Fredag 2 maj 2025. Lite regn innan Hökensås.

Vi vakande till ett stilla drip-droppande på Plåt-Tinas tak. Regn. Så typiskt. Men inget att göra åt och vi hade ingen direkt brådska. Det blev en extra kopp kaffe och en del administrativt arbete i väntan på uppehåll.

Under tiden uppenbarade sig tre skånska gossar (jo, det hördes på långt håll) som tagit sig till Tidaholm för att fiska i Tidan. De var precis utanför Plåt-Tina när det tjoades för fulla muggar. Plötsligt låg det en fin regnbåge i gräset. Och snart låg det en till på en annan gräsmatta. Lite googlande upplyste oss om att kommunen under våren planterat in regnbåge i Tidan. De två vi såg på gräsmattorna hann knappt bli blöta innan de fiskades upp igen. Men skåningarna verkade nöjda.

Fram på förmiddagen upphörde regnet och vi tog oss till matbutiken i Tidaholm för en del inköp till kvällens middag. Kunde konstatera att tidaholmsborna blir skinnade av den lokala handlaren. Minst tio procent dyrare än hemma i Alingsås.

Vi fortsatte upp till Hökensås och parkerade Plåt-Tina utefter vägen. Vi tog sedan en promenad i trakterna av Alvasjön. Fint som snus. När kvällningen närmade sig åkte vi in till Jönköping och köpte nya vandringsskor till K, de gamla läcker som ett såll.

I natt bor vi söder om Jönköpings flygplats. Turligt nog är det ingen tät flygtrafik varken till eller från flygplatsen, så vi kommer att få sova ostört i natt. För känna oss trygga verkar det som R2-D2 övervakar oss.

🚐💨🌻

Torsdag 1 maj 2025. Från Kôeln till Tidan.

Innan vi lämnade Kinnekulle för denna gången blev det ett sedvanligt besök vid Österplana kyrka. Denna kyrka som ligger lite vid sidan om, är ganska stor och ser ensam ut där vid kanten av Österplana hed. 

Brio-tågbanan under uppbyggnad.

Det såg annorlunda ut denna morgon. Vid kyrkan fanns en skylt som upplyste om att bergvärme och säkrare elförsörjning var på gång. Vid entrén till kyrkan stod en bil som vi utgick från hade med helgens kommande Vårrunda att göra. Vi möttes i porten av en ung herre, ca sex år, som stolt berättade att han hade köpt kyrkan. Han la ganska snabbt till att hans pappa och mamma också var med på saken. 

Pappan kom ut och bekräftade att familjen hade köpt kyrkan. Planen är att rusta upp den och starta restaurangmed underhållning och uppträdanden. Spännande tycker vi och fick komma in och titta på kyrkan. Passade på att fota lite eftersom vi insåg att det var sista gången vi skulle få se kyrkan innan den stora förvandlingen. Att kyrkan varit till försäljning ett tag visste vi om, men nu hade tydligen det här unga paret slagit till. Vi hoppas på det bästa och önskar dem all lycka till.

Utanför kyrkan blommade gullvivorna i all sin prakt, precis som vanligt.

Vi lämnade Kôen och åkte på små vägar snett sydost ut. Söder om Varnhem stannade vi till vid Asmundtorps gravfält där vi gick upp på kullen och loggade en geocache. Utsikten över Hornborgasjön var enastående.

I Dala stannade vi till vid bygdens minimala bibliotek. Tre hyllor med främst gamla svenska deckare prydde ett rum. Jo, där fanns även en geocache som vi ville snoka rätt på. Vi bläddrade igenom varenda bok i jakten på gömman och var lite uppgivna när det inte gav önskat resultat. Det krävdes att vi satte oss på rummets enda bänk och tittade ner i golvet för att ljuset i tunneln skulle infinna sig. 

Några kilometer till och vi stannade till i Kungslena. Här har kyrkan utformats lite annorlunda och blivit prydd med tre torn. Från och med 1 maj är kyrkan öppen för besökare och vi passade så klart på att ta en titt även på insidan. 

Slutmalet för dagen är Tidaholm, staden vid ån Tidan. Staden har två stora arbetsplatser. En är säkerhetsklassad och den andra tillverkar skåp i alla former till kök och badrum. Stadsbiblioteker inryms fortfarande i en imponerande byggnad mitt i staden. 

Vi tog oss en promenad och såg både demonstrationståg och orkester på avstånd. Första majfirandet verkade gå lugnt till. I natt bor vi granne med Tidan och en annan geocachande husbilsentusiast. 

🚐💨🌻

Onsdag 30 april 2025. Valborg och årets första Sverigetur.

Efter att vi kommit hem från vinterresan har Tina varit avställd och fått vila sig. Under tiden har vår abstinens växt till sig och nu var det dags att ge sig ut igen. Det är lite av ett mysterium varför vi passar på när alla andra husbilar ska ge sig ut i långhelgen. Som fritidsforskare kunde vi lika gärna ta det i veckorna. Men nu var det bra väder och sug efter att komma iväg. 

Första stoppet gjordes i Vara för att proviantera lite i dagligvaruhandeln samt Nordpolens konditori. Nästa stopp blev i Skara där det finns mycket goda möjligheter att tanka vatten. Sedan fortsatte vi till stadens fornby för att smaska i oss inköpen från Café Nordpolen.

Efter Skara satte vi kurs mot Kinnekulle och då passerar man Lundsbrunn. I de södra delarna vid Dala kvarn startar Sörbyleden. Leden följer sedan Mariedalsån i djup och lite dramatisk fåra några kilometer.

Här har bävern gnagt men inte hunnit bli riktigt färdig med jobbet.

Dala kvarn med bron som leder Västgötabanan över kvarndammen. Numera rullar här museitåg mellan Skara och Lundsbrunn.

Från Lundsbrunn fortsatte vi sedan till favoritstället Kinnekulle. Ett besök i Munkängarna är ett måste så här års. Ramslöken fyllde området och knopparna darrade förväntansfullt i väntan på att slå ut de närmsta dagarna.

I Munkängarna är det inte bara vitsippor som trängs bland ramslöken. Även gulsipporna blommar för fullt och lyser som små solar i grönskan.

Emilie Högqvists paviljong mitt inne i Munkängarna har under de senaste åren förfallit allt mer. Den har nu fått en ansiktslyftning med bitvis nya trädelar och bättringsmålning.

Så här års är det riktig blomsterprakt bland träden. Mest utmärkande är alla körsbärsträden med sina vita blommor. Är bara de flitiga bina i farten kommer det att bli riklig körsbärsskörd i sommar.

Övernattning på vår vanliga favoritplats på Kinnekulle. Och nu är vi tillbaka i tortelliniträsket igen. Eftersom det är Valborg festar vi till det med luxemburgiskt bubbel.

🚐💨🌻