Söndag 4 januari 2015. Vandring på hög nivå.

Efter halvspartansk frukost på hotellet styrde vår hyrbil upp på serpentinvägen mot Paul de Serra. Denna högplatå ligger på ca 1400 möh. Madeira består bara av sluttningar men denna platå är alldeles platt, lite konstig känsla att se efter att bara ha sett branter. I kanten av platån ringlar sig Levada do Paul. Vi ställde bilen vid nedfarten till Rabacal och gick utefter levadan till Cristo Rei. Enkel väg ca två timmar.

Porto Moniz från vägen upp mot bergen. Lugnvattnet är en del av havspoolerna.

På ett ställe fanns stora arealer med solpaneler och ännu större ytor förbereddes för mer energialstare. Inte snyggt men nödvändigt om vi skall kunna mätta det ökande energislöseriet.

Vi var inte ensamma, en del av vandrarna hade fyra ben. Vädret var växlande. Bitande kall vind på sju-åtta grader som på läiga ställen byttes mot ljumma gosetemperaturer. På de ställen som låg i skugga dröjde sig nattfrosten kvar.

Det är Atlanten som syns dryga kilometern ner.

Dessa taggiga buskar växte på sina ställen utmed stigen och inga byxor står emot taggarna.

Vi åkte tillbaks till Porto Moniz via Ribeira da Janela.

Vulkanön Madeira bjuder på många överraskningar. Här har omgivande lätteroderat material lämnat två öar efter sig. Även strukturen på bergen är variationsrik.

Tillbaks i Porto Moniz tittade vi lite på havspoolerna och mindes första resan när vi själva vågade oss i vattnet.