söndag 13 september 2020

Fre-sön 11-13 september 2020. Plåt-Tina på rull igen!



Plåt-Tina har varit på verkstad ett par veckor. Där nollställdes en felkod och efter det rullade hon igång som vanligt. Verkstaden säger att de inte vet om det är något fel eller inte. Kanske är det kopplingen som strular. För att konstatera det måste de montera ner motor och växellåda och det blir mycket kostsamt. Vi klurade länge på detta och bestämde att vi får chansa och köra tills det stannar igen. 

Så i veckan hämtade vi hem Plåt-Tina. På fredag eftermiddag, när K slutat jobbet drog vi iväg för månadens bild på Kinnekulle. Inga som helst problem, tyckte Plåt-Tina. 



I Skara stannade vi till för att proviantera mat. Coop hade fina och prisvärda färska räkor så det föll vi för.
På Kinnekulle föll valet på Utsikten för övernattning. Det hade börjat regna så det fanns ingen solnedgång att yvas över.



Mys utan risk för brännskador.



På lördag morgon vaknade vi till... regn. Vi tog det piano och lämnade Utsikten efter att vi hade löst Melodikrysset. Eldemannen var som vanligt en aning förutsägbar. 

Första anhalten för dagen var två nya geogömmor i Hällekis. Framme vid stationen fick vi stanna för att släppa fram Kinnekulletåget. 





Nästa geogömma fanns vid småbåtshamnen i Hällekis.



Det småduggade och allt var blött och blankt av regnet. 
De små röda nyponen skulle lätt kunna förväxlas med rädisor. 





När vi avverkat Hällekis bar det av mot Lidköping. Det regnade och det var inte så lustigt att gå ute i blötan. Nu gällde det i stället att hinna dit innan affären stängde för helgen. Vi hann med god marginal och tågade sedan till Rådhuskonditoriet för en räkmacka. Ja, vi kunde inte låta bli skaldjuren idag heller. Rådhuset var från början Magnus Gabriel de la Gardies jaktslott på Kållandsö och flyttades senare in till Lidköping. Byggnaden har ändrats en hel del sedan denna tid och eldhärjades svårt 1960. Magnus Gabriel skulle nog inte känna igen det idag. Numera finns där både turistinformation och Rådhuskonditoriet.



Rådhuskonditoriet hade goda räkmackor.



C ser ut att ha svalt en kanariefågel, men det är en räkmacka som landat i magen. Det gick så fort att fotografen inte hann med.



Och här står han, Magnus Gabriel, som staty på nya stadens torg. Levde 1622-1686. Och som nuvarande pensionär är han med sin tid och plockar pantflaskor. Här har han just hittat en tomflaska som han stolt visar upp. Lite märkligt eftersom han under sin livstid var mycket förmögen. Men det är lättare att falla i rännstenen än att ta sig upp därifrån.



Den Schougska gården. En handelsgård byggd under perioden 1790 - ca 1830. Bostadshuset är vänt mot torget och magasinen är i knuttimmer och skiftesverk. 



Vattentornet i Lidköping. 




 
Stadsträdgården i Lidköping måtte ha en stadsträdgårdsmästare med sinne för det vackra. Och en ganska väl tilltagen budget. Nästan oavsett årstid så blommar det här.



Den Särnmarkska pumpen.



Lidköping är för stunden begåvat med två Adventure Lab caches och vi tog båda. Det innebär att man promenerar mellan fem olika "stationer" och svar på en fråga vid varje. Den första handlar om Nya Staden i Lidköping.







Den andra fanns ute vid Villa Giacominaparken. Den ligger i stadens nordvästra utkant med utsikt mot Kinnekulle över Kinneviken. Minigolfbanan hade flera lokala och roliga inslag.





