Traditionellt brukar vi ha husbilspremiären på Kinnekulle. Den uppmärksamme bloggläsaren har dock noterat att det blev Platåbergen vid Vänerns sydkant i stället. Men kôeln har sin naturliga dragningskraft som vi inte kan motstå. Alltså drog vi till det blommande berget på lördagsförmiddagen.
På vägen dit gjorde vi några stopp för att hitta några geogömmor. En var vid ett ödehus i Hovby strax utanför Lidköping. Nu börjar solen stå så högt upp att även färgerna på det väl patinerade huset lyser.
Vi touchade Kinnekulle och utefter grusvägen vid Törnsäter var Blåsippeblomningen i full gång. Och det var det enda i blomsterväg som hade vaknat. Det dröjer nog ytterligare en varm månad innan prakten sätter igång.
Vi fortsatte till Österäng, en bit bortom Forshem och promenerade utefter ett övergivet motionsspår. Naturligtvis sockrat med geogömmor. Ser ni den lilla behållaren bakom trollets vänsterklack? Där finns loggremsan att skriva på.
En geogömma tog oss till Sandvikens småbåtshamn utanför Österäng. Vi respekterade bilförbudsskylten och fick en fin promenad från vår parkering. När vi ställde bilen frågade vi damen som kom samtidigt om det var okej. Inga problem, inget annat ni behöver? Låna toa? Fantastisk kvinna, tänk om man kunde vara lika vänlig själv. Längst ut på den lilla ön fanns det en grillplats med hänförande utsikt över Vänern, Europas tredje största insjö.
Vi övernattade vid Turisthotellet i Råbäck och såg solen gå ner över Kinneviken.
På söndagsförmiddagen drog vi oss så sakta hemåt. Men vi gjorde ett uppehåll i Källstorp mellan Örslösa och Norra Kedum. Vi tog oss ut i övärlden där frivilliga krafter byggt långa spänger för att vandrare ska kunna ta sig torrskodda ut till de yttersta öarna. Väl värt ett besök. När vi skulle återvända till Plåt-Tina var det bara att följa de västgötska pilarna.
Sista stoppet för fika blev vid Tådene gamla kyrka. Den revs visserligen 1878 men en liten del sparades och används som kapell. Vi har varit här ett par gånger tidigare men då har träden varit lövbärande. När de nu var kala såg vi Storebergs herrgård alldeles intill. Att de låg så nära hade vi inte trott.
Vi touchade Kinnekulle och utefter grusvägen vid Törnsäter var Blåsippeblomningen i full gång. Och det var det enda i blomsterväg som hade vaknat. Det dröjer nog ytterligare en varm månad innan prakten sätter igång.
Vi fortsatte till Österäng, en bit bortom Forshem och promenerade utefter ett övergivet motionsspår. Naturligtvis sockrat med geogömmor. Ser ni den lilla behållaren bakom trollets vänsterklack? Där finns loggremsan att skriva på.
En geogömma tog oss till Sandvikens småbåtshamn utanför Österäng. Vi respekterade bilförbudsskylten och fick en fin promenad från vår parkering. När vi ställde bilen frågade vi damen som kom samtidigt om det var okej. Inga problem, inget annat ni behöver? Låna toa? Fantastisk kvinna, tänk om man kunde vara lika vänlig själv. Längst ut på den lilla ön fanns det en grillplats med hänförande utsikt över Vänern, Europas tredje största insjö.
Vi övernattade vid Turisthotellet i Råbäck och såg solen gå ner över Kinneviken.
På söndagsförmiddagen drog vi oss så sakta hemåt. Men vi gjorde ett uppehåll i Källstorp mellan Örslösa och Norra Kedum. Vi tog oss ut i övärlden där frivilliga krafter byggt långa spänger för att vandrare ska kunna ta sig torrskodda ut till de yttersta öarna. Väl värt ett besök. När vi skulle återvända till Plåt-Tina var det bara att följa de västgötska pilarna.
Sista stoppet för fika blev vid Tådene gamla kyrka. Den revs visserligen 1878 men en liten del sparades och används som kapell. Vi har varit här ett par gånger tidigare men då har träden varit lövbärande. När de nu var kala såg vi Storebergs herrgård alldeles intill. Att de låg så nära hade vi inte trott.
Tja, sen var det mest transport hem. 🚐💨
Vi sänder folket i Ukraina en särskild tanke. 🌻🇺🇦
Flotte bilder og nydelig natur. Geocaching er fin hobby som fører dere til mange flotte steder dere aldri ellers ville sett.
SvaraRaderaGleder oss til å se neste tur.