Lör-söndag 18-19 april 2020. Aprilturen till det blommande berget.

Återigen var det dags att åka till Kinnekulle för månadens besök. Det är alltid lika trevligt att komma till det blommande berget, nån sorts inre lugn infinner sig där.



På vägen upp stannade vi vid Antens kapell. Det ligger avsides från all bebyggelse och uppfördes 1914 för att folket i skogsbygderna skulle få närmare till andlig spis. Kyrkan invigdes på midsommardagen 1915.













Naturligtvis var lite tid avsatt till geocaching. På Kinnekulle börjar det nu bli ont om gömmor vi inte har hittat. Men Kapten Fulskäggs Potatisklyftor fanns kvar. Vi har varit där tidigare men då var det för blött och halt för att kraka kring på stenhällarna i Gröneskog.
Uppgiften för att hitta slutgömman var att hitta mynt som var fastlimmade på berget i detta gamla stenbrott. Till vår hjälp hade vi bilder att jämföra med verkligheten i ett begränsat område. Det var fem stycken och det tog cirka tjugo minuter att finna alla. Efter att ha hittat alla mynt kunde vi genom en enkel matematikformel få fram koordinaterna till slutgömman med loggbok.







K är ute och tar månadens bild vid Örnekulla.

En blyg gullviva trotsar den lite svala våren.





Vi parkerade en stund vid Österplana för en promenad på heden. Granne stod en SAAB cab. En riktig entusiast som hade en modell av sin bil på instrumentbrädan.



Österplana kyrka från söder.





På väg till Martorpsfallet snubblade vi över några backsippor som kommit upp ur jorden.



Tilloppet till Martorpsfallet. Vattenflödet har minskat betydlig sedan vårt besök tre veckor tidigare.





Vi ställde oss för kvällen vid Turisthotellet vid Munkängarna. Alltmedan kinnekulletåget dundrade förbi och solen gick ner över Kållandsö knoppade vi in i Plåt-Tinas trygga famn.







På söndagsmorgonen tog vi oss en promenad in i i Munkängarna. Ramslöksblasten var i full gång och om några veckor börjar blomningen. Då lär vi knappast vara ensamma under strövtåget.





Emilie Högqvists paviljong skulle behöva lite underhåll.



Snart blommar det. Vänta bara!





Vi fortsatte sedan till Klyftamon, ett skogsområde öster om Götene. Det finns rätt mycket geogömmor där och vi cyklade efter en geotrail. Tyvärr var många blöta och dåligt underhållna så vi ledsnade strax.



Blåsippor tittade fram.



Vi passade på att fika vid Timmersdala kyrka.





På hemvägen tog vi en sväng in i Skara för att logga några kvarvarande geogömmor. En låg vid vattentornet som mäktigt reser sig över staden. Det blev lite av Pisa-torn i bakrutan på en bil.

Sista stoppet innan hemkomst gjorde vi i Borga som ligger SO om Tråvad. Här är det ett dämme i Lidan och vatten leds av till en kvarn/kraftstation. Efter det var det hemåt och avrusta Plåt-Tina. Med vår rutin går det numera på några minuter. 🚙💨

Tors-fredag 9-10 april 2020. Lilla påskturen, på cykel i Tranemo och Ulricehamn.

Påsken infaller relativt tidigt i år och våren har inte riktigt kommit igång än.
Vi är lediga och sugna på en liten tur med Plåt-Tina.
Väderprognosen för skärtorsdag och långfredag ser riktigt lovande ut.



Banvallen, ja det är det enda som återstår av Västra Central Järnvägen. Linjen öppnades 1906 mellan Falköping och Landeryd. Sista persontrafiken lades ner 1988 och spåret revs upp 1991.

Mellan Ulricehamn och Limmared har den nedlagda järnvägen så småningom rustats upp och blivit asfalterad cykelbana. Som synes var vi ganska ensamma.



