Till slut kom vi iväg på vår efterlängtade Alaskaresa.
Resan började på Landvetter och mellanlandning i Amsterdam för att ta niotimmarsskuttet till Vancouver.
Vi tog tunnelbanelinjen Canada Line till vårt hotell i downtown.
Vi har vandrat runt mycket i den trevliga staden som inte är speciellt gammal.
Nio timmars tidsskillnad känns i kroppen och knoppen. Och det är ganska varmt, då går det åt en del vatten för att hålla vätskebalansen. Och äta lite lättlunch. Här har de svarta(!) ekorrar.
Sjöflygplan för sightseeing och transport. Det var tät trafik mitt i centrum.
Transportmöjligheter av alla slag. C fick sitt lystmäte vid synen av ett par CP-dieslar.
Futuristisk vindflöjel.
Vancouver höll olympiska vinterspelen 2010 och det har satt prägel på staden på många ställen.
Gammalt och nytt möts.
Kvällspromenad.
Mycket nya byggnader och mest glasfasader.
Terry Fox var bara 18 år när han på 80-talet drabbades av cancer i ett knä som fick amputeras. Ett år senare sprang han ett maraton om dagen i 143 dagar innan han tvingades bryta. Hans mål var att springa tvärs över hela Kanada till stöd för cancersjuka och funktionsnedsatta ungdomar. Terry blev känd över hela landet under tiden han sprang. Han avled 22 år ung. Varje år genomförs en löpartävling.
Geocachingen tog oss helt oväntat till en kinesisk trädgård mitt i staden. Den hade vi nog inte hittat annars.
Det finns en chinatown med historiska rötter. Det var inte så lätt för dessa immigranter förr.
I Gastown finns en ångklocka som drivs av en liten ångmaskin. Och så ljuder visslor i stället för klockor. Mängder med folk som skulle fram å titta.
Vi gick igenom kvarter med gamla kulturmärkta hus. Och de är lite drygt hundra år gamla.
Allt är inte tiptop.
En cappuccino lättar upp när benen behöver vila lite.
Vi har geocachat en del och de mest centrala är hittade. Fast dom flesta glada gubbarna är ALC-steg.
Kvällen avslutades med att titta på fyrverkerier från hotellfönstret på tjugoandra våningen.
🚐💨🌻