En dryg veckas sensommarsemester är tänkt att spenderas i syd och sydost. Kosan styrdes mot Växjö och sedan lite söder därom.
Ett stopp vid det skamfilade stationshuset i Rydaholm.
Efter lite proviantering i Växjö fortsatte vi till Ingelstad på väg mot Tingsryd. Här ligger en enkel camping som vi besökt tidigare. Tanken var att cykla på banvallen efter Wexiö-Tingsryds Järnväg. Lördag till söndag var det fullbelagt, många tyskar och holländare verkar ha hittat tillbaka efter pandemin.
Utefter Sydostleden, en cykelled från Växjö till Simrishamn, finns på många delar cachingtrails. Det innebär att det finns gott om geocacher och att de som regel är ganska lätta att hitta. Grejen är att komma ut och röra på sig och samtidigt geocacha.
Cykling ger aptit och under en rast plockade vi fram matsäcken. C kan inte vänta utan gluper i sig även under selfien. Det är varmt som attan och vi försöker hålla oss i skuggan när det går.
Torsjöviks anhalt.
Utefter linjen fanns de gamla kilometerpålarna kvar.
Inte långt från campingen var det uttagning till VM-laget i bottenmete. Det verkar vara en riktig materialsport kunde vi konstatera när vi såg all den utrusning som krävdes. Ett bambuspö med lina och krok var inte tillräckligt.
Efter två nätter i Ingelstad fortsatte vi på en del småvägar. I Virsryd såg vi enormt breda stengärdsgårdar. Tänk ett sånt slit för att ta upp dem ur åkermarken och sedan göra dessa gärdsgårdar.
I Wilhelm Mobergs utvandrarsvit stämmer man möte vid Åkerby vägskäl för den fortsatta färden till Amerika. Här finns en minnessten och infotavla.
Efter ett kort besök i Kalmar fortsätter färden till Öland. K spinner som en katt i utförslöpan från högbrodelen.
Vi for tämligen direkt till favvostället vid Möckelmossen. Trots att solen sken och kvicksilvret letade sig oroväckande högt gav vi oss ut på Alvaret. En speciell geogömma lockade och på tillbakavägen åkte det med några till.
Såklart blir det en selfie i solskenet.
Torkan till trots finns det fortfarande några blommor. Men de är få.
C loggar en gömma under överinseende av några mugglare.
Efter turen på Alvaret var vi svettiga och åkte till Mörbylånga för ett dopp i Kalmarsund. Vattnet höll inte mer än 17 grader, hu. Parkeringen vid Möckelmossen var full när vi kom tillbaka så vi hittade ett avtag några hundra meter bort.
På tisdagen for vi ner till den södra udden. På väg dit stannade vi och tittade på den forna kalk- och alunindustrin i Degerhamn.
Långe Jan stod på sin plats och ornitologerna svärmade runt den och resten av fågelstationen. Några tubkikare stod uppställda för oss vanliga dödliga. En var riktad mot en havsörn som satt och vilade sig en kilometer ut mot havsbandet. En riktigt mäktig syn att se denna stora rovfågel.
Vi plockade ner cyklarna för en liten tur på Mörbylångaleden från Enetri och norrut.
Efter den småsvettiga cykelturen fortsatte vi ännu mer norrut på östsidan och siktade in oss på Skärlövs hamn.
Några kilometer utanför kusten förliste regalskeppet Kronan den 1 juni 1676. Det återfanns av Anders Franzén 1980 och året efter startade dykningarna vid vraket. Sedan 1982 utförs regelbunden utforskning av vraket med utgångspunkt från just Skärlöv.
Vi fick se hur sjörök svepte in över land.
Svettiga och kladdiga efter dagens strålande solsken var det skönt med en dusch. Så här efteråt i alla fall. Vi tyckte inte det var nödvändigt att värma vatten utan tog det direkt från tanken. Så det kändes nollgradigt men var betydligt varmare. Svinkallt med andra ord. Så här års går det bra att duscha utanför bilen för att spara plats i gråvattentanken.
Efter den kalla avrivningen satt det fint med middag i kvällssolen över Möckelmossen.
Utsikt från ett husbilsfönster. Ett par timmar senare har solen doppat näsan i Kalmarsund och det är kolsvart här ute på Alvaret. 🚐💨🌻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar