Söndag 20 juli 2025. Hej då Färöarna!

Sista dagen på Färöarna är riktigt gråmulen med lätt duggregn. Färjan går sent i kväll och det mesta som ska ses är sett. Vi kör ner mot Tórshavn och letar några sista geocacher. Det blir även en sväng ut till Kirkjubøur. 

I Kirkjubøur ligger den vitkalkade Ólavskirkjan från ca 1250 och är öarnas äldsta i bruk varande kyrka. Alldeles intill ligger Magnuskatedralen, en ruin med bara väggarna kvar. Det var tidigare biskopssäte här. 

En liten Travelbug hittades i en geocache och får följa med hem till Sverige och lämnas där för vidare färd.

Gråväder och mycket tid över. Vi tar in ett på ställe med gratis wifi där man inte blir utslängd. 

Snipp snapp snut så var Färöresan snart slut. 

🇫🇴🌻

 

Lördag 19 juli 2025. Undervattensrondell i tunneln till Vágar.

Nu börjar färöäventyret närma sig sitt slut. Ett boende kvar och det på den västligaste ön, Vágar. För att komma dit blev det flera tunnlar att köra genom. Den mest spektakulära är Eysturoyartunnilin med tre mynningar. Under havsbotten finns en rondell, världens enda. Tunneln är ungefär en mil lång och stod färdig 2020.

Vägen utmed Vágars västsida är mycket vacker. Längst ut ligger byn Gásadalur. Ett av Europas mest otillgängliga samhälle innan vägtunneln genom berget öppnades 2004. Turistmagneten förutom vyerna är vattenfallet Múlafossur. Här hade vi även en minimal förhoppning att få se lunnefågel. Men vi fick tji på det.

Middag intas i Sørvágur på Café Pollastova. Riktigt god stekt, inte friterad, plattfisk. Inte ens lax som man kunde förvänta sig. Och kokt potatis, inte pommes. Vi bor på orten med utsikt över hamnen.

Solen går ner i Sørvágur och det är ebb i viken.

Får har vi sett mängder av under de här dagarna. De flesta har hållit sig på sidan av vägen och mumsat i sig av det frodiga gräset. Några har tyckt att det är mer spännande att ta sig en tur ut på vägen och riskera livhanken. 

Det sägs att det finns fler får än människor på Färöarna och vi börjar tro att det är sant. Vi har sett svarta får, beiga får, fläckiga får, randiga får och till och med ett och annat vitt får. De flesta har varit lockiga men några har varit släta och blanka i pälsen. När vi kom till vårt boende satt en sådan där skolplansch på väggen som visade upp alla sorters får som finns här på öarna. Och visst sjutton är det en himla massa sorter! Typ 50 stycken om man orkar räkna de som är på planschen.

På en annan plansch intill fanns landets alla fåglar avbildade. Eller nästan, för nationalfågeln strandskata saknades och det kan ju inte vara helt okej. Men där fanns i alla fall en bild på den så omtalade lunnefågeln. Närmare än så här kom vi alltså inte att få se den. Nästa gång kanske.

🇫🇴🌻

Fredag 18 juli 2025. Event, dimma och konst(iga) klippor.

Vi hade arrangerat ett geocachingevent utanför hotellet på förmiddagen. Förhoppningarna på att det skulle komma några fler än vi själva var inte stora. Men tre anmälningar droppade in, alla tre kom på utsatt tid och vi fick öva på danska. Kvinnan i mitten är färing av börden men bor numera med sin make till vänster i Dannmark. Även kvinnan till vänster är danska och bor på Färöarna under sex veckor för att sommarvikariera som sykeplejer på ett äldreboende.

Hela eventgänget samlat.

Dagen bjöd stundtals på mycket tät dimma och vi fick även en hel del regnstänk på vindrutan. Men det klarnade plötsligt upp och solen tittade fram ibland. Annars hängde molnen lågt och gled fram i dalarna.

Eventdeltagaren som kommer från Färöarna hade tillbringat mycket tid i sin barndom hos sina bedsteforældrar som då bodde i detta svarta hus i  Selatrað. Och så hade hon gömt en cache också.

