Måndag 3 mars 2025. Vårkänslor vid Rhônes stränder.

Vi sov sött i natt, varken tåg eller kyrkklockor störde nattsömnen. Vaknade till minusgrader och frost i gräset. Men vinden hade mojnat till en svag bris och det såg ut att bli en riktigt fin dag. 

När temperaturen hade nått en bit över nollan bestämde vi oss för att återvända till Rhône och den slingan som vi började på igår. Det var så fint att cykla utmed floden och cacherna var lätta att hitta. Idag var det arbetsdag för de flesta och vi hade nästan hela Rhône med omnejd helt för oss själva. 

Rhône är en av Västeuropas längsta floder med sina 812 kilometer. Floden rinner genom sydvästra Schweiz och sydöstra Frankrike, bland annat genom Genève och Lyon. Genèvesjön har sitt utlopp i Rhône. 

Överallt längs med floden och områdena runt har vi sett vingårdar på vingårdar. Överallt odlas vin. Vi har förstått att konsumtionen av vin minskat i Frankrike med ungefär 30 procent. Ungdomarna i Frankrike överger vinet och dricker öl i stället. Vinodlare får betalt av staten för att gräva upp sina vinstockar. Trots det verkar landet producera enorma mängder vin.

Överallt blommar det. Vi såg idag påskliljor, men missade att fota.

När vi startade var det runt åtta grader över nollan. Men när solen värmer gick det fort, i alla fall för K, att skala av det ena lagret efter det andra. Skönt att få lite sol på skinnet.

Något som vi har reflekterat över de här två dagarna är frånvaron av båtar i alla storlekar. Det ser ut att vara strömt i floden men visst skulle det kunna gå en och annan fraktpråm på floden? Vi har inte sett en enda båt.

När vi kom fram till vägs ende för den här gången knorrade det i magarna. Vi hade inte trott att vi skulle vara ute så länge som det blev och fick gå till Carrefour för att handla lite lunch. Den inmundigades på en bänk i solen invid floden. Vändpunkten var Tain-ľHermitage.

En recyclad val, tillverkad av PET-flaskor. Söt!

Jodå, långt där borta i fonden syns snö på toppen av berget. Där ligger de franska alperna. Rhône rinner mellan alperna och centralmassivet.

En stork har förirrat sig till toppen av en stor gran. Det torde ha varit en svår landning?

När det började kvällas blev det dags att hitta en nattparkering. Det gick inte så bra i Tournon-Saint-Jean. Men vi fick i alla fall se lite av museibanan där. Det skall vara en riktigt fin resa i Doux-dalen upp till Lamastre. Synd att vi inte är kvar till mitten av april då ångtågen börjar gå för säsongen.

Till slut blev det en liten grusplan utanför Obeiron. Kolsvart i vårnatten.

🚐💨🌻

Söndag 2 mars 2025. Blåser nästan bort vid Rhône.

En blåsig söndag i mitten av december lämnade vi Sverige. Det är elva veckor eller 78 dagar sedan och känns nästan overkligt länge. Om vi börjar rannsaka våra minnen har vi hunnit uppleva otroligt mycket på den här tiden. Och än är vi inte hemma, mycket återstår.

En Dassault Mirage III planterad i en rondell i Montelimar. Typen började byggas i mitten på femtiotalet och fick spridning över hela världen. Här gör den reklam för stadens flygmuseum.

Här utmed Rhône ligger fyra av landets 56 kärnreaktorer.

Det är vår i södra Frankrike. Hur det brukar vara vet vi inget om, men under några dagar har det varit soligt på dagarna men kalla nätter. Så även i natt och även morgonen var riktigt kylig. Dessutom har det varit riktigt blåsigt, en sådan där isande nordanvind som är riktigt ruggig. 

Vi hade siktat in oss på en fin cykeltrail utmed Rhône med enbart multicacher. Det innebär att själva cachen inte ligger där symbolen finns. För att få de rätta koordinaterna krävs en uträkning av något slag ofta i kombination med att en behöver förflytta sig ett eller flera steg. 

Den ruggiga blåsten och en termometer som länge visade blygsamma åtta grader gjorde att vi valde aktiviteter som inte krävde så mycket av oss utomhus. Både kylskåp och förråd gapar lite tomma efter den senaste veckans magsjuka och det passade bra att fylla på med matvaror från ett söndagsöppet Carrefour. Nåja, halvt söndagsöppet, de stängde kl 12.30. Och det var ganska tomt och öde i hyllorna efter helgen, så allt vi behövde kom inte med ut genom kassan.

Efter det smög vi oss in på donken och säkerhetskopierade våra mobiler en stund. Så smidigt att de bjuder på både wi-fi och vägguttag.