Målsättningen var enkel. Cykla en bit, stanna och leta efter en geocache.
Det gjorde vi ganska många gånger, ibland låg gömmorna tätt.
Threefoot har hittat en gömma och loggar den som Team LT.



Första dagen, på skärtorsdagen, hade vi parkerat Plåt-Tina i Månstad och därifrån cyklade vi mot Limmared.



Det var soligt men kyligt så mössa var skönt. Två starar!



På vissa håll var skogen ganska tät.



LBTW har precis hittat en av dagens gömmor.



På andra håll var det tyvärr röjt ganska hårt i kanterna på banvallen.
Här är boven i det dramat.



Är vi i Tranemo kommun så ser vi förstås lite tranor.
Ganska många faktiskt, men det här är de enda vi kunde komma lite nära.



Blåsippor och vitsippor, det är vår!



Månstad kyrka ligger fint på en kulle.



Tussilago Farfara.



Båt så in i vassen. I Sämsjön.



Efter lite fika vid bilen i Månstad tyckte vi att klockan var för lite för at sluta för dagen.
Så vi cyklade lite norrut också, upp mot Vegby.

Nu började det bli lite kyligt, så det var ett måste med mössa under hjälmen.
Tur att vi var så ensamma...



Vårlök.





Vi bestämde oss för att övernatta på parkeringen i Månstad. Där fanns både en toalett och dusch för den som behöver. Parkeringen och servicehuset sköts av Månstad byalag. Den som vill får gärna swisha en slant. Det gjorde vi, så klart. Intill oss var en hästhage med flera finfina exemplar av nordsvensk. Inga ridhästar, utan rejäla arbetshästar.

Natten var lugn, förutom att bodelsbatteriet verkar vara lite utmattat. Även denna natt laddade det ur och det blev lite svalt inomhus när fläkten till värmepannan stannade. Det var frost i gräset när vi tittade ut, så någon minusgrad hade det varit.



Vi bestämde oss för att omgruppera oss något på långfredagen och flytta Plåt-Tina något norrut till Vegby. På vägen dit passerade vi detta något annorlunda dekorerade hus. Någon som gillar perspektivmålning. Snyggt? Allt ligger i betraktarens öga.



Även denna dag innebar cykling på banvall. Först cyklade vi söderut mot Månstad för att logga de gömmor vi inte hade tagit dagen innan. Sedan tillbaka till bilen för en snabb kopp kaffe innan vi vände styrena norrut, mot Skottek och Ulricehamn. På denna sträckningen var det några skärningar där rallarna hade fått spränga i berget för att tåget skulle kunna komma fram.



Säg hej till publiken!





Oops, plötsligt hajade vi till för en lång "pinne" som låg mitt i vår väg.
Pinnen visade sig vara en stor och ståtlig snok som låg där och solade sig. Eller så låg den där stel av skräck för att det vibrerade så konstigt i marken. Efter en liten stund slank den lååångsamt ner i gräset. Ingen fart i den så här års.



En av gömmorna låg inne i denna tunnel, den enda på VCJ.



Gatljusen inne i tunneln var riktigt välgjorda.
För ett otränat öga ser den ju ut att vara i original.



Åsundens glittrande vatten.



På hemvägen till Vegby började solen så sakta gå ner i väster.
Det kan bli fina motljusbilder.
Åsunden och vårgrönskande skog.

