Lördag 8 juli 2017. Fast i kö till färjan över Elbe.

I morse ställdes väckarklockan på tidig ringning för utcheckning så snart receptionen öppnade kl 8. Vi ville ju inte åka utan att få tillbaka de € 10 som deponerades för toakortet. Frukost fick vi vänta med. 

Syftet med det hela var att komma iväg till färjan över Weser innan det började köa upp. Lördag morgon och nästan inga bilar på vägen. Väl framme vid färjan stod den inne och det var bara att köra på. Ingen kö! Och färjan blev inte ens full...

Inte så konstigt att köerna blir långa och stillastående. Färjan är pytteliten! Kostade € 12,60. 

Väl i Bremerhaven tog vi det lite lugnt. Fortfarande tomt på gatorna även i storstan. Handlade lite mat och tankade. Kort frukoststopp på vägen. 

Framme vid färjan i Wischhafen som skulle ta oss över Elbe var vi inte lika lyckosamma. Kö, kö, kö...

C passade på att sträcka på benen och samtidigt hitta ett par geogömmor längs kön. K fick agera chaffis. 

Efter ca 3 timmars köande fick vi köra på färjan. Den är tack och lov av modell lite större. € 17,50 för en enkelresa.  

När vi väl kommit över Elbe tänkte vi oss att åka till nordvästra Tyskland för övernattning. Ett par vägavstängningar direkt efter färjan innebar att vi ombestämde oss och ställde kosan mot Kielkanalen i stället. Sedan tidigare har fått tips av vännerna A och SE om ställplatsen i Schacht-Audorf. Det fanns plats åt oss när vi kom fram vid tretiden. Inte på första parkett men vi har fin utsikt över båtarna. Eftersom det är nära till Rendsburg bestämde vi oss för att äta ute idag. Köttbullarna får ligga kvar i frysen. 

K hade som vanligt kollat med Trip Advisor för ett bra mathak. Och vi blev inte besvikna. Trots att vi var där ganska tidigt var det med nöd och näppe vi fick klämma oss in. Burgarna var mycket goda.

Över Kielkanalen går flera järnvägs- och bilbroar. Den mest intressanta är den stora järnvägsbron i Rendsburg. För att vinna höjd på nordsidan om kanalen går järnvägen på en bank, sedan tegelviadukter som därefter går över till stålkonstruktion. Allt detta i en oval som omsluter staden. Ståldelen är 2486 m lång och väger 17740 ton. När den stod klar 1913 var det den största stålbyggnaden i världen. Dessutom hänger det en "svävande färja" för landsvägstrafik under högbron. Denna är under renovering och kommer att tas i bruk igen nästa år.

Bron går rakt igenom staden med hus som närmaste granne. 

Det mullrar nog bra i husen när de stora godstågen kör förbi. 

Den lilla färjan som går i skytteltrafik nära ställplatsen.

Ställplatsen ligger nära kanalen och skeppen är gigantiska på så kort avstånd. 🚙💨

Fredag 7 juli 2017. Lång bilfärd från Holland till Tyskland.

Idag tänkte vi snabbt avverka några motorvägsmil för att komma en liten bit uppåt Tyskland. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Flera broöppningar vid holländska kanaler försenade oss rejält. 

Första sträckan i Holland gick bra. Här åker vi över Afsluitdijk, den enorma fördämningen mot Nordsjön. 

Mitt på stannade vi för att titta på "utsikten" som inte är mycket att se. Samtidigt stannade en buss och ut vällde det här sköna gänget. Vi undrar fortfarande vilka de var och vad de gjorde i Holland. 

Spiken i dagens resmålskista sattes innan Bremerhaven. Vi hade siktat på en ställplats i Freiburg vid Elbe. För att komma dit behöver man komma över floden Weser, snabbast genom en tunnel. Det skulle visa sig att den var avstängd och alla hänvisades till färja. Efter att ha suttit i en stillastående kö i en halvtimme bestämde vi att söka nattläger i närheten i stället. Det blev på en enorm ställplats i badorten Burhave. Knaus egen ställplats, minsann. Här betalade vi rekordmycket, € 26,50 för en natt. Utan el. Fast med bra toa och obegränsad duschtid. Men utsikten var fin. 

Vi pustade ut med en slurk Leffe Bruin öl och dito ost. Satt fint ihop. 

Därpå en cykeltur i byn innan middagen. Utsikt från fördämningsvall. 

Vi cyklade uppe på vallen där det var cykelförbud och blev lite utskällda av ett par tyskar. Men eftersom vi inte kan nån tyska så gjorde det inget. 

Får betade uppe på vallen och fick samsas med fotgängare och svenska cyklister...

