Vårpremiären gick traditionsenligt till Kinnekulle. Vi kom i väg lite sent på fredagkvällen och landade i Råbäcks Hamn i solnedgången. Inte en bil på hamnplanen, då gjorde vi nästan vågen...
Vi vaknade till en nästan blå himmel. Det hade inte kommit någon mer bil efter oss så vi hade hela hamnplan för oss själva. Det brukar inte vara så vanligt. Fler och fler husbilar har börjat hitta ner till den här pärlan. Rakt över Kinneviken kan man i bra väder sikta Läckö slott.
Mycket kalksten som har lagts åt sidan för att det inte höll måttet. Oj, vad många fina bänkskivor det skulle kunna bli här...
Det finns ett dagbrott på Kullen som vi var vid för flera år sedan. K har velat komma tillbaka dit eftersom det är så speciellt med branta sidor som man kan gå emellan en ganska lång sträcka. Vi hade nog aldrig kommit dit om det inte vore för att det fanns en geogömma där. C har länge försökt klura ut var det ligger och vilken gömma det var vi hittade den gången. Och nu minsann! Det höll på att stupa redan i starten när vi möttes av den här synen. En bäck hade bestämt sig för att ta en annan väg än normalt. Det blev till att klättra lite på sidorna för att komma vidare.
Den här spaden har blivit kvarlämnad längst in i brottet. Den har nog sett både ett och annat innan den började rosta bort.
Otroliga mängder med kalksten som inte kunde användas har lagts upp i prydliga högar på kanterna av brottet.
Tänk vad arbetarna fick slita för att baxa upp stenen.
Helt raka brottkanter.
Här syns det tydligt hur tätt borrhålen satt.
En av alla de geogömmor som vi hittade på Kullen. Det är tur att det finns CO som jobbar på att lägga ut nya gömmor när de gamla är hittade. :)
Hemvist à la lyxvariant för en geogömma.
En gammal rostig järnvägsbro över en å. Nostalgi i kubik.
Blåsipporna tittade upp ur marken lite här och där på Kullen.
En lokförare blickar ut över spåren. Inte ett tåg i sikte!
I Munkängarna börjar ramslöksbladen att titta upp ur marken. Om cirka två månader kommer det att vara alldeles vitt här inne av blommande ramslök.
På kanten till det stora stenbrottet. Härifrån har man en enastående utsikt över den "konstgjorda sjön", som det vattenfyllda brottet ibland kallas.
En helg går fort och det var redan dags att lämna Kullen för denna gång, men om inget händer så kommer vi snart tillbaka.
Så koselig å se bildene, det vekte gode minner. Vi skal også tilbake dit ....
SvaraRadera