Fre-måndag 31 maj-3 juni 2024. Kusinträff med tillhörande irrfärder.

Fredagen avslutade husägarkapitlet för vår del när vi kl 14.00 hos mäklaren lämnade över nycklarna till nya lyckliga ägare. Efter 26 år i hus med trädgård bor vi nu i lägenhet med balkong.

Vi hade laddat Plåt-Tina redan på förmiddagen så vi åkte snabbt hem till lägenheten och lastade in det sista och gav oss iväg mot helgens kusinträff. Delmålet för dagen var Kinnekulle.

När husförsäljningen med flytt äntligen var klar kände vi oss lättade och hade förberett lite för firande. Kalixlöjrom på brynt surdegsbröd. Med tillhörande champagne.

Vid niotiden tog vi en promenad ut på Österplana hed. Det är en speciell natur med många intressanta växter, bland annat orkidén Sankte pers nycklar. Över allt vakar kyrkan som står öde och väntar på en ny ägare.

På lördagsmorgonen hade K stämt träff med en gammal arbetskamrat vid Oljekoken i Gössäter. det var ett kärt återseende. Oljekoken är de sorgliga ruinerna över ett havererat industriprojekt för drygt hundra år sedan. Meningen var att utvinna olja ur Kinnekulles skifferlager. Utan överdrift kan en påstå att det gick åt pipsvängen med hela projektet.

Vi fortsatte norrut och gjorde ett stopp i Gullspång för fika. Här finns även starten på dressincyklingen till Degerfors. Det är en snutt av Nora Bergslags Järnväg som inte har rivits upp och används som dressinbana genom skogarna.

 

Väl framme hos kusin U bjöds vi på trevligt sällskap med andra kusiner och god mat.

Plötsligt kom en uggla med en sork i munnen och satte sig i ett träd tio meter bort. Vi hann få några bilder innan den med majestätiska vingslag flög vidare. Vem blir inte ödmjuk inför den blicken?

Kusinerna U och C i samspråk.

På söndagen for alla deltagare vidare, så även vi. Någonstans måste vi övernatta och vi hittade en badplats strax utanför Gårdsjö. Så här i försäsong var vi ensamma sånär som på den obligatoriska tyskbilen, som självklart hade snott den bästa platsen.

Hemresan fortsatte över slätterna ner mot Skövde. Utanför Tidan finns det en för landet unik bro över ån med samma namn. Unikumet för Sverige är att en ordinär träbro har en "lada" över sig som väderskydd. Denna typ av byggnad är vanlig i USA och finns även i Schweiz och Tyskland.

Ett stenkast bort stod Grims runsten. Sen var det raka vägen hem med stopp i Skara för att tömma gråvatten och toa. Dagen efter var det dags för Plåt-Tina att få den årliga servicen. 🚐💨🌻

Lör-söndag 25-26 maj 2024. Ramslök, guckusko och ett gäng medeltidskyrkor.

Ljuset i tunneln kan skönjas när flytten från hus till lägenhet snart är helt klar, bara en del småfix kvar innan nycklarna överlämnas till nästa ägare om några dagar. När det samtidigt stod klart att Kinnekulle just nu blommar som bäst och mest tog vi oss ett par dagar ledigt och åkte dit.

Plåt-Tina som har stått parkerad sedan vi kom hem från påskturen var angelägen att komma iväg och spottade igång utan knot. Vi struntade i stora och fina motorvägen och valde i stället småvägarna via Jonslund och Naum fram till Vara för det första stoppet. Vi behövde mat.

Av en ren slump slingrade vi oss igenom alla avstängningar och vägbyggen i centrala Vara och fick köpt oss varsin räkmacka. Ingen tid att förlora utan vi stannade vid första bästa kyrka som denna gången var Skarstad kyrka. Där njöt vi av Conditori Nordpolens godaste räkmackor som sen lunch. 

Mätta och belåtna styrde vi sen mot Kinnekulle och fortfarande på mindre vägar. Det är den vackraste tiden på året och då gäller det att njuta av varje sekund när det går. 

Det har kommit en ny virtuell geocache där kravet för att få logga är att en har besökt Husaby kyrka och minst fyra medeltida kyrkor till. En bild på kyrka och person ska bifogas som bevis. Vi satsade på bland annat Västerplana kyrka, som delvis är från 1100-talet. Det passade bra att tända ljus för våra nära och kära som inte längre finns med oss i detta livet. 

Sedan vi gjort våra cachingplikter i Västerplana och Medelplana styrde vi mot måstestället så här års -  Munkängarna i Råbäck. Sist vi var här för tre veckor sedan var ramslöken bara gröna blad och någon enstaka knopp i vardande. Nu var det ett vitt hav med blommor och stark lökdoft. Och detta varar bara någon vecka innan allt är visset och förött.

När vi strövat färdigt i vinterlandskapet fortsatte vi till nästa lokal med rara blommor. Vid Hjelmsäter växer Guckusko i ett begränsat område. Cypripedium calceolus är det latinska namnet. Som bonus blommade även akleja och någon fin näva.

När kvällen kom drog vi oss till parkeringen för naturreservatet Österplana hed och vall för övernattning. Här har vi varit i stort sett ensamma alla gånger. Denna kväll var det ytterligare tre husbilar som stannade för natten. Vi börjar bli lite oroliga att det kommer bli fullt här och i förlängningen förbud mot nattparkering. Hoppas att alla sköter sig så att denna fina plats finns tillgänglig även i fortsättningen.

