Fre-lördag 4-5 november 2022. Alla Helgon och sista turen med Plåt-Tina 2022.

Nu är hösten med dess kyla och korta dagsljustimmar obevekligen inne. Sista turen för säsongen måste komma någon gång och det blev denna helg. Vi bestämde oss för att göra en korttur med en natt. Vad är lämpligare då än ...Borås...? För att ha nära hem höll vi oss på norrsidan och Rya åsar. Det är ett naturreservat och friluftsområde. Fin parkering fann vi uppe på toppen vid vägens slut.

Belysningen i området var röd för att inte störa djurlivet, speciellt fåglar och fladdermöss. Det gav en märklig känsla i bilen, nästan som på en bordell. Det tyckte i alla fall vi som dessutom aldrig besökt en sådan inrättning 😇.



Det blev emellertid möjlighet för K att starta virkningen av en sjal.



På lördagen tog vi sovmorgon och släntrade ut när det blivit ljust. Regnet hängde i luften och emellanåt kom det lite dugg och smådrischel. Först på slutet kom det ett par ordentliga skurar. Det finns många spår och vandringsleder på åsarna och vi följde ett som var utrustat med geocacher. De flesta satt högt uppe i träd så teleskopstången fick göra god nytta.







November ger inte så mycket så vi var nöjda att få se fin mossa som täckte ett stort skogsområde. 

Här såg vi även resterna efter en gammal grund.

En ovanlig syn. Solsken över Borås. Sett från Rya klint.



Nu ligger alla löv på marken och vi ser fram emot när nya spricker ut på grenarna. 

Då tar vi ut Plåt-Tina för nya äventyr och upptäckter. 🌻🚙💨

Fre-sön 18-20 september 2020. Sjuhäradshöst.

Ganska hyfsat väder utlovades för helgen av samtliga väderappar. Vi kände för att testa Plåt-Tinas växellåda lite ytterligare. Då är det bäst att hålla sig nära hemmaplanen. Sagt och gjort, på fredagseftermiddagen startade vi och styrde mot sydost.

För att slippa den tråkiga Boråsvägen sneddade vi lite och passerade Fristad. Vi stannade även till vid Träby kyrka.



Till slut kom vi fram till vårt mål för kvällen, Ulricehamn. Denna kommun har fattat vad husbilsåkare vill ha och är en populär destination. När vi kom fram var alla markerade husbilsplatser upptagna och vi fulparkerade en aning. Vi tog en kvällspromenad i de centrala delarna. På Storgatan står Bleck-Knallen av Wanja "Nones" Håkansson från 1999. Bleckslageri var vanligt i denna bygd från mitten av 1800-talet. Och knallarna for runt och erbjöd sina varor för hushåll och lantbruk.



En gång var Ulricehamn en stor järnvägsknut med linjer i fyra riktningar. Mot Borås, Jönköping, Landeryd och Falköping. Nu finns endast stationshuset kvar och bangården har intagits av en trafikled.



Badhus och krog kantar Åsunden. Nu var det stängt denna fredagskväll. Lågsäsong eller corona?



På lördagsmorgonen såg vi att ytterligare husbilar hade kommit sedan vi knoppat in. Så går det nog inte att parkera under högsäsong när småbilarna ökar trycket på strandnära parkeringsplatser.







Vi kom iväg efter frukost och stannade i Marbäck för en kort banvallscykling. Tidigare i våras gjorde vi samma sak och då var det några geogömmor som vi inte hittade. Nu rättade vi till detta.

Vi fortsatte sedan nära nog direkt till Uddebo för banvallscykling från Tranemo och väster ut. Det är resterna efter Falkenbergs Järnväg som nu är cykelbana och följer på denna sträcka ån Assman. Flera industrier tog vara på vattenkraften. Här Strömsfors vars bruk tillverkade allehanda maskingods men blev mest kända för etiketteringsmaskinen "Svenske" Den exporterades över hela världen och hade stora framgångar. Hittar du en gammal ölflaska så är chansen stor att Svenske har klistrat på etiketten.



Kapellet i Strömsfors ser inte så sakralt ut.







Falkenbergsbanan lades slutligen ner 1961. Den gick mellan Falkenberg och Limmared. Flera delsträckor är numera hygglig cykelled. Här en av broarna över Assman.



När vi vände i den västra ändpunkten höjde vi blodsockret en aning. Här kalasar C på en kexchoklad.







