Fre-söndag 28-30 juni 2019. Kinnekulle i juli, var är alla husbilarna?

En vänlig själ la ut bilder på Facebook som visade krolliljor som blommade. Samma vänliga själ hjälpte K med en vägbeskrivning så att vi skulle kunna ta oss dit och ta en egen titt. Eftersom detta var alldeles nytt för oss fanns ingen tid att förlora. Det här kunde vi inte missa.

Sagt och gjort, en timme efter att K kom hem från jobbet på fredagseftermiddagen var vi på väg till Kullen. Vi åkte direkt mot stället där Krollskogen skulle ligga.



Och titta där, i en glänta en bit från vägen fick vi syn på dem! Parkerade bilen och sedan tassade vi försiktigt ner i skogen. Helt fantastiskt med de ståtliga krolliljorna som stod där, den ena bredvid den andra.

Klockan var ca halv åtta på kvällen och det kändes som att vi var helt ensamma på hela Kullen. Vindstilla och alldeles tyst.



Utsökt vacker i sin enkelhet.



Allt det vackra gjorde oss hungriga. Det var en underbart varm och solig, vindstilla kväll. Vi slog läger vid Råbäcks turisthotell och dukade upp enkel middag. C är beredd att hugga in på...



...den grekiska salladen som dagen till ära förstärktes med grillad sparris och nyplockad ramslök (utanför naturreservat, förstås).



Inte så ofta det går att sitta ute så här länge om kvällen en svensk sommardag utan att knott och mygg blir som galna.



Efter middagen passade C på att uppdatera Plåt-Tinas loggbok, den som visar precis var vi har varit, och när. Ovärderlig information för oss.



Solnedgång och vi är helt ensamma.



Klockan är ca 22 och solens sista strålar lyser upp Plåt-Tina.



Väckarklockan ställdes på tidig timma. Det varslades om en riktigt varm lördag, så vi bestämde oss för att komma upp tidigt för att åka till Österplana hed och försöka hitta det blommande brudbrödet.

Vi parkerade vid Örnekulla och gick ut på heden.

På vissa ställen hålls heden fredad för både människor och betesdjur med syftet att låta de vilda blommorna växa fritt. Vi människor ombeds att inte trampa ner slåtterängarna. Resultatet blir så här vackert. Brudbröden blommar i ofantlig mängd.



Brudbröden ser lite oansenlig ut på långt håll. På nära håll är den så här vacker.



Brudbrödets rot går att äta om det tillagas på rätt sätt. Blommorna doftar speciellt och kan användas som smaksättning.





Mycket annat fint som blommade samtidigt. Stor blåklocka till exempel.



Oxelbacken.



Ingen av oss kan namnet, men vi tycker den är fin.



Fantastisk blomning!



Humla som festar på en axveronika.



Blodnäva vid en stenmur, vackert så man blir tårögd...



Inte många andra ute denna tidiga morgon, vi var ensamma även här, på parkeringen vid Örnekulla.



Sommarväg på Kullen.



Vi bestämde oss för att lämna Kullen för några timmar och åka till bland annat Lidköping.
På vägen dit passerade vi Husaby kyrka. Där stod flera bilar och vi förstod att det pågick något. Vi stannade och hamnade mitt i Bondens marknad.

Vi handlade morötter, färsk vitlök och salladslök,





nyslungad honung av tre pigga damer, som fixade fram en stor burk åt oss



och stekosten Filliostus. Surdegsfrallan hann vi inte fota, den åt vi upp ganska kvickt!



Men innan det stannade vi till i Lidköping vid rådhuset



och fikade i det gamla anrika Rådhuskonditoriet.



De flesta satt ute och svettades i solskenet, det var bra, då fanns det plats inne i svalkan.



Vi hade av en slump ramlat på appen Läckö-Kinnekullebygden. I den finns ett antal rundvandringar man kan göra på egen hand. Vi valde en fotavandring i Gamla och Nya Lidköping.

På Nya stadens torg står en staty av Magnus Gabriel de la Gardie som grundade Nya Lidköping.



Bron mellan Gamla och Nya Lidköping kallas AGA-bron för att lyktorna liknar AGA-fyrar.