Äntligen unnade vi oss sill och svenska färskputäter till middag. Säsongens första och förhoppningsvis inte den sista med denna delikatess. Vi var övervakade av Österplana kyrkas spira när vi stod på parkeringen.

På söndagsmorgonen tog vi oss till Husaby och åt grötfrukost vid kyrkoparkeringen. Sedan tog vi oss an de resterande kyrkorna i den virtuella cachen vi började på dagen innan. Husaby var det första biskopssätet i det område som nu kallas Sverige. Sammantaget besökte vi, förutom Husaby kyrka, även Västerplana, Medelplana, Kestad, Fullösa, Kinne-Vedum och Götene kyrkor. Samtliga var öppna för besökare och vi passade förstås på. 

Hemfärden gick sedan på mindre vägar och vi lyckades kryssa oss mellan regnskurarna. Det var först när vi kommit hem och lastat ur Plåt-Tina som det brakade loss ordentligt med blixt och dunder och rejält med regn. Underbart med en försommartur som denna och alla batterier har laddats, våra och Plåt-Tinas. Vi fick också testat den nyinstallerade MaxxFan, och den fungerade perfekt! 🚐💨🌻

Tors-måndag 28 mars-1 april 2024. Påskaturen.

Det har blivit något av en tradition att åka ut med Plåt-Tina över påsk. Så gjorde vi även i år, trots att påsken var tidig och väderprognosen var aningen ostabil österut dit vår näsa var tänkt att peka.

Öland är en favorit och i grova drag åkte vi mot sydost. Lite för ovanlighetens skull körde vi via Jönköping. Vi behövde komplettera med lite påskmat och svängde in på Maxi där. Det hade stora delar av befolkningen i Smålands Jerusalem också gjort. Hysteriskt mycket folk att trängas med. Resan fortsatte mot Eksjö där vi svängde söderut mot Vetlanda. Nattläger hittade vi vid Ingarpasjön där vi stod en natt förra året.

Morgonen efter åkte vi till Föreda rastplats strax norr om Vetlanda och åt frukostgröten. 

Näshults kyrka besöktes för att fika på dess parkering. Gullig och röd, det gillar vi.

Förra året var vi i dessa krokar och letade efter en geocache som vi inte fann. När vi ändå hade vägen förbi passade vi på att göra ett nytt försök. Platsen är Sandslätt vid Alsterbro och där finns en gigantisk träbyggnad. Den har tidigare varit möbelfabrik men ligger nu öde och i vissa delar vandaliserad. Under en liten promenad i området såg vi årets första blåsippor och kom i samspråk med ortsbefolkningen. Och cachen? Den hittades.

Vi fortsatte till Kalmar och gick runt i ett vackert skogsområde omgärdat av industrier. Vi loggade challengecacher där. Det innebär att man måste uppfylla vissa villkor för att få logga en challenge. Vi klarade av flera av dem men behöver jobba vidare för andra. Vädret var blåsigt och inte speciellt varmt så vi skippade Öland och fortsatte söderut. Nattparkering vid Naturreservatet Örarevet och dess badplats öster om Söderåkra.

På morgonen fortsatte vi till Torsås där vi gick en ALC-runda i hembygdsparken. Handtaget på grinden in till kyrkogården var snidat och inbjöd besökare att kliva in.

Brömsebro känt för freden 1645 när Sverige krigat mot Danmark fick Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel. Dessutom Halland på 30 år. Först vid freden i Roskilde 1658 fick Sverige sin nuvarande form när Danmark fick lämna ifrån sig Bohuslän, Skåne och Blekinge samt även Halland permanent.

Från Söderåkra for vi via Torsås till Kristianopel. Ett gammalt danskt fäste som växlat herrar under seklerna och revs slutligen 1678.

Möcklesundsbron mellan fastlandet och ön Senoren på väg ut till Sturkö. Vi gjorde en sväng utåt öarna för att hitta ett nattläger men hittade ingen lämplig plats. Vi körde in till Karlskrona och fann en nattparkering för påskaftonens kväll på Långö.

Bryggarberget, Karlskrona. Här var det en vacker vy mot söder och örlogsstaden. Vad fotograferade vi? Ett betongfundament och två fasonerade stenar. Det finns anledning att ta sig för pannan 🤯😱

Hur som helst så nattparkerade vi på Långö, en av stadens många öar. det var påskafton så vi klämde till med en enkel påskbuffé på kvällen. Dagen efter passerade vi jättelika stenblock, det syns tyvärr inte på bilden hur stora.

Sista natten tillbringade vi vid Askakens badplats, Lidhult. Nästan ljummen kväll med pizzabak i omnia"ugnen". Dagen efter fortsatte vi en ganska rak väg hem.

Sett i backspegeln hade vi ordentlig tur som reste hem på annandag påsk. Ett ordentligt snöoväder drog in över landet dagen efter och hemma i Alingsås fick vi drygt tre decimeter med tung snö. Allmänheten uppmanades att hålla sig inne vilket vi hörsammade. Om vi hade varit ute på vägarna hade vi inte tagit oss hem. Tur i oturen.

🚐💨🌻