Västra Central Järnvägen. 🚙💨