Vi handlade middagsman i Framnäs City och fortsatte sedan tillbaka till Kinnekulle och Husaby. Här gick vi den tredje ALC-rundan. Trots att vi varit här flera gånger tidigare upptäckte vi nu några nya platser runt kyrkan. S:t Sigfrids källa är välkänd. Här sägs Olof Skötkonung ha blivit döpt även om det inte säkert går att fastställa. Hur som helst var det en milstolpe i Sveriges kristnande.



T ex tusenårsaltaret, det hade vi inte sett tidigare. Detta byggdes till millenieskiftet för att fira kristendomens tusen år i det som nu är Sverige.





Husaby kyrka där tornet anses vara en av landets äldsta varande byggnader. Kyrkan var också den första domkyrkan i vårt land.



Invändigt dominerar kalkstenen. Dock är pelare och tak fyllda med "fattigmansbibel", kalkmålningar som visuellt förmedlade det bibliska budskapet till den analfabetiska befolkningen.



Dopfunten är i sandsten och från tidigt 1200-tal. Till höger skymtar korskranket, sådana skrank finns bara kvar i två kyrkor i landet. Hålet mellan psalmtavlan och skranket är en ambo, en tidig predikstol. Genom denna glugg hölls predikan. Även här är bara två kyrkor i landet begåvade med en bevarad sådan.



I ambons ena kant finns Brynolf Gerlaksson, biskopen som byggde ut Husaby borg. Han ändade sina dagar 1505. 



Inne i koret finns detta altarskåp som ersatts av ett modernare, skänkt av Magnus Gabriel de la Gardie. Troligtvis innan han började sin flaskletning...





Alldeles innanför entrén finns denna fantastiska ljusbärare i smide. Designad och smidd av Therese Engdahl. En lokal smed som har sin smedja bara ett långt stenkast från kyrkan. Det finns mycket tanke och symbolik i detta mästerverk. Inget har lämnats åt slumpen, allt har sin mening. Ett otroligt vackert hantverk som man inte passerar utan att studera det närmare. Vi tände ljus för våra nära och kära som inte finns med oss längre.



En av stationerna var biskopsborgen. Tyvärr raserad men den har blivit restaurerad så gott det låtit sig göras.





Hösten gör sitt intåg på kullen. Fälten är skördade och höstbruket i full gång. Vi fann även ett päronträd som fällde sin frukt utan att någon människa tog vara på dessa godsaker. Förutom vi som lät oss väl smaka.



Mörkret kommer allt tidigare nu och kaffet efter maten kokades i dunklet. 









Söndagsmorgonen randades och vi vaknade till väckarklockans ljuva musik. Efter lite sjusovning steg vi upp för frukost. Sen bar det av ett litet varv runt och in i stenbrottet.





På vägen mellan Hangelösa och Uddetorp kom plötsligt mamma Älg med två kalvar upp på vägen alldeles framför bilen. Det blev en hastig inbromsning och ett par snabba skott med mobilkameran. 









I Skara gick vi en konstrunda. Där ingick att gå fram till Sparaborgen och hörntornet på sparbankshuset uppfört 1984. Utsmyckningarna på och i tornet är gjorda av Walter Bengtsson.



Promenaden avslutades vid Durspelaren av Vanja Numes Håkansson, 1990.



En geocachare döljer sig inne i spenaten. Här kan inte ens mugglarna ana vad som försiggår. 



En sista bild, från Finnestorp. 

Slutsatsen efter denna testrunda är att Plåt-Tina uppförde sig som förväntat. Vi hoppas att det bara var av ren förvirring som hon strejkade vid hemkomsten från semestern. Och vi hoppas innerligt att det inte kommer att hända igen. 🚐💨

1 kommentar:

  1. Så fint at bilen oppførte seg bra.
    Jeg vet ikke om noen andre som klarer å få så mye fint ut av helg med regn som dere. Dere serverer igjen nydelige bilder av natur, kunst mat,og dere selv, men savnet selfie:)
    Vi bare MÅ ut vi også, får ta en tur før det blir for kaldt.

    SvaraRadera