Tors-söndag 28-31 juli 2022. Pub-och grillkväll på Forshems gästgiveri.

Denna helg blev en långhelg enär K packade ihop sina arbetspinaler för veckan redan på torsdag. Tina var då redo för avfärd och vi ställde kosan mot Kållandsö och Läckö. Vi kom inte så långt utan nattparkerade vid Otterstads kyrka.

Utsikt över jordbruksmarkerna och Fröfjorden, en vik i Vänern, i fonden. 



Vi åt husets special till kvällsmat. Det är fisksoppa à la Tina. Den här gången åkte de tyska morötterna med, de har åkt runt i Europa i några veckor. Recept fås om det efterfrågas i kommentarsfältet. Gyllene dryck passar bra till.





Otterstad på morgonen bjöd på gassande sol. I de flesta husbilgrupper på sociala medier har det talats om silverduk. Alla har varit lyriska över dess skuggande effekt. Naturligtvis måste vi prova och första försöket gjordes denna morgon. Jodå, den fungerar alldeles utmärkt. Lite bättre anpassning till markisen behövs men sedan blir det bra.



Från Otterstad gjorde vi en liten sväng över Strö för att fortsätta till Lidköping och några affärsbesök. Sedan stod ett måste på to-do-listan. Idas café i Broby skola söder om Källby. Detta café är sådär rustikt man kan önska sig trots att det bara funnits några år. Tyvärr lägger restauratrisen ner sin verksamhet till förmån för viktigare saker efter denna säsong. Tråkigt men det går inte att tillfredställa alla. Vi gjorde i alla fall ett besök innan det är för sent.



Idylliska entrén till den tidigare skolan. Nu används den sparsamt, kanske mest för att gå upp till kapellet som ligger granne? 

Vi tar plats på den fina verandan ut mot trädgården för att få en aning skugga. En matig macka till K. Kardemummabulle och blåbärspaj till C. 

Inomhus fanns det gott om plats denna förmiddag. Det fina vädret lockar besökarna ut i trädgården. 

I anslutning till cafét ligger Broby kapell. Tyvärr inte öppet för besökare idag.



Mätta och dästa på kaffe och bakverk fortsatte vi till Axvall. Vid Axevalla hed har det sedan mitten på sjuttonhundratalet varit övningsplats för militära regementen. Numera är det inte så mycket krigiskt kvar. Men många byggnader finns att beskåda. Vi cyklade runt och avverkade en ALC på köpet.



En njutning för den som gillar blindfönster. Men vid närmare påseende visade det sig att det är skivor som satts för fönstren för att skydda, alltså inga ursprungliga blindfönster. Men ändå!

Minnesstenar med massa ärorika fältslag inknackade i graniten.



Nästa stopp blev Varnhem. Vi gick en runda runt en nyrestaurerad sjö och kom fram till Kata Gård. Här ligger ruinerna efter en av landets första kyrkor från 900-talet. Upptäckten av denna och de flera tusen gravarna har ritat om historiebeskrivningen över det begynnande Sverige.





Från kullen vid Kata Gård har man en fin vy över Varnhems klosterkyrka som invigdes på 1150-talet. Här ligger många medeltida kungar och stormän begravda.



Lite spooky när skuggorna från altaruppsatsen syns på väggarna bakom koret.







De la Gardieska vapensköldar i snide.



Huvudmålet (sic!) var Forshems Gästgivargård. Pub- och grillkvällar anordnas under sommaren. Vi lät oss smaka av lokala charkprodukter och lokalrökt fisk. Till det fanns lokal öl eller vin långt bort ifrån. Bilderna talar för sig själva. För övrigt är rörelsen till salu så finns det en krögare i vardande bland läsekretsen är det bara att höra av sig till gästgiveriet.

Gästgiveriet med Stefan och Miriam Johansson som gästgivarpar har en djupt rotad kärlek till bygden och närproducerad mat av hög kvalitet. Vi uppskattar deras filosofi och goda mat och försöker besöka dem då och då. 

















Dästa och mätta tog vi en promenad ner till stationen för att inte se röken av sista tåget för dagen.



Vi hade tänkt natta utanför gästgiveriet men ombestämde oss lite senare och for till en favvoplats, Österplana hed.









Ett ofantligt kalkstensgolv, lämning från stenindustrin, utgör en plan och bra parkeringsyta. K visar hur stor den är.



Lördagen innebar förflyttning till gamla riksväg 26 söder om Mariestad. Vi geocachade på och runt den i härligt sommarväder.



Luringen i det här staketet hittade vi inte.



Milsten i skogen. Vägen var sedan länge borta.



Ingen cykelreparation utan cykeln fick vara stege för att nå upp till en gömma som annars var onåbar.





The Flying Tractor. Naturligtvis fanns det en geocache i denna. Och miljoner ställen att gömma en pytteliten nano i. Men vi fann den till slut och kunde signera loggen. Strax bakom fanns en skylt vi inte ville passera. Tveksamt om de skulle bjuda på kaffe.



I Timmersdala såg vi denna postlådehållare. En orgie i rörmokeri.







Till slut hamnade vi i Lerdala och Karlsfors. Alldeles vid Silverfallen, men de kikade vi inte på denna kväll utan grillade eget och njöt i solen.

Vi var enda husbilen på plats och det är ändå högsäsong och veckoslut. Har inte tyskarna hittat hit? Hyfsat fräscha hygienutrymmen som låg lite bortibakom från ställplatsen sett. Och kanske kan det upplevas som kapacitetsbrist om alla platserna är upptagna.







Silverfallen gör sig bättre när vattenföringen är mer generös. Nu var det en enda ynka rännil. Men omgivningen är intressant då den bär spår av den storskaliga kalk- och skifferbrytningen.



Mellan Lerdala och Öglunda står denna kanon uppställd. Den kommer från regalskeppet Riksäpplet som förliste 1676, elva år efter sjösättningen. Hur kanonen hamnade här har vi inte listat ut.





Sista stopp innan vi på allvar började hemresan var före Varnhem där en geocache lockade in oss i en stor konstutställning. Allt utspritt i skogen. Det fanns massor av konstverk, mest stora, som kittlade fantasin. C river av något på flygeln och eftersom den var ostämd så lägger vi inte upp någon ljudfil. 😃

🚐💨🌻