Fre-söndag 11-13 juni 2021. Banvallsnostalgi.

Det är midsommardagen och vad passar inte bättre än att blogga ikapp det som inte blivit gjort tidigare?

Sagt och gjort, nu ska det bli ordning i Plåt-Tinabloggen.

Vi har varit ute ett par turer innan denna, en gång när K ville komma ifrån väggarna och distansarbeta på riktig distans. Den gången höll vi oss faktiskt i samma trakter som nu, men det blev lite hipp som happ med bilder. En helg använde vi bilen enbart som sovalkov när vi besökte vänner i deras sommarstuga. 

Men nu är det en traditionell Plåt-Tinahelg. Vi startade hemifrån sen fredag eftermiddag så snart K kunde komma ifrån skrivbordet och jobbet. Vi landade i Ulricehamn för övernattning. De finaste platserna för övernattning med husbil var redan belagda så vi fick stå lite på sidan av, det gick bra det också.

På morgonen regande det lite så det försenade vår start en aning. Men sedan styrde vi mot Rångedala kyrka där vi parkerade Plåt-Tina strategiskt. Avsikten var att cykla den nerlagda banvallen mellan Nitta och Dalsjöfors under dagen. Rångedala kyrka låg mitt emellan så vi kunde enkelt stanna till och fika mellan etapperna. 

Det är resterna av gamla Borås-Ulricehamns Järnväg. Banvallen är asfalterad hela vägen.



På många ställen blommade förgätmigej vackert.



Ser ni den artetiska källan bakom K?



Även liljekonvaljer stod i full blom.



På söndagen fortsatte vi västerut från övernattningen i Månstad. Vi cyklade en sväng i Tranemo och såg deras okonventionellt byggda kyrka.

Sedan fortsatte vi till både Skene och Kinna där vi cyklade eller gick ett par LAB-rundor. Vädret var stabilare på söndagen och inte fullt så blåsigt som under banvallscyklingen.





Därefter mot Skene/Kinna. Utefter vägen hade vi chans att skänka en allmosa.

Och plötsligt var denna helg slut. 🚙💨