Eftersom bodelsbatteriet i Plåt-Tina inte var att lita på och vi dessutom inte hade laddat det någonting under dagen valde vi att åka hem direkt. Framåt 19-tiden sladdade vi in hemma på gårdsplan. Nöjda med totalt 80 stycken hittade geogömmor. De som vi letade länge efter men inte hittade utan fick loggas som DNF uppgick till sju stycken. Trötta i ben och rumpor och helt och hållet genomblåsta av den friska luften på banvallen utefter gamla Västra Central Järnvägen. 🚙💨

Lördag-söndag 28-29 mars 2020. Långkalsongläge på Kinnekulle

Så här i oroliga coronatider känns det privilegierat att kunna åka ut i Sveriges vackra natur trots allt. På lördag morgon var det riktigt frostigt och kallt ute. Vi tog det därför lugnt, åt frukost och packade sedan bilen i lugn och ro. Det var dubbel vinst med det eftersom det i början av säsongen är aningen ovant med husbilslivet. Vi får tänka till en extra gång så att vi inte glömmer något viktigt hemma.

Målet var redan givet. Så här års är det tradition att åka till Kinnekulle och möta våren. Men resan dit kan variera. Denna gången valde vi att åka "bakvägen" och inte den rakaste eller snabbaste vägen. Första stoppet blev vid Erska kyrka, strax utanför Sollebrunn. Kyrkan ligger vackert placerad uppe på en kulle. Eftersom träden runt kyrkan inte spruckit ut än gick det fint att se den sexkantiga formen. En skylt utanför berättar att kyrkan är ovanlig då predikstolen är placerad mitt i kyrkorummet. Nåväl, vi var ju inte här primärt för kyrkans skull. I närområdet fanns två geogömmor som bara låg och väntade på oss.



I Nossebro blev det ett snabbt stopp vid konditoriet för att handla varsin blåbärsbulle. Alldeles intill vaktades huset av denne lille gynnaren. Söt!



Vi hittade en skogväg utanför Järpås med ett antal geogömmor som passade bra att försöka logga. Utmed grusvägen hade en kreativ själ pyntat vägkanten med små figurer. Här är en av dem.



I Lidköping blev det ett kort stopp för en gömma. Det blåste så in i norden hela dagen så det var inte gött alls att vara ute för länge.



Ett annat mål för dagen, i alla fall för K, var att försök uppnå 9000 hittade geogömmor. Vi "brukar" försöka fira varje helt 1000-tal med en flaska ädelt bubbel. Tyvärr hade vi inte räknat med att målet skulle uppnås denna dag, så bubblet får vänta till ett annat tillfälle. Men den som väntar på nåt gott, väntar som bekant aldrig för länge...







Natten tillbringades på Kinnekulle. Vi undviker att stå med alltför många andra husbilar, så vårt boställe är ytterst hemligt. C var förberedd på att gasolen kunde ta slut. Det gjorde den också, innan vi hann och gå och lägga oss så flaskbytet gick lätt. Men vi var inte beredda på att bodelsbatteriet skulle sina. Det var helt urladdat kl 05.22, vilket innebar att fläkten och pannan slutade fungera. Och då blir det snabbt kallt i en husbil. Men långkalsonger och duntäcke räddade oss från istappar i skägget.

Denna helgen ställde vi om våra klockor till sommartid och förlorade med det en timme. Det var alldeles tomt på andra människor när vi kom till Munkängarna för en promenad bland den spirande ramslöken. Det var frostigt och kallt, men fåglarna tjoade som besatta. De är väl precis som vi lyckliga över att vi går mot en ljusare årstid.




Vi har ett mål för 2020 och det är att besöka Kinnekulle minst en gång varje månad. Och varje gång ska det här trädet fotograferas.



Check för mars. ☑️



Fram på förmiddagen invaderades kullen av människor som ville passa på att komma ut i naturen denna strålande fina söndag. Vi gjorde tvärtom, lämnade kulle och åkte i stället till Götene där vi gick en slinga i skogen med några geogömmor. Det var nog ett smart drag eftersom det var blåsigt som sjutton, men lä inne i skogen. C passade på att snacka lite med pållen Pål innan vi tackade för oss och åkte hemåt.

En skön helg med laddning av batterierna, både bodelsbatteriet och våra egna själsliga, som påminner oss om att det trots allt finns en normal värld som inte bryr sig om coronakrisen. 🚙💨