Lördag 20 september 2025. Via Ribe och ö-hopping till Fanø.

Efter en god natts sömn vaknade vi där vi hade somnat in. Højer sluse. En snabb runda för att kolla läget och klappa den gistna träsälen. Kontrollrummet i den runda byggningen är också inspelningsplats för en del av den danska TV-serien Generationer. Vi kollar på den just nu och det var lite av ett sammanträffande att vi besöker platsen. Här jobbar rollfiguren Tina med att ha koll på vattennivåerna så att inte marsklandet översvämmas av havets saltvatten.

Det är ebb på morgonen när vi spanar ut över Vadehavet.

Vi svängde in till Ballum kirke för att försöka hitta en multi-cache. Flera frågor att laborera med men till slut fick vi rätt i kontrollfunktionen och vi kunde ta en kort promenad till själva gömman.

Inne i kyrkan hängde ett votivskepp. Votiv betyder löfte. Votivgåva är en löftesgåva där givaren har varit i en knipa, bett till gud om räddning med ett löfte om en gåva om bönen infrias. Skeppsmodeller i kyrkor är ofta gåvor från skeppsbesättningar som räddats i sjönöd. Våra vänner L och M besökte en kyrka i Halland med guidning för några månader sedan. Två sommarjobbande tonåringar guidade. Svaret på frågan om varför det hängde skepp i taket var förbluffande: "alltså, Jesus var ju liksom en herde, alltså en shephard alltså typ shephard - skeppare .... 🙄"  Killgissningen nådde där nya höjder.

Utanför kyrkan fanns en urtjusig fågelholk med plats för många flygfän.

Det blev lite ö-hoppning även idag. Utanför Esbjerg ligger ön Fanø. Och det är en egen kommun. Då måste vi naturligtvis ut dit för att få ännu en kommun i Danmark. Vi tog färjan som fotgängare. Restiden är lite drygt tio minuter och vi spatserade runt i Nordby en dryg timme. Det är riktigt puttenuttigt med låga hus och trånga gränder och gångar. Hela Fanø invaderas av turister under sommaren.

Idag har vi haft riktigt gott sommarväder med över 20 grader varmt. Det blåser förstås i de här trakterna, men går att stå ut med. Framåt kvällen kom molnen inseglande och till middagen som intas vid Nysø utanför Varde smattrade regnet mot taket. 

🚐💨🌻

Fredag 19 september 2025. Ett dygn i Tyskland fick räcka.

Natten var lugn. Framför oss hade vi en polsk liten lastbil som förbryllade oss. Då och då tändes bakljusen upp en stund för att sedan släckas igen. När vi åkte såg vi att föraren satt bakom ratten. Fortfarande en gåta varför han inte åkte iväg. 

Frukost med öppen dörr, idag har det varit sommarvarmt och upp mot 21 grader. 

Det första stoppet efter frukost var några kilometer bort, vid en strand. Inga badgäster i sikte. Endast ett par med sina två hundar som skulle fotograferas av en proffsfotograf (det systes eftersom objektivet var jääääättestort). Hundarna var inte helt samarbetsvilliga så det blev nog ett antal omtagningar innan alla var nöjda. Cachen i skogen hittade vi, och var nöjda med det.

Vi hade under morgonen insett att det skulle innebära ungefär 40-50 mil för att få logga tre nya tyska kommuner. Inte värt det besväret, den resan får vi ordna en annan gång. Plåt-Tina styrde alltså huven tillbaka till Danmark. På vägen stannade vi till då och då för en lämplig geocache och bensträckare. Vi sbesökte även matbutiken Edeka (två gånger) för att bunkra mat för de närmaste dagarna. Avsevärt bättre priser än i Danmark.

Vi rundade Flensburg och kom så småningom till södra Danmark där Tønder kommer allra först. Här har vi varit många gånger tidigare och staden har alltid mycket att erbjuda. Så här års är det lågsäsong och det var inte mycket folk på stan. Här har vi flera gånger cyklat runt i stan och loggat många geocacher i serien Stierne (stigarna på svenska). Det syns många glada gula gubbar på vår geocachingkarta. Men dessvärre även ett par förtretliga "blågubbar". De innebär att vi har gått bet i letandet och fått ge upp. Då kan man logga cachen som inte hittad och då syns en ledsen blå gubbe på kartan. Vi parkerade bilen och gick en promenad för att göra nya försök och även logga ett par andra cacher på vägen. Bara glada gula gubbar på kartan efter den promenaden, hurra!

Vi passade på att ta en liten tur in i centrala Tønder och fick hälsa på Kagmanden och se alla danska flaggorna över gågatan. Tandläkarna i byn åker ståndsmässigt men litet.

Dags att leta nattparkering. Vi åkte igenom Møgeltønder på deras kanggliga kullerstensgata. Denna gången stannade vi inte utan fortsatte till...

