Torsdag 4 juli 2024. Tre domkyrkor.

Reveljen gick igång redan kl 5.30 svensk tid. Det är dags att lämna Åland och vi körde den sista milen från vår nattparkering till terminalen i Berghamn på västraste Eckerö. 

Väl på båten ser vi till att få i oss en grötfrukost med ägg. Gottegrisen C tar risgrynsgröt med hallonsylt medan den lite mer sundare K håller sig till dito havre. Utan sylt. 

Plåt-Tinas framdäck har inte varit fracka. Vi trodde att de skulle hålla resan ut och skiftas mot nya när vi kommit hem. Men vi kände att situationen blivit ohållbar när mönsterdjupet krupit under lagliga mått. Redan på Åland tog vi kontakt med Uppsala Gummiverkstad som beställde hem önskade ringar. När vi kört av färjan i Grisslehamn var kursen utstakad direkt mot verkstaden. Vi svängde in och trekvart senare hade Tina nya sulor och vi ett magrare bankkonto. En klar skillnad på båda fronter....  💸💵💴💶💷💰💳 

Men vi är så nöjda med att ha fått torrt på fötterna. 

När vi ändå var i Uppsala passade vi på att samla uppgifter till den virtuella geogömman med Sveriges domkyrkor. Vi gick även in i den mäktiga domen och tände ljus för dem som inte längre är med oss.

Från Uppsala är det inte så långt till Västerås. I alla fall om man jämför med de avstånd vi upplevde i norra Norrland. Alltså fick det bli en sväng dit för dess domkyrka.

I Mälardalen ligger domkyrkorna tätt och till Strängnäs var det inte heller något större avstånd. Sagt och gjort, vi for dit. Här har vi inte varit tidigare och imponerades över dess inre storslagenhet. Till det yttre är kyrkan ganska påver.

Vi parkerade på torget som var ganska öde i denna lite sömniga stad.

Klockan hade oförtrutet tickat på och det blev dags att hitta en plats att övernatta på. Vi ville ha lite ståndsmässiga grannar och valet föll på Harpsund. Lyckligtvis är nog ingen dignitär hemma, annars hade väl allt varit avspärrat.

🚐💨🌻

Onsdag 3 juli 2024. Mariehamn, en nätt huvudstad.

Sista dagen på Åland viker vi åt Huvudstaden Mariehamn. En dryg tredjedel av öarnas 30 000 invånare bor i Mariehamn. Det är alltså där det mesta sker.

Vi färjade över till Prästö och var på så sätt tillbaka till "fastlandet". Sedan var det tre och en halv mil in till huvudstaden. I utkanten vid shoppincentret Maxinge står denne glade gubbe. En virtuell geogömma föranledde ett stopp.

En annan av samma sort fanns inne i staden. Här är det statyn över "Ålandskungen" Julius Sandblom som är föremålet. Sandblom (1865-1945) var journalist, politiker och folkbildare. Efter Finlands självständighet 1918 var han en av de drivande krafterna för en återförening med Sverige. När sedan Åland blev en autonom del av Finland 1922 valdes han som talman i lagtinget, en post som han innehade till sin död.

Vi gick runt i staden som alltid har nära till vattnet. I sjöfartskvarteren på östsidan finns museum, serveringar och affärer. Längst ut på en vågbrytare finns även ett kapell. Det får bli dagens kyrka i denna blogg.

Vi passerade ett genuint café och kunde inte motstå en omgång Ålandspannkaka. Den här gången gjord på risgryn. I stället för den traditionella sviskonkrämen serverades här äppelsylt med kanel.

Vid sjöfartsmuséet ligger den fyrmastade barken Pommern. Ett av de sista stora segelfartygen i kommersiell trafik. När ångbåtarna och även motorfartygen gjorde sig förhärskande några årtionden in på 1900-talet blev de senaste segelfartygen snabbt omoderna. Redaren Gustaf Erikson köpte upp dessa och lyckades med skicklighet ta ut några extra årtionden ur dem. Många gick på vetetraderna från Australien till Europa.

Vi nattar i Öra, en mil från färjeläget inför båtresan i morgon bitti. En liten hamnplan med toa och så dusch för € 2. I ett hus strax intill är man noga med kulörvalet, garage och bil i god matchning.

🚐💨🌻

Tisdag 2 juli 2024. Konst(igt) på Åland.

Vaknar till strålande fint väder med blå himmel och en lagom värmande sol. Vi förvånas och fascineras av att vi ser så få turister här på Åland. En och annan finsk husbil och en och annan cykelturist, men annars är vi relativt ensamma på vägarna. Nu är vi inte så ledsna för det. De flesta turister som åker till Åland häckar troligen på de få badorterna nära Mariehamn.

Denna dag har vi siktet inställt på Vårdö och Sandö för en del geocaching. Eftersom vi inte har cyklarna med oss på den här resan får vi planera så att vi i alla fall kan få några lämpliga promenadstråk om dagarna. I dag parkerar vi vid Vårdö kyrka och måste förstås fota den fina kyrkogårdsmuren.

Vi hamnar i ett område där en geocachare som kallar sig "bussbosse" har lagt ut en mängd gömmor. Här är ett exempel på bussbosses finurlighet och kreativitet. Bussbosse behövde nog vara rätt tjenis med kyrkogårdsförvaltningen för att få göra våld på kyrkans egendom på det här sättet. 

Vid Vårdö skola satt denna nyckelpiga och solade sig på en staketstolpe. Håller i alla väder.

Här har bussbosse varit i farten igen. Osynligt för den som inte letar en geocache. Snyggt!

Områdets brevlådor skyddas för väder och vind av ett något annorlunda regnskydd. Så fint.

Kreativiteten på Vårdö verkar inte ha några gränser. Traktens pippifåglar kan här bosätta sig i en holk gjord av vinkorkar. 

Bussbosse är nog en filur som ofta tänker utanför boxen. I en busskur hittade vi denna skylten i jakten på en geogömma. Om en tittar noga syns en liten ruta längst ner. Under står "skriv tydligt!" På baksidan av skylten satt loggremsorna. Sånt här förgyller en geocachares dagar.

Varför inte måla en sten som en glad gubbe med en åländsk flagga och placera den på ett brunnslock? Helt naturligt.

Här är Ålands skolmuseum.

Vi hade lite chattkontakt med bussbosse under förmiddagen och fick på det sättet ett tips att fika vid Seffers hembygdsgård. Innan kaffet fick vi husets historia berättad för oss av en äkta Vårdöbo som kunde allt om huset och bygden.

Sedan vankades det äkta ålandspannkaka med sviskonkräm och vispad grädde. Pannkakan var denna gången gjord på mannagryn, men kan också göras på risgryn. Viktigt att veta, enligt pannkakebagerskan. Denna varianten var verkligen görgod!

I närheten fanns, så klart, en geogömma. Den hittades snabbt och lätt nu när vi var mätta och nöjda.

Ett par andra geogömmor tog oss till vägs ände. En slutade vid ett färjeläge och den andra efter en riktigt smal och slingrig väg vid ett ställe man inte tror att det finns. En vik med några hus, sjöbodar och en brygga. Allt harmoniskt vackert. Vägsnutten med