Limtorget, som inte har någonting med klister att göra. Lim har i det här fallet med kalk att göra.



Vattentornet som blickar ut över stadsträdgården.



Garströms konditori. Här har C ätit hundratals myrstackar genom åren.



Anrika anor.



Ordning och reda på den gamla, goda tiden.



Vi hastade vidare ut på Kållandsö då vi hade upptäckt att det var guidad visning kl 14. Det har vi suktat efter flera gånger, senast i våras när vi var här ute och vandrade på Spårön. Visningarna är få så det gäller verkligen att vara på hugget när det går. Vi skyndade oss så mycket vi kunde för att vi var oroliga att vi inte skulle få plats på visningen. När vi kom fram och guidningen började var vi fyra (!) betalande personer. Ingen rusning, alltså.



Den ordinarie guiden, Jörgen, var denna dag uppbokad på visning på Läckö slott. Börje, i full karolinermundering, vikarierade. Han ursäktade sig sedan flera gånger med att han inte var så van och ofta blandade ihop herrgården med slottet. Han var förlåten, guidningen var underhållande och intressant.



Herrgården drivs av en stiftelse idag, men är bebodd året runt. Av ingen mindre än den bortlovade guiden Jörgen.

Här är stora salen men väggmålningar från 1700-talet.



Börje berättade om många fina herrar och damer med anknytning till herrgården. I vårt sällskap hade vi en kvinna som arbetade på Christinehofs slott i Skåne och hon var verkligen insatt i både historien och en hel del personer som hade varit verksamma på Stola herrgård. Det var till och med så att Börje fick finna sig i att då och då bli rättad...inte helt behagligt för honom kanske.



Övervåningen är den våning som är mest bevarad på herrgården.



Bok från 1797.



Alla dörrar var i orginal från när huset byggdes. Beslagen var imponerande.



Börje.



En uppstoppad räv låg och lurade i en bokhylla. Hu!



När gammalt möter nytt.



Börje agerar lyktvakt när visningen är avslutad.



På väg tillbaka till Kullen stannar vi till i Lidköping, denna gången för att logga ett par gömmor som vi spanat in. En låg längst ut på piren intill fyren. Kullen syns långt där borta i fjärran.







Thunbolagens Tidan stävar ut i Kinneviken. Och allt övervakas av det osynliga ögat på Kinnekulle.







Vi körde tillbaka till kullen och övernattade ännu en gång vid turisthotellet. Och lika öde var det även denna natt. När ramslöken blommar är det så fullt att det knappt går att öppna bildörrarna. Så tätt parkeras det. Det var inte riktigt lika gott väder som kvällen innan. Maten bestod av gnocchi med rostbiff, en oslagbar kombo.







På söndagsmorgonen tog vi en kort cykeltur från stenbrottet och norrut på den gamla truckvägen. Här transporterades all den kalksten som bildade det enorma stenbrottet. Mottagare var cementfabriken i Hällekis.





Vi stannade ytterligare en gång i Husaby, denna gång för att se kyrkan.



Dopfunten från 1200-talet. Hålet i väggen bakom var den ursprungliga predikstolen.



Kommunionsfönster där de som inte hade tillträde till kyrkan kunde få nattvarden.





Traktens egen mästersmed Therese Engdahl har gjort den fantastiska kandelabern i kyrkan.



Vi har varit flitiga i geocachandet på Kinnekulle. Nästan bara glada gubbar på kullen.
Invigda geocachare vet precis vad den här bilden innebär. Mugglare blir bara förvirrade.



På hemvägen passerade vi detta ogräsfält utanför Rackeby.
Blåklint som är ett otyg för bonden, men vackert att se på för alla oss andra.

Nu är vi hemma igen efter denna underbara helg och sammanfattar helgen med att konstatera att Kinnekulle ännu en gång har levererat. Naturen och den fantastiska blomningen har knockat oss fullständigt. Att få se krolliljan och brudbrödet i full blom var riktigt häftigt. Sammanlagt har vi kört 36 mil.

Vädret väntas bli kallare, blåsigare och regnigare i veckan som kommer. 🚙💨