Fre-lördag 27-28 mars 2026. Landgång, Floridas Venedig och full fart österut.

När vi lämnar Aruba, den sista av ABC-öarna, har vi drygt två dygn till havs innan vi når Fort Lauderdale. Båten åkte norr om öarna och styrde mot Dominikanska republiken, Haiti, Jamaica och Kuba.

På översta kartan ser man Bonaire längst ner till höger som en liten prick. Fastlandet söder om Aruba är en halvö tillhörande Venezuela. Till vänster om halvön syns ett näs som tillhör Colombia. På undre kartan syns det lite bättre. Venezuelas huvudstad Caracas är längs ner till höger.

Nu blir det båtliv och vi försöker njuta så mycket det går.

Vår favoritbartender Iwan från Indonesien. Han jobbar sex månader och är hemma hos familjen tre månader. Så rullar det på.

Celebrity Ascent är det senaste skeppet i Edgeserien och sjösattes i november 2023. Kapaciteten är 3260 gäster och besättningen består av cirka 1600 personer från världens alla hörn. Båten är 326,5 meter lång, har upp till 17 däck (nr 13 saknas så klart!) och 1646 hytter. Det finns 32 restauranger och barer ombord. 700 personer arbetar i köket. Exempelvis konsumeras 30 000 ägg dagligen ombord. Man kan bara fundera över hur kylskåpen och förråden ser ut. Det är en hel liten stad som flyter runt.

Fredag morgon och det är ingen återvändo. Alla passagerare lämnar båten tidigt på morgonen. Nu har beättningen troligen en dag med mycket arbete när de ska slutstäda efter ett gäng och förbereda för nästa som står och stampar på landgången och vill starta sin resa.

Vi har bokat en utfärd. Vårt flyg från Miami går sent på kvällen. Syftet är att slå ihjäl några timmar och sedan få transport till flygplatsen. 

Guiden hade flyttat till Florida från Kuba och pratade "spanglish". Lite svårt för oss européer att förstå henne, men hon var rolig och gullig så vi var nöjda.

En rest av det gamla Fort Lauderdale.

Gammal järnvägsbro mitt i det moderna Fort Lauderdale som överbryggar New River. Här är det Florida East Coast Railroad. Linjen fortsatte som längst ner till Key West och öppnades 1912. Emellertid tog en orkan 1935 en tillräcklig del av alla broar och viadukter för att inte linjen skulle byggas upp igen.

I utflykten ingick en båttur på kanalerna i Fort Lauderdale, som också kallas för Floridas Venedig. Under sightseeingen passerade vi under New River på US highway #1. Mycket märkvärdigt enligt guiden. Under vattnet i det platta Florida. US 1 går från Key West i söder till Fort Kent i Maine vid den Kanadensiska gränsen. Men vi var inte så himla imponerade, har ju både Tingstadtunneln och Marieholmstunneln på nära håll.

Båten var en "hjulångare" som luktade misstänkt mycket diesel. Hjulet där bak var bara skådespel. Guiden på Carrie B hade svada men talade långsamt och tydligt vilket vi uppskattade. Däremot var budskapet ganska enahanda. Det handlade mest om vilka kändisar som bodde i husen, hur många badrum de hade och hur stora och dyra de var. För oss var de flesta kändisarna okända.

Sista delen av resan var, som vanligt, den tråkigaste. Många långa timmar av väntan på avgång och många långa timmar på flyget. Starten från Miami blev aningen försenad men kaptenen flaxade lite extra med armarna så att vi landade i rätt tid på Charles de Gaulle i Paris. Då hade vi ändå tillbringat nio timmar i luften, segt. Så dags var det lokalt lördag förmiddag och flygtrafiken är inte lika intensiv på lördagar som andra dagar. 

Sista skuttet från Paris till Landvetter tog två timmar. Då hade vi varit mestadels vakna och på gång i nästan 30 timmar. En helt fantastisk resa, men det är alltid skönt att vara hemma på fast mark. Återstår att komma tillbaka i normala gängor.

🚢💨🌻

Tisdag 24 mars 2026. Kralendijk i Bonaire sista landstigningen.

Bonaire är liksom Aruba och Curaçao en av ABC-öarna och räknas som en autonom nation inom Konungariket Nederländerna. Ön ligger ca 80 kilometer utanför Venezuelas kust, 32 kilometer från Curaçao och är den minsta och östligaste av de tre öarna i Små Antillerna i Karibiska havet.

Huvudstad är Kralendijk. Antal invånare är ca 26 000 i landet. Turister besöker ön för att dyka och snorkla, mycket beroende på det kristallklara vattnet och fina korallrev tillhörande den skyddade Bonaire National Marine Park. Snittemperaturen är 28 grader och de torra passadvindarna ger mindre än 500 mm regn varje år. Den enda grödan som exporteras, aloe, kräver ingen bevattning. Dricksvatten tillhandahålls genom en avsaltningsanläggning.

