Tors-tisdag 15-19 april 2022. Påsk på Alvaret.

Påskhelgen hade vi bestämt oss för att tillbringa på Öland. Vi håller oss för det mesta på den södra delen för den vackra naturens skull. Och så blir vi hyfsat ensamma också. Turisthorderna väller av någon märklig anledning norrut så fort de kört av bron. men så här års är det ingen trängsel alls på ön.

Vi kom iväg vid middagstid på skärtorsdagen och när vi körde över Ölandsbron möttes vi av lätt dimma.







På långfredagen var det kallt och blåsigt, så det var mössa som gällde.

Vi gav oss ut på lite "vandringar", på några ställen genom träsk och snårskog, allt för att hitta några geocacher. Men vi fick se lite rara blomster på köpet. Blåsippor hade tittat fram i stor mängd på sina ställen.





Vi kom fram till Österskogs ödeby och såg ruinerna av den.



Murgrönan hade slingrat sig runt och fått många träd i sitt järngrepp. 

Om det vill sig illa går värdträdet under av snyltgästens utbredning och tyngd.



Plåt-Tina parkerad vid Torslunda kyrka.

Vi övernattade vid vår favoritplats mitt på Alvaret i kanten av Möckelmossen. 

I sällskap av en annan bil sken fullmånen över oss.



Påskafton och vi gav oss av på en ordentlig vandring på Alvaret. Vädret var nu mycket bättre, solsken och goare temperaturer. Först norr om Ekelunda och sedan söderut till Frösslunda. I en damm utmed vår väg simmade en ensam guldfisk. Kanske den enda kvarvarande av alla de som av någon okänd släpptes ut i en källdamm på femtiotalet. Några gånger har vattennivån varit mycket låg och de har hållits vid liv på annan plats. Men nu verkar slutet nära?



Svalört.

Årets första backsippa. 

Och blomningen har börjat komma igång så sakteliga, vi såg till och med en gullviva.









På hemvägen gjorde vi ett stopp på Svinö för att tömma gråvatten. Ölandsbron firar femtioårsjubileum i år. På den stora grusplanen höll en grupp motorcyklister på med avrostningsövningar.



På hemvägen gjorde ett stopp vid Kalmar slott och tog ett varv på fästningsvallarna.



Här är varggropen i Luvehult. Kattbrädan fanns nog inte på den tiden.

Vi körde småvägar och svängde in i Alsterbro. Den gamla möbelfabriken var lite spooky och gångbron över till kraftverket behöver nog lite underhåll.

Desto stadigare är den gamla järnvägsbron på Mönsterås-Åseda Järnväg i Sandslätt. Linjen öppnades 1905 och lades slutligen ned 1963.





Sista nattlägret denna resa slogs vid Bäckseda kyrka i Vetlandas södra utkanter.





På morgonen for vi direkt till Eksjöhovs slottsruin utanför Sävsjö.



Sista större stoppet blev i Skillingaryd med lite cykling runt exercisplatsen.

Landade så småningom hemma och konstaterade att vi hade kört 90 mil. När dieselpriserna är så höga som de är för tillfället har vi börjat tänka oss för lite mer än tidigare. Så vi känner oss nöjda med att vi har låtit bilen stå mycket och i stället använt de egna benen för att promenera eller cykla mycket. 🚐💨🌻

Måndag 29 juni 2020. Alvarsvandring, öländska kroppkakor och lite cykling på det.

Ytterligare en varm dag på Öland. Vi beslutade oss för att ta en tidig start innan solen stekte för hårt under en vandring vid Penåsa. Starten blev lite sen så solstrålarna värmde ordentligt.

En selfie när vi var fräscha och pigga. Den vi tog när vi kom tillbaka vill ni inte se!



Första delen gick på gamla banvallen efter Södra Ölands Järnväg nedlagd 1962.



Slingan har namn efter Millerstenen (mittstenen), ett flyttblock som utgjort ett gränsmärke på Alvaret.



Det är en gedigen bumling som inte går att flytta. Bra som gränssten.



Vi såg ett tiotal av den så rara nattviolen.



Numera är stenmurarna kompletterade med elstängsel. Kan vara nog så viktigt eftersom betet är riktigt skralt och kritterna tycker nog att det obefintliga gräset är grönare på andra sidan.



Halvvägs.



C håller koll på murens kvalité.



Gul raring, ser ut som ölandstok, men mycket mindre. 

Vi tycker att det ser ut att vara en öländsk specialitet.

C plåtar, och här är resultatet.



Lila blommor, men vilka?



Tillbaka till Plåt-Tina var det dags för lunch. Och är vi på Öland så måste det bli kroppkakor. Arontorps lär vara öns bästa och lokalerna är stora. Alltså är det många gäster som gillar dem. Och vi blev inte besvikna. 



Rejäla portioner och småländsk mjölk därtill.



C lassar in.



Så ser dom ut i närbild. Tre stora kroppkakor på tallriken. 

Tillbehören bestämmer man själv. Lingon, grädde och smör ska det va säger ölänningarna!

Vid kroppkakeriet finns också en klurig geogömma. För att få ut den inlåsta loggboken måste en stålkula föras runt i labyrinten med hjälp av en magnet. Och vid det svarta fältet lossnade kulan och föll tillbaka till ruta ett. Bara att börja om tills vi kom på knepet att komma förbi det farliga stället och frigöra låsmekanismen.







Görans Dämme är uppkallat efter en lantbrukare som återställde ett våtmarksområde till fåglarnas väl och ornitologernas nöje.



På tal om fåglar, dom här stararna har ni sett förr.











Innan hemfärden åkte vi ut mot Östersjön vid Hulterstad för att finna en geogömma. Biltrafik var förbjuden så vi plockade ner cyklarna för en tur. Vägen vaktades av nötkreatur som snällt vek undan när vi kom.





Även denna kväll fick vi sällskap av den röda SAAB-en med mediterande chaufför. Nu får han gå vilse på Alvaret utan att vi engagerar oss.



Solen sänker sig men flitens lampa lyser. Bloggen måste produceras, massorna kräver ständigt nya uppdateringar.

Till slut går solen ned i väster över Kalmarsund. 🚐💨