När vi kom tillbaka var det dags för lite middag. Eftersom vi har lite att fira idag blev det bubbel till. 

Nu är det gott att leva! 🚙💨

Torsdag 6 juli 2017. Holländska motorvägar norrut.

Vi lämnade södra Holland och satte kurs mot Alkmaar. A och SE hade tipsat oss om ett museum i Broek op Langedijk som vi var sugna på att se närmare på. Det blev en del motorvägar, men det får det vara värt ibland. 

Vi fortsatte genom en del av vattenregleringsdammarnas vallar.

Vi besökte museum BroekerVeiling. Det är ett museum som visar hur grönsaksodlare sålde sina produkter på auktion. Genom utdikning blev det mängder av öar som det gick att odla på. Enda sättet att transportera varor var per båt. De färdiga produkterna skeppades till auktionen i små båtar som stakades fram i de grunda kanalerna. Väl framme hade man byggt stora båthus för att skydda grönsakerna i väntan på försäljningen.

När området var som störst omfattade det ca 15 000 öar. På de flesta odlades det grönsaker. 1979 bildades det som idag är ett museum. 

Båtarna köade för att komma in i auktionshallen. Det måste ha varit en nervös väntan. Belöningen för mycket hårt slit på fälten avgjordes på några sekunder. Tillgång och efterfrågan avgjorde priset.

I auktionshallen sattes vi i bänkarna och "föreställningen" leddes av denna kvinna som var mycket underhållande trots att vi inte förstod ett smack av den holländska dialekten.

65 kilo lök skulle auktioneras ut. Om det hade varit på riktigt alltså. 

"Herr Blokker" hade mer än lök att sälja. Diverse grönsaker såldes, ibland till vrakpris, ibland mycket dyrt.

Grönsaksauktionen är av holländsk typ. Det innebär att den startar på ett högt pris och sedan sjunker. Det hela styrs av prisklockan som visar ett allt lägre pris. När man bestämt sig trycker man på en knapp, pilen stannar och auktionen avslutas. Ju senare man trycker på sin knapp och accepterar budet, desto billigare blir det. Det gäller att ha is i magen så att ingen annan trycker alldeles innan. Klockan med tryckknappar infördes i början av nittonhundratalet och var i bruk i cirka sjuttio år.

Innan det blev auktion på allvar var det ett par övningsomgångar. Då gällde det att precis pricka på tio cent. C lyckades tre gånger i rad att vinna denna "tävling" och vann därmed ett knippe rädisor.

Efter auktionen var det dags för en båttur. Den man som körde båten berättade inlevelsefullt om allt som vi passerade. På holländska. Vi som kom från utriket fick en blad med beskrivande text på engelska. Det gick bra det med.

Det påminde en aning om Venedig. På några öar hade man valt att bygga hus. Här kan man snacka om strandtomt!

En pråm som låg inkörd i en av kanalerna.

När båten vi åkte i kom körande förbi en ö med kalkoner och höns kom hela skocken med fåglar farande över gräsmattorna.

Två små måsar på varsin pollare.

Framför oss ligger auktionshallen.

Vi hade cyklat från vår camping några kilometer bort. På hemvägen letade vi några geogömmor utan att finna några. Här gör C en insats utan utdelning.

Campingen heter Droom Parken och ligger strax utanför Koedijk. För en natt med allt betalar vi € 23. Här är så rent och fräscht att det skulle gå att äta middag inne på toagolvet.

Vi kom ganska tidigt men efter hand fylldes platserna på. Ordning och reda i raden, ingen sticker ut bilrompan!

På kvällen blev det Nürnburger bratwurst. Och en god sallad som toppades med vunna rädisor. Sen kom åskregnet! 🚙💨

Onsdag 5 juli 2017. Vi rullar åt olika väderstreck.

Vi tar sovmorgon och lång frukost. Sedan har stunden kommit när vi sa hej då för denna gång till A och SE, som nu drar iväg åt sitt håll.

Själva bestämde vi oss för att dra oss lite norrut och västerut in i Holland. Vi åkte över enorma fördämningar som kallas för deltaprojektet. Syftet är att reglera vattennivån mellan Nordsjön och övriga Holland för att förhindra att stormfloder väller in och dränker landet.

Toppen på barriärportar.

Fram på eftermiddagen var det dags att hitta läger för natten. Vi hittade en fin ställplats i Stellendam.

Innan middagen tog vi en cykeltur i de närmaste omgivningarna.

Oops, fanns det inte ett gäng geogömmor på vägen?!

Allén i bakgrunden är två kilometer lång! 

Allén på lite närmare håll. 

Efter cykelturen var det dags för middag. Lite bubbel sitter fint till. 🚙💨