Måndag 22 september 2014. Grannlandet på hemmaplan.

Tråkigheter och det mindre roliga skall man spara till sist.  Dom kommer ändå alltid ifatt en. För Plåt-Tinas del gäller det garantifel som skall åtgärdas. C gav sig på söndagseftermiddagen av mot söder. Målet var Pukavik en mil väster om Karlshamn i Blekinge. Vi köpte bilen hos Husbilar i Pukavik och då är det dom som fixar det som inte höll måttet.

En vändplan vid Norje Båtklubb var den perfekta platsen att slå läger på. Alla båtar i hamn och det verkade inte som någon större mängd var på väg ut. Alltså var platsen säkert ledig till morgonen. Detta är inte i vårt västra grannland med en felstavad skylt.
Det fanns en husbil på plats vid ankomst som verkade tom. Lite senare på kvällen flämtade dock ett blekblått skimmer från TV:n. Bebott alltså.
På andra sidan av Vesankanalen ligger området för Sweden Rock Festival, Sveriges största rockfestival. Den har hållits här sedan 1998 och rekordåret var 2008 med 33 200 besökare per dag. Nu var här tyst och stilla, endast lite brus från E22.

Efter att ha lämnat Plåt-Tina på måndagsmorgonen blev det skjuts till Mörrum. Lite fika och sedan promenad till stationen. Vägen gick förbi ortens största attraktion Mörrumsån. Ingen större aktivitet märktes så det är nog inte säsong.

Hemfärden gick Mörrum-Hässleholm-Nässjö-Falköping-Alingsås. Tre byten. Tur att man är i branschen och lite tågnördig, det underlättar på en sådan resväg.
I Mörrum hade vandalerna inte gjort riktigt färdigt, det är för dj-igt hur de håller på. Øresundståget kom på utsatt tid i det goda sensommarvädret.

Vädret ändrade sig under resan två gånger. Innan Nässjö och upp mot Falköping var hösten mycket påtaglig. I Jönköping syntes Vättern rasa mot staden.
Väl hemma i Alingsås sken solen och det var sensommar igen.

Söndag 7 september 2014 - Hemåt

Frukosten åt vi inomhus eftersom det trots allt var lite kyligt ute. Eftersom vi hade en bit att åka och dessutom tid att passa (Lina skulle komma med en kasse) blev det stora vägen en bit. I Jönköping stannade vi till och köpte en ny vattenkokare som är belagd på insidan i stället för den i aluminium vi har idag. Lite korkat att köpa den så här i slutet av säsongen men bättre sent än inte alls...?

I stället för att åka rakaste vägen valde vi att svänga av norrut mot Falköping och började leta lämpligt fikaställe. Parkeringen vid Åsle tå kunde väl gå an, men den lutade för mycket och var lite "omysig". I stället åkte vi vidare och stannade till vid en liten mosse där vi tidigare gått en slinga och letat geogömmor. På parkeringen satt redan två cyklister som vi kom i samspråk med. Det visade sig att de kom från Kroatien, han bodde redan i Falköping sedan länge och hon planerade att flytta hit. Vi pratade om allt möjligt och C passade på att introducera dem i geocachingens ädla konst. Dessvärre hittade vi inte den uppenbara gömman som låg närmast parkeringen. Smått pinsamt...

Nu hanns det inte med något besök på Falbygdens ost (kanske lika bra det) utan det blev full sula hem till Alingsås. 

Lördag 6 september 2014. Utmed många sjöar.

Vi vakande tidigt i Åtvidaberg och tog en promenad i brukssamhället. Det skulle vara jippon i hela länet under devisen Östgötadagar. Av det såg vi intet. Endast valstugorna var bemannade.

Nya och vid gamla kyrkan. Träden var verkligen välansade. 

Kraftkanalen som rinner genom lummig grönska var vacker att vandra utmed.

Nostalgimacken i Björkfors som omnämns i alla turistbroschyrer var ordentligt överreklamerad. Den i Hov som vi såg i går var av samma kaliber.

Strax bortom Björkfors ligger Valö festplats med dansbana. Här verkar tiden stått stilla sedan femtiotal och det var en ordentlig nostalgikick.

En bikerfamilj hade precis besökt festplatsen.

Trädkramning fick en ny innebörd utefter vägen. Det måste vara nån naturskämtare som har virat fur och björk om varandra för flera år sedan.

Vi stannade för fika strax innan Malexander. Lite senare stopp vid minnesplatsen för de makabra polismorden 1999.

Den största av alla sjöar vi åkte utmed var Sommen. Den har 365 öar sägs det.

Dagens "besvikelse" var denna jättegryta som visade sig var knappt metern hög. Kom igen östgötar och besök Brobacka så skall ni få se på jättegrytor!

För att ta oss över till Torpön i Sommen var vi tunga att ta färja. Denna led drevs tidigare av vägverket som lade ner den och den övertogs av privata intressen. Femti spänn utan kvitto kostade överfarten. Färjan var vit men hur är det med finanserna?

Trehundrasextiofyra kvar att fota.

I Asby (!) står Sveriges grövsta enkelstammiga gran. Den mäter 4,9 meter i omkrets och är av släktet Abie.

Övernattning på campingen i Eksjö. Sommarvarmt långt in på kvällen. Säsongens sista middag utomhus?!

Tors- Fredag 4-5 september 2014. Säsongsslut.

Hösten kryper allt närmare och snart är det dags för Tina att gå i ide. Flera kommande helger är uppbokade så detta är troligen sista utfärden för i år. Östergötland lockade och en långhelg passade utmärkt. Direkt efter jobbet på torsdagseftermiddagen körde vi via Jönköping till Naturum Tåkern. Ett utmärkt ställe att övernatta på.

 

Från parkeringen är det ca 200 m ut till det flådiga vassklädda bygget med fågeltorn. Det var inte så många fåglar som hade jouren denna dag och fågelskådarna saknades på morgonen.

Alldeles söder om Hovs kyrka låg en nostalgimack. Tyvärr gick det inte att tanka till det priset.

Vi hade hört att Katsuran börjat vissna i Bastedalens Kinapark och styrde norrut mot Hammar. Vi blev alldeles ensamma i parken vilket kändes mycket privilegierat.

Här är Katsurans blad. De vissnade löven luktar kakor. Ganska underligt.

De röda näckrosorna är väl vaktade av drakar.

Åter söderut till Motala för att handla middagsmat. Sen körde vi på småvägar till Ljungsbro och Cloettas bräckbod. Fulla av godis och halvdåligt samvete åkte vi till Bergs slussar för lite fika.

Efter fikat körde vi genom Linköping och stannade till i Tannefors där Kinda kanal slussar sig förbi fallen i Stångån.

På väg mot Åtvidaberg passerade vi Bjärka Säby vars slott var imponerande men tegelslotten till ekonomibyggnader var ett strå vassare.

Världens enda fungerande solkanon finns i Åtvidaberg. Tornet är byggt i mitten av 1800-talet och har en salutkanon som tänds med solens hjälp varje dag kl 13 under sommaren.

Till slut några bilder från kvällspromenaden runt campingen.