... Højer Sluse längst ute vid västerhavet. Här har man fri sikt ända till de brittiska öarna. Tyska ön Sylt ligger emellan, men det räknas inte. Vi var sannerligen inte ensamma, många husbilar från flera länder väljer att stå här över natten. Platsen verkar även populär för att titta på solnedgången över havet. I dag var det mycket moln som solen fick doppa näsan i innan den nådde havet.

Efter middagen knackade det på Plåt-Tinas dörr. Vi blev inbjudna till restaurangen där ett band skulle öva inför publik och vi fick gärna komma. Levande musik tackar vi inte nej till. Det visade sig vara bandet Basco som spelade, mycket var folkmusik med skotska förtecken. Ett jäkla drag och vi förstod ganska snart att det här inte var några musikaliska blåbär. Vi satt kvar och det blev till och med extranummer. När vi gick hem till Plåt-Tina var det stjärnklart.

🚐💨🌻

 

Torsdag 18 september 2025. En ny förälskelse - och snabbt över till Tyskland.

En natt och en förmiddag på Ærø och sedan är ön lämnad av oss. Kanske kommer vi tillbaks till denna vackra ö som gjorde starkt intryck på oss. Vi kan nog säga att vi har blivit betagna, ja nästan förälskade, i denna pärla. Hur det är i den mest intensiva semesterperioden vet vi ju intet, men så här i september är ön helt underbar att besöka! Kan varmt rekommenderas. 

Efter en behaglig natt vid Voderup klint tog vi en promenad ner i kohagarna. Det måste bli extra goda och möra biffar när kossorna har så vackra vyer samtidigt som de mumsar i sig grovfodret.

Vi fortsatte sedan väster ut i det böljande landskapet. Nickande solrosor väntar på skörd eller hungriga småfåglar. Den randiga flaggan har vi sett på ett flertal ställen på ön och den är sprungen ur hertig Christian från början av 1600-talet. Sist kommer Søbygaard, numera en mer kulturell institution än den var när den byggdes i slutet av 1500-talet.

Dags för sista ö-hoppningen på ett tag. Från Søby är det en knapp timmes färjeresa till Fynshav utanför Sønderborg. Färjan Ellen är eldriven och tog oss lugnt och säkert över böljorna. Med den resan var vi åter på Europas fastland. Vi fortsatte ganska omgående till Tyskland och fann en parkering öster om Flensburg. Från den lugna danska ön till den mer urbana tyska "landsbygden" på bara några timmar.

🚐💨🌻

Onsdag 17 september 2025. Ærø, en av Danmarks sydligaste öar.

Ö-hoppingen fortsätter. Denna gång från Rudkøbing på Langeland till Marstal på Ærø. En liten ö-kommun med 5800 invånare på 88 km2 vilket är en yta som är ungefär fyra gånger Hisingens storlek. På den göteborgska ön bor det ca 169 000 invånare. Invånarantalet på Ærø sjunker stadigt beroende på en åldrande befolkning och att fler flyttar från land till stad. Känns det igen?

Vår färja på ingående mötte den lite mindre färjan till Strynø. Ærøfärjan är inte så stor trots att överfarten tar nästan en timme. Är bilen lite högre så är platserna inte så många. Nu under lågsäsong var det inte någon platsbrist.

Så snart vi kommit i land tog vi oss till Super Brugsen för att köpa smørrebrød. Sådana färdiggjorda finns i varje mataffär med lite storlek och självaktning. Vi tyckte att de här var lite större och godare än tidigare. 

En geocache tog oss till Lindsbjergs gravhögar med vidunderlig utsikt över nejden. Stenarna såg väl inte för märkvärdiga ut men daterar sig till tidig stenålder ca 3500-3100 f kr. Gammalt så det förslår. En julenisse övervakade vägen fram till fornlämningen.

Ett besök vid Ærø bryggeri i St Rise. 

Vi samlade uppgifter till en multicache vid Rise kyrka. Då träffade vi på denna bistre prost. Han hade verkat i Rise församling i 35 år. Oklart om det var alla de åren som fick mungiporna att peka ner så dant. Undrar hur det var att vara församlingsmedlem och möta denne surmulne präst. Huvva!

Strax innan Ærøskøbing stod denna stora granna vindmølle. Men öppet eller stängt? Skylten var lika välmålad med båda beskeden. Det verkade trots allt vara stängt så vi fortsatte in till byen. Vi hittade inte ens ett tivoli.

Ærøskøbing är Ærøs största stad och visade sig vara en riktigt puttenuttig pärla som lämpade sig för en promenad i de smala gatorna. Nere i hamnen upptäckte vi att det fanns duschar som var öppna. Vi tog tillfället i akt och tog oss varsin dusch. Oj, så skönt, något helt annat än raggardusch eller snåldusch i Plåt-Tina.

Vi for västerut och drog åt handbromsen för natten vid Voderup Klint. Kvällsmat på tortellini. Visst är de konstformigt producerade? Ser ut som blommor på tallriken. Vinden har varit frisk hela dagen och nu står vi med nosen mot väster. Det kan bli en vindfull natt.

🚐💨🌻