Det känns nästan som hemma med vibbarna till vårt östra grannland.

Ett supermarket. Parkeringen ser ut att vara under konstruktion, men det är så här det ser ut.

Jultomtebelysningen har inte kommit ner än, eller så är de tidigt ute.

Direkt efter frukost laddar vi med fåntratthattar, vattenflaskor och solstift och går i land. Båten ligger vid kaj mitt i staden och vi ser människor som badar i det gröna vattnet. Det är, som vanligt, riktigt hett. Vi har siktet inställt på ett par geocacher, de få som finns inne i centrum.

Kralendijk är huvudstad på Bonaire men känns som en landsortsby. Halvdåliga gator med mycket hål och grus i stället för trottoarer. 

Vi var inte helt säkra på att det skulle lyckas med geocachingen på ön så vi ordnade ett eget event. Efter lunch, en stund innan båten skulle avgå, åkte de fina tröjorna på för sista gången den här resan. I skuggan under ett träd väntade två holländare. Hurra! Äntligen ett event där vi fick sällskap av någon mer än vi själva. De hade planerat att åka till Sri Lanka, men oron i mellanöstern fick dem att ändra sina planer. För dem var det lätt som en plätt att åka till Bonaire eftersom det på sätt och vis tillhör Nederländerna. Det går direktflyg från Amsterdam till Curaçao och vidare till Bonaire. Bra att veta!

Tillbaka till båten får vi logga in oss med passerkort. Alla får i alla färger räknas på ut- och ingång. Och det måste gå jämnt ut innan avfärd. Vid varje inpassering är det genomlysning av väskor och metalldetektor. Inte lika rigoröst som på flyget men en sabel är svår att smuggla in.

🚐💨🌻

Måndag 23 mars 2026. C som i Curaçao och huvudstaden Willemstad.

Ett nattligt skutt och morgonen efter vi lämnade Aruba landade vi i Willemstad, huvudstad i Curaçao. Ön är den största av ABC-öarna med ca 155 000 invånare. De flesta, ca 140 000, bor i huvudstaden.

Curaçao upptäcktes av en spanjorerna 1499 som sökte efter färskvatten. Ursprungsbefolkningen kom att användas som slavar på andra öar i Karibien. 1634 intogs Curaçao av Nederländerna med syftet att försörja landet med salt till sillindustrin. 

Några hundra år senare är Curaçao idag ett autonomt område inom konungariket Nederländerna och erkändes självständigt 2010. Officiella språk är nederländska, papiamento (en blandning av portugisiska, nederländska, spanska och engelska) och engelska. Ön ligger ca 70 km norr om Venezuela mellan Aruba och Bonaire. Den är 64 km lång och 16 km på bredaste stället. 

En aning visare kanske vi har blivit. I alla fall såg vi till att komma av båten innan det hann bli alltför hett ute. Värmen är torr här på grund av att öarna ligger söder om passadvindarna. Det är en klen tröst när temperaturen ligger på 28 grader redan på förmiddagen. 

Precis som i Aruba hamnade vi mitt i stan så snart vi kommit av båten. Inte ens en terminalbyggnad den här gången. Alldeles intill hittade vi vår första geocache och bärgade därmed ännu ett land på geocachekartan. K hade kommit lite för nära solstrålarna dagen innan och det blev till att spontanköpa en fin Curaçaosjal (made in China) att svepa om axlarna. 

Vi följde malströmmen mot den gamla bevarade delen av Willemstad där några murar ramar in ett restaurangområde. Utanför murarna förbinder Queen Emma Bridge stadsdelarna. Bron är en pontonbro. När båtar ska passera vrids hela bron undan med hjälp av en puttrande dieselmotor. Det var många som passade på att gå över bron under tiden den förflyttades. 

Det är fascinerande med gatubilden i Karibien. Husfasader i grälla färger, blommande bougainvillea överallt. Samtidigt är det städer precis som alla andra. Butiker med alla de kända märkena, restauranger, barer och kaféer. Tempot och atmosfären är däremot annorlunda. Lugnare och vänligare.

Den lokala hamburgerbaren. Nja, vi avstod denna gången. 

Värmen tog så småningom på oss. Vattnet började ta slut och det var dags att gå tillbaka till båten. Det verkar vara någon form av skattefri zon på öarna som tillåter handel med ädelstenar. Överallt har vi sett butiker som erbjuder köp, och försäljning, av diamanter utan infattningar till specialpris. En annan storsäljare på Curaçao är den blå eller gröna likören som smaksatts med öns apelsiner 🍊 

🚢💨🌻