När vi var färdiga med banvallen var det inte så långt till Svenljunga. En trevlig ALC fick oss att titta på de centrala delarna av orten. Kommunvapnet, stenbron över Ätran och till sist Yngve Sandbloms velocipedaffär. Här såldes och reparerades cyklar till fram på mitten av sextiotalet. Sedan dess har det inte hänt så mycket. Affären är nu ett viktigt tidsdokument.

Efter Svenljunga åkte vi till Månstad för övernattning. En bra parkering för vår fortsatta färd.

På söndagsmorgonen tog vi en promenad på Oxabanan. Det är inte mycket kvar av den utan det är numera bara en skogsväg. Namnet kommer av att den järnväg Limmareds glasbruk anlade för sina transporter inte höll för ett lokomotiv utan oxar måste användas för att dra vagnarna.





Första riktiga stopp på väg hem blev Torpa Stenhus. Slottet har en rik och brokig historia. Vi ville nog spendera lite mer tid på ett besök än vad vi hade att avvara så det blir till att återkomma.







Vi fortsatte hemåt men stannade till i Borås. Vi är här allt som oftast men har kanske inte riktigt turistat i staden. Nu finns det två ALC som berör stadens historia och konst. Borås är en riktig guldgruva på offentlig konst. Vår hemkommun som ligger alldeles nära är hästlängder efter.





Vi fick även se en halkbekämpningsrälsbuss fara iväg mot Fristad och röda näckrosor i Viskan. Plåt-Tina höll hela helgturen och går som en klocka. Behöver vi vara oroliga? Hemma igen nöjda men lite möra av all den friska sjuhäradsluften som vi har fått i oss under helgen. 🚐💨

Tors-lördag 9-11 juli 2020. Hemester i Halland.

Hemester är på modet nu och vi följer trenden. En kort liten en i närområdet. Vi kom iväg på torsdagseftermiddagen och riktade kylaren söder ut. Första målet var det där stället ingen egentligen vill åka till, men ändå åker alla dit. Och för oss lite av nödtvång för i deras sortiment finns några grejer vi inte hittat någon annan stans. Vi kom sent och det var ingen trängsel tack och lov.

En halvmil söder om det onämnbara stället ligger Sumpafallen, ett naturreservat vid Högvadsån. Vid fallen har tidigare legat en kvarn och sågverk. Den första dokumenterade skvaltkvarnen var från 1867 vilken ersattes 1890 av en modern turbindriven kvarn. 1917 köptes vattenrätten av Gunnebo bruk och kvarnägaren rev sin kvarn. Kvar finns nu bara lite grundstenar.





På fredagsmorgonen åkte vi ned till kusten och Skrea strax söder om Falkenberg. Där fanns en trevlig slinga att cykla samtidigt som vi kunde hitta några geocacher.



Potatisen är i full blom. Måhända King Edward eller Bintje? Sorterna vid sidan om hade inte kommit lika långt.





Här en geogömma som underlättas vid samarbete. C står för apkonsterna i trädet medan K signerar loggremsan nere på marken.



Majs som senare ska omvandlas till fläskkotletter.

Och vilka märkliga ställen man kommer till. Här, mitt ute i ingenstans ligger vattenkällan till Carlsbergsbryggeriet i Falkenberg. Vem kunde tro det?



Detta är vad som i folkmun kallas för "dyngrakan". Raka kanter på asfalten men mittmarkeringen ormar sig fram. Och så finns det en stor gödselbrunn i närheten. Och då var namnet givet. Måhända vägmålaren var dyngrak när jobbet gjordes. Detta är en bit av det gamla enkelspåret mellan Falkenberg och Heberg på Västkusten. C körde tåg här tills det nya dubbelspåret togs i bruk, så lite nostalgiskt var det att cykla här.



En geogömma hade denna roliga behållare.



Vi for vidare och strax utanför Varberg blev vi stoppade av snälla grovfoderomvandlare som skulle ut på grönbete efter mjölkningen. Högavkastande kossor kan ge över 30 liter mjölk per dag. 



Vid Ginkalundabron fick vi se dessa SUP:are glida fram.



Och nästa bro var i Seglora.



Seglora känns säkert bekant för många. Aha, kyrkan på Skansen i Stockholm. Kyrkan hade blivit uttjänt och en ny skulle byggas. Den gamla såldes 1916 till Skansen för 1000 kronor och transporterades dit för återuppbyggnad. Bara en grusplan finns nu kvar.





Den nya kyrkan står som ett tegelslott flera hundra meter från den gamla kyrkans plats. Pampig som tusan.





Nästan hemma stannade vi till vid Sven´s såg i Hedared. Lämpligt nog finns en geogömma på baksidan. Här har vi åkt förbi många gånger och nu var det dags att ta en närmare titt.  🚐💨