Tis-onsdag 9-10 juli 2019. Säsongens andra mikrosemester, denna gången till Ulricehamn.

Helgen som gick var regnig och eländig, så vi blev hemmavid och pysslade med annat. Bland annat kom vi iväg på guidad visning på Nääs slott i Tollered, det var riktigt kul. Vi har varit här flera gånger tidigare, men det gör inget. Nääs slott är alltid värt ett besök. Den svenska TV-serien "Vår bästa tid" är delvis inspelad här, det ger ju en extra krydda förstås. Vi hade turen att få en utomordentligt kunnig och engagerad guide, det var en extra bonus.



Entrébiljetter bara till låns.

Utsikten över ägorna och sjön från slottstrappan. 

På tiden när August Abrahamsson bodde på slottet fanns ingen elektricitet. Vi kan bara ana hur skumt det måste ha varit i rummen. På väggen August själv och hans hustru Euphrosyne som dog innan inflyttning. 

Augusts dödsdatum. Efter det stod tiden still...i alla fall på kalendern i hans arbetsrum. 

Vår guide för dagen.

Nåväl, eftersom det inte blev något husbilsåkande i helgen så bestämde vi oss på måndagen, när vi såg att vädret började stabilisera sig, att ta en liten tur med Plåt-Tina. K jobbar fortfarande för fullt så det är tiden från arbetsdagens slut och innan nästa börjar som står till buds. 

Stora torget i Ulricehamn. Trots semestertider var det lugnt i stan. Kanske inte Ulricehamn som drar de största hoperna av semesterfirare. I stan har det en gång gått en spårvagn. Det är lite svårt att förstå med tanke på att staden är riktigt kuperad, det finns knappt en meter som inte lutar. Den byggdes för att underlätta transporten till sanatoriet högst upp på åsen. Trafiken kom aldrig igång och ingen biljett såldes. Trots det är det den enda spårvagnslinje som gått med vinst. Vid skrotningen av anläggningen 1917 såldes all material och gav ett ordentligt överskott jämfört med anläggningskostnaden knappt tio år tidigare.



Småbåtshamnen i stan vid sjön Åsunden. I fonden syns det fina kallbadhuset.



Kunde vara vilken havsvik i Bohuslän som helst.



Okej, det är mycket plåt på bilden. Men det är ju ändå en plåtis som heter Plåt-Tina...solen lyste upp henne hela kvällen. 



Bryggan ut till kallbadhuset.



Järnvägen förbi Ulricehamn lades ner för många år sedan, sista tåget gick 1988. Några byggnader har bevarats i och omkring järnvägsområdet. Det här är det nu byggnadsminnesförklarade gamla vattenverket från 1914. Ritad av P G Blidberg och i för tiden så typisk nationalromantisk stil. Huset påminner lite om en medeltida kyrka. 



Natten blev lugn, till slut. Ett tag befarade vi att vi skulle få flytta på oss. Traktens daglediga ungdom hade parkeringen som sin privata fritidsgård. Det var mycket stojande och hög musik en stund. Klockan elva gav alla upp, det blev väl lite för mörkt och kyligt för di små krakarna.

Plåt-Tina stod längst fram i raden av husbilar. Det var faktiskt lite kul att starta motorn redan innan klockan sju och påminna alla semesterfirare att det finns de som måste upp tidigt.



Vår utsikt från nattens "sovrumsfönster".

Från Ulricehamn blev det sedan racerfart hem efter frukost och en extra titt på Åsunden i morgonsolen. K hade vanlig arbetsdag och C hade avtalat tid med en kompis för att försöka hitta den svåråtkomliga gömman Bralins kammare. Men det är en helt annan historia... 🚙💨