Tillbaka i bilen och vi åkte norrut en bit. Temperaturen började stiga till mer behagliga 13 grader och vi bestämde oss för att ändå göra ett försök på den där trailen som hägrade. Blåste gjorde det fortfarande, men solen sken och vi ville få röra på oss en stund. Det skulle visa sig vara ett bra beslut. Vi cyklade några kilometer utmed Rhône och njöt av vårsolen och några fina cacher. Uträkningarna var enkla och det gick undan. Vi hann nästan glömma bort den där friska vinden, men den gjorde sig påmind på vägen tillbaka, då vi fick en ordentlig motvind. 

Tillbaka till Plåt-Tina ganska sent och vi åkte bara någon mil innan vi nattparkerar vid en kyrka i utkanterna av staden Saint-Marcel-dès-Valence. 

🚐💨🌻

Lördag 1 mars 2025. Romerska bågar i Orange, Provence.

Det gick alldeles utmärkt att sova i skuggan av en triumfbåge. Vi såg sent i går kväll när en bil tillhörande franska Röda Korset körde upp i hörnet av parkeringen. Några figurer närmade sig bilen och vi förstod att de kom dit för att få sig något att äta och varmt att dricka och några ord på vägen. En kvart senare hade bilen åkt och figurerna lämnade. I morse såg vi hur en man skakade sitt lapptäcke och stuvade in i bilen där han hade sovit och körde iväg. Allt detta en sorglig del av en stad som vi turister sällan ser så mycket av där vi rör oss.

Efter frukost väntade vi in att temperaturen skulle bli behaglig. Det blåste kallt och påminde om att det bara är vår i Frankrike. 

Orange är en kommun i departementet Vaucluse i regionen Provence-Alpes-Côte d´Azur. Staden har ingen ingenting med apelsiner att göra, inte heller med färgen orange. Staden har sitt ursprung i Aurusio, grundad av kejsar Augustus 35 f.Kr. och blev en rik stad av strategisk betydelse. 

Flera byggnadsverk från romarriket finns fortfarande bevarade  och vi tog en promenad för att se mer än triumfbågen. Det fanns även några cacher som vi ville kolla närmare på.

Vi hamnade framför stadsteatern och intill fanns ett monument över personer som föll offer under den franska revolutionen. Var det giljotinen som tog dem alla?

På några ställen såg vi rester av den gamla romerska stadsmuren. Alltid fascinerande och gör en ödmjuk att stå bredvid ett byggnadsverk som har två tusen år på nacken. 

I Orange finns en väl bevarad amfiteater, även de från romarrikets tid. Gigantiska proportioner, den rymde 7 000 åskådare! Det skulle kosta oss en smärre förmögenhet att komma innanför så vi avstod. I trapporna upp på berget bakom kom vi fram till en av ingångarna till teatern, G25, och vi kunde få oss en tjuvkik genom gallergrinden. 

Uppe i parken på berget råkade vi komma i samspråk med ett pensionerat amerikanskt par som bor det mesta av sin tid i Valencia. Vi kom att prata om deras nye president och det som hände i Ovala rummet i går när den ukrainske presidenten var på besök. Paret, som kommer från New York, sa att de inte vill återvända till sitt hemland, att de skäms för att vara amerikaner och för det som händer framför ögonen på världen idag. De hade inga stora förhoppningar om någon positiv vändning från det som håller på att ske just nu. 

Lördag eftermiddag och det var ganska folktomt på både gator och torg. Vi återvände till Plåt-Tina.

Vi åkte för att tanka gasol och förundras fortfarande över enkelheten med en fast gasolflaska. Hur sjutton hade vi klarat oss på denna resan med lösa svenska flaskor? 

Provence och vem förknippar inte den landsända med lavendel? Vi åkte förbi flera stora fält med denna blomma som i många år varit K:s favoritblomma. Synd att det inte blommar nu. Lila i stället för grått.

Innan regnet började hann vi med en liten stadspromenad. Saint-Paul-Trois-Châteaux, ett sånt underbart namn! Det finns mängder med orter som har namn med ord som staplas på varandra. Hemma går Lantmäteriet hårt fram med rödpennan om någon försöker. "Lidköping vid Vänern" fick nobben när man ville undvika förväxlingar med sin nästanlika namne i Östergötland. Nåväl, Saint-Paul-Trois-Châteaux är ungefär som andra småstäder här. En gång fortiferat och numera letar sig småbilar in i alla gränder.

Sedan var det hundarna. Som inte plockar upp efter sig. Ingår inte det i dressyren att de ska lära sig det? Skämt åsido, det finns alldeles för många hunddraltar att trampa i på trottoarerna. Det gäller att se ner. Ostaffären hade en nöjd räv som symbol. Men det luktade lite hunds**t utanför.... 

Vi fortsatte en bit till i jakten på möjligheten att fylla och tömma Plåt-Tinas olika tankar. Så småningom landade vi i staden Saint-Paul-Trois-Châteaux. I natt gosar vi oss med tolv andra husbilar på en kommunal ställplats. 

🚐💨🌻