Utsikt över Jätten och Häxan. Det finns naturligtvis en sägen om dessa. Det sägs att de kom från Island med uppgift att ta Färöarna närmare sitt hem. Häxan tålde inte dagsljus och de hann inte med sitt uppdrag innan solen gick upp. Resultatet blev att de blev förstenade och står där än i dag.

Ett bygge som används när fåren ska klippas under sommaren. Vi har sett mycket fårklippare längs med vägarna, men just här var det tomt och öde idag. 

Här kikar vi ned på Funningur.

En earthcache besöktes, nu väntar vi med spänning på att svaren ska bli godkända.

Kvällens middag åts på Angus Steakhouse. Lika gott som härom dagen. Vi förvånas lite av att det både idag och i onsdags var så mycket folk ute och åt, restaurangen har varit i stort sett full med gäster. Både vuxna och barn har suttit och ätit stora stekar. Barnen kunde äta obegränsat med glass, det gjorde kanske sitt till också.

🇫🇴🌻

Torsdag 17 juli 2025. Får, ankor och kyrkor.

Dagens blogg blir lite av en spiksoppa. Vårt omkastade boende har ställt till lite grann, men inte värre än att det går att göra något bra av det ändå. Vi åkte under (havet) till Eysturoy och utforskade dess sydöstra del.

Här är det Rituvik kirke som får besök.

Havet spolar bort all jord så långt det kommer åt. Tur att dessa rara blommor är utom räckhåll.

På flera ställen har vi sett konstverk i ungefär samma stil. Detta i Norðragøta.

Lite djur på vägen. Gässen var en ny bekantskap. Makliga med viss värdighet drog de sig till slut undan så att vi kunde komma fram. När vi skulle njuta av vår medhavda fika var det upptaget. Med viss övertalning blev det ledigt men vi hade onda ögat på oss hela tiden.

Nes kirke med utsikt mot Nólsoy.

Vi gick en liten gåtur vid Toftir för att se vad som kunde hittas under ett större stenblock. Och visst fanns det en liten plastlåda gömd där. Noggrant övervakad av några får.

Turrur Fiskur, visst märks det att vi är nära Island? Men torkad fisk?! Njae, det måste finnas gott om färsk sådan. Det ligger fiskebåtar vid varenda kaj och många befinner sig säkerligen till havs. Men de här paketen har vi sett i flera butiker så det måste vara något som är poppis hos färöingarna. Som tur är har vi inga kokmöjligheter på resan så vi slipper att testlaga.

🇫🇴🌻

 

Onsdag 16 juli 2025. Chicken race i enfilig tunnel.

Morgondimmorna drog undan lagom tills det var dags för oss att ta oss an dagen. Sol och nästan vindstilla, det är nästan för bra för att vara verkligt. Vi lämnade Klaksvík och åkte norrut på Borðoy för att leta upp några avlägsna geocacher som såg intressanta ut. Det är också det fina med geocaching, men kan som regel lita på att cacherna är placerade på platser som är värda att besöka. 

Bilderna är från dagens resa på öarna i nordost. Vad som är vad spelar egentligen inte så stor roll. Allt är lika betagande och vi har ännu inte blivit mätta.

Klart! Ett välkommet tecken när Threefoot har klivit upp i branten och letat upp och signerat en geocache. LBTW fotar och gör vågen.

Sådan här utsikt från farstubron går inte av för hackor. Men men, man kan inte leva av vyer allena.

Vi har lite svårt med språket, både skrivet och talat. Många talar "skandinaviska" vilket är lättare att förstå. Annars blir det mest engelska

En liten park med jättesten på Kunoy. Här fanns dessutom en parkliknande anläggning med några träd som säkert var planterade för en massa år sedan.

På Kunoy åkte vi genom en drygt tre kilometer lång tunnel. Den är enfilig. Vid tunnelmynningarna anger tavlor vilken riktning som har företräde. På cirka 250 meters mellanrum finns mötesfickor. Det gäller att hålla undan i tid.

Tillbaks till Klaksvík körde vi upp mot Hálsur för att få en grandios vy över hela staden

Och återigen hittade vi ett bryggeri till samlingen för att logga bryggerigeocachen i Prag. Här är det Føroya Bjór i Klaksvík. Dom huserar även Einar destilleri som gör allsköns sprit.

Kvällen avslutades på Angus Steakhouse. Gott med riktig lagad mat.

🇫🇴🌻