Här fortsätter resebloggen med tredje och sista delen.
På söndag förmiddag tog vi oss en promenad i Hässleholm. Staden har kanske inte så värts mycket sevärt att erbjuda utan är nog mest känt för att vara en stor järnvägsknut.
Staden erbjöd en LAB-runda som vi bestämde oss för att promenera. Det enda som blev fotat var denna skulptur, föreställandes en läsande kvinna.
När vi hade gått klart rundan tog vi oss en god söndagsfika på en uteservering. Ingen bild...
K kände till, genom alla tågbyten i Hässleholm, att det fanns en glassbod på torget som sålde godaste lokala Otto-glassen. Att inte C kände till detta är fortfarande en gåta. Han har ju trots allt slitit mer asfalt i Hässleholm än vad K någonsin kommer i närheten av. Nåja, frågan var om glasskiosken fortfarande finns kvar? Hurra, det gjorde den och öppen var den. Så ovanpå fikan toppade vi upp med en gigantiskt stor kula äpple/kanelglass. Vi delade, något annat hade inte gått. Himmelskt gott, kan varmt rekommenderas!
Efter allt fikande och glassfrossande var vi väldigt taggade att få röra på oss också innan kvällen.
Från Förslöv är det inte långt till Båstad, där vi slog ner bopålarna för natten.
Ut på vägarna igen och nu på småvägar. Korset symboliserar Måralts kyrka som inte är en kyrka i dess egentliga mening. Det är en låg klippa i skogen där det enligt muntlig tradition hölls gudstjänster under dansk-svenska krigen på 1600-talet, när folk inte vågade ta sig till Våxtorp eller Hishult.
En annan LAB-runda låg vid Oxhultasjön där resterna av sätesgården Sjöboholm ligger.
Det gnisslade rejält om däcken när vi tvärnitade för den här pippin som satt i ett buskage bara ett par meter från vägen. Efter att ha frågat de som vet bättre än oss har vi förstått att det är en sparvhök. Hen satt helt stilla, vi hoppas att det var för att spana efter mat.
Sista natten innan hemfärd bodde vi alldeles i kanten på fågelsjön Draven. Lugnt och fint, precis som vi vill ha det.
Skönt med tydliga skyltar. Här behöver varken markägaren eller hundägare tvivla på vad som gäller.
Vi tillbringade flera timmar i den lilla orten Smålandsstenar. Det primära syftet var tre LAB-rundor, som tog längre tid än vi trodde. Sedan måste man ju stanna till lite extra vid intressanta platser. Här kan man väl påstå utan att överdriva att tiden har stått stilla.
Dagen toppades av att K loggade gömma nummer 16 000.
Mitt ute i skogen blev vi sittandes en lång stund i väntan på denna lotsbil. Vi missade en loop och fick vackert vänta in nästa. När det blev vår tur förstod vi varför det tog så lång tid. Tre kilometer i krypfart, då gäller det att ha tålamod.
Som kuriosa måste nämnas att K i sin ungdom var med i Sveriges Kvinnliga Bilkår. Inte alls för att det fanns ett stort intresse för vapenskrammel och militär miljö utan för att få möjligheten att köra tunga fordon. På den tiden, sent 1980-tal, bekostade staten fyra veckors utbildning för kvinnor som volonterade. Nåja, hur var det nu med kopplingen till Hässleholm? Jo, utbildningen som K genomgick för tung lastbil med släp hölls genom T4 i just Hässleholm. När K klev av tåget i Hässleholm var det hämtning med militärbuss för vidare transport till Rinkaby utanför Åhus där utbildningen hölls. Sett i backspegeln var det en väldigt bra planering K gjorde där inför kommande husbilsåkande tre decennier senare.
Efter allt fikande och glassfrossande var vi väldigt taggade att få röra på oss också innan kvällen.
Vi parkerade i Förslöv och lastade av cyklarna för att cykla banvall upp till Grevie och logga ett gäng med geocacher. Vi cyklade sträckan Båstad-Grevie för ett år sedan och ville gärna fullfölja hela sträckan. Inte heller nu blev det några bilder tagna, vet inte vad det var för fel på oss den här dagen...
Bilden ovan är i alla fall tagen på banvallen nästan längst ner mot Förslöv, den delen som ännu inte har blivit asfalterad. I övrigt är banvallen jättefin och som gjord för cykling. C som inte bara åkt tåg på sträckan utan även kört många tåg här innan tunneln tog över visste att det var bäst att angripa cacherna söderifrån. På det sättet fick vi en fin utförslöpa på hemvägen.
Från Förslöv är det inte långt till Båstad, där vi slog ner bopålarna för natten.
Det är betydligt lugnare nu och mest utländska bilar på både campingar och ställplatser.
Måndag och sista semesterveckan inleds med ett besök i den fina hallandskommunen Laholm. Två nya LAB-rundor lockade. När sista bonusen var hittad och loggad firade vi med en fika på torget med utsikt över det lilla fina rådhuset.
Måndag och sista semesterveckan inleds med ett besök i den fina hallandskommunen Laholm. Två nya LAB-rundor lockade. När sista bonusen var hittad och loggad firade vi med en fika på torget med utsikt över det lilla fina rådhuset.
Ut på vägarna igen och nu på småvägar. Korset symboliserar Måralts kyrka som inte är en kyrka i dess egentliga mening. Det är en låg klippa i skogen där det enligt muntlig tradition hölls gudstjänster under dansk-svenska krigen på 1600-talet, när folk inte vågade ta sig till Våxtorp eller Hishult.
I dag är det en sorts sevärdhet och platsen för en geogömma.
En annan LAB-runda låg vid Oxhultasjön där resterna av sätesgården Sjöboholm ligger.
Det gnisslade rejält om däcken när vi tvärnitade för den här pippin som satt i ett buskage bara ett par meter från vägen. Efter att ha frågat de som vet bättre än oss har vi förstått att det är en sparvhök. Hen satt helt stilla, vi hoppas att det var för att spana efter mat.
Sista natten innan hemfärd bodde vi alldeles i kanten på fågelsjön Draven. Lugnt och fint, precis som vi vill ha det.
Skönt med tydliga skyltar. Här behöver varken markägaren eller hundägare tvivla på vad som gäller.
Vi tillbringade flera timmar i den lilla orten Smålandsstenar. Det primära syftet var tre LAB-rundor, som tog längre tid än vi trodde. Sedan måste man ju stanna till lite extra vid intressanta platser. Här kan man väl påstå utan att överdriva att tiden har stått stilla.
Dagen toppades av att K loggade gömma nummer 16 000.
Do more of what makes you laugh. Det kan inte sägas bättre än så här.
Mitt ute i skogen blev vi sittandes en lång stund i väntan på denna lotsbil. Vi missade en loop och fick vackert vänta in nästa. När det blev vår tur förstod vi varför det tog så lång tid. Tre kilometer i krypfart, då gäller det att ha tålamod.
Hemma igen var vi sugna på riktig, lagad mat. Det blev vår favoriträtt med ett glas champagne till för att fira de16 000 hittade gömmorna.
Sammanfattningsvis har turen varit riktigt bra. Det har varit varmt, ibland alldeles för varmt, så det har varit kortbyxor hela tiden. Vi har badat (kors i taket) och duschat ute, två milstolpar denna säsongen.
Vi har kört totalt 158 mil, hittat 245 gömmor och gått några LAB-rundor.
Nu ska vi tvätta och ladda för nästa tur som blir uppåt Bohuslän med vännerna A och SE. 🚐💨🌻
