Fredag 27 dec 2024. Hav och berg.

Det började eka tomt i kylskåpet och proviantering måste till innan vi kunde fortsätta på allvar. Eftersom Gijón låg på rutten bestämde vi oss för att hitta en välsorterad mataffär. Flygbilder är alltid avslöjande och vi tog den med störst parkering. Stor bil kräver rejält med utrymme för att parkera. Valet föll på fransosiska Carrefour. Inte samma utbud som i hemlandet, här finns andra prioriteringar. T ex fanns det bara en sorts creme fraîche mot kanske tio i Frankrike. Nåväl, vi fick tag på allt som stod på köpelistan.

Men först en kopp kaffe. Det är svårt att låta bli när man är lite tje på pulverkaffe. Små muffins ingick.

Frukt- och grönsaksavdelningen är alltid kul. Ibland ser man kända varor i annan skepnad. Eller hittar alldeles nya smaksensationer. Här fanns tomater i alla färger och storlekar. 

Persimon, eller sharon, har vi smakat tidigare och nu var det dags att prova den spanska varianten. Spanien är världens näst största odlare av detta bär och borde alltså kunna prestera högklassiska varor. Den var riktigt smarrig. 

Sortimentet av lufttorkade skinkor hade vi svårare att bedöma.

Hur många svenska bilar vågar svänga av vid denna motorvägsavfart?

Stopp för sen lunch vid stränderna norr om Muros de Nalón. Biscayabuktens vatten dundrar in mot land.

Knapparna på marken är frökapslar från eukalyptusträd.

Vi gjorde en avstickare till La Escalada för att ge oss på en multi-FTF. Tyvärr blev det DNF (ni får googla). Där vi sökte första steget fanns det hästar parkerade. Nästan så man skulle kunna tro att det var Gauchos som satt upp i sadlarna. Hundra meter bort fanns flera barer och Stilla natt spelades med sprucken ton på trumpet. En lite annorlunda upplevelse. 

Natten tillbringar vi i bergen ovan Ribadeo. Middagen ännu en variant på Plåt-Tinas fisksoppa. Nu med sparris, räkor och någon vit plattfisk. Och mycket vitlök!

Sen var det där med gårdagens fågel, en skarv som den ornitologbevandrade läsekretsen så påpassligt artbestämde. Det blev lite västgötaklimax av det hela. Skarven fattade 🙄 att den inte var välkommen och efter en stund var den borta.

🚐💨🌻

Torsdag 26 dec 2024. Västerut förbi hästar och en tjur.

Vi fortsätter i sakta mak västerut. Det bjuds inte på några större sensationer utan vi stannar ibland för att hitta en cache, njuta av utsikten eller luncha och fika.

Ekonomiskt betyder husbilslivet endast utgifter, alltid är det något som ska betalas eller köpas till. Rent praktiskt i vardagen finns en annan balansräkning där debet och kredit handlar om VVS. Bilen har en färskvattentank vars innehåll till mestadels hamnar i gråvattentanken eller toakassetten. Mellanskillnaden har till största delen hamnat i våra magar eller hällts ut som potatisvatten i närmaste plantering. Alltså måste bilens servicepersonal (vi själva) ordna med att tömma och fylla. Vi passar på när tillfälle ges att göra alla dessa saker. Idag behövde toan tömmas och då åkte även gråvattnet ut. Och så toppade vi upp färskvattnet samtidigt. På rätt många platser finns serviceanläggningar för detta. Här i Torrelavega fanns även möjlighet att övernatta.

I Reocín letade vi förgäves efter en geogömma. DNF på fackspråk (Did Not Find).

Dom här stackars pållarna hade en bjällra runt halsen. Kan inte vara kul att behöva lyssna på plinkeplonket hela tiden. Rena tortyren, vi hade gärna befriat dem från otyget.

Efter hästarna kom vi strax fram till Mirador de La Corneja, en utsiktsplats. Tyvärr har det varit ganska disigt under hela dagen vilket påverkar sikten ut över havet.

Efter att ha passerat El gran toro kom vi till Villaviciosa och en sån där serviceplats med nattparkering. No cuesta nada. Ligger vackert vid en flod som just när vi kom var i ebb.

Precis som inlägget publicerades började det att knassla på taket. En fågel gillade vår bil bäst och återkom sedan den jagats i väg. Efter lite tydligare budskap flög den en bit och satte sig att tjura. Hoppas den håller sig där. Fortsättning följer...

🚐💨🌻

 

Onsdag 25 dec 2024. Juldagen och solen värmer.

Idag blev det en liten loj kördag. Vi försökte köra utefter kusten på vackra vägar men kom inte genom staden Ondarroa. Bästa vägen var avstängd och gränderna blev smalare och trängre. Till slut kunde vi vända och gav upp kustvyerna.

När vi närmade oss Markina-Xemein ploppade det upp en FTF (First-To-Find). Alltså en cache som ingen hade hittat än. Och den var publicerad en månad tidigare. Det finns alltså inga FTF-jägare i området. Vi kunde inte motstå frestelsen utan styrde in och parkerade Plåt-Tina. Efter en kort promenad in i gränderna började vi sökandet och kunde efter en stund pilla fram den blanka loggboken. Kul att vara först på en cache i Spanien.

Ett stenkast från vår triumf låg en bar. Trots juldag var den öppen och vi slank in för att få riktigt kaffe. Det blev var sin cappuccino. Innehavarinnan lyckades kränga på oss en smarrig patata frita och gott nybakt bröd. Allt smakade förträffligt och notan gick på € 4.90!

Resan fortsatte sedan på stora och små vägar.

I Muskiz strax väster om Bilbao blev det stopp för lunch. Bloggen måste innehålla bilder och så här kan det se ut när dom produceras.

Lite havsutsikt blev det innan vi svängde vänster. Det vill säga mot söder upp i bergen.

Vi kom inte så långt innan det blev dags att göra tidig kväll i El Puente. Dagens (!) övernattning blir på en grusplan centralt i byn. Läget har i dag ingen betydelse eftersom allt är stängt. Vi fick i alla fall en promenad medan vi gjorde en ALC (Adventure Lab Cache). I en trädgård såg vi ett träd med sharonfrukter! Otur att det inte gick att nå en enda en av dem. Geocachingappen Cachly har traditionsenligt tomteluva på alla hittade cacher under juldagen 😀

🚐💨🌻

Tisdag 24 dec 2024. En nästan vit jul.

Många drömmer om en vit jul. Det kan vi inte skryta med, om inte mjölkvitt regndis räknas. 

Idag har det regnat, mer eller mindre, av och till precis hela dagen. Vi handlade mjölk och bröd det sista vi gjorde i Frankrike. Vem vet, det kanske inte finns i Spanien?!

Utan att vi nästan inte märkte det (ingen landsskylt) var vi i Spanien. Samma väder men nu fick vi för första gången sedan Grenå se havet. Hurra! En och annan surfare guppade orädda i det skummande vattnet. 

En bit innan Bilbao, i Mutriku, hittade vi vårt nattläger. Utsikten kan vi inte klaga på. 

En liten appetizer före maten satt fint. Inget julbord i år, men champagnen smakade gott. 

Traditionsenligt måste vi kolla på Love Actually. Det drar några megabyte på surfpotten men är det jul 🎅🏻 så får vi unna oss. Här rockar Englands premiärminister i e Hugh Grant loss. 

God jul! 🎄 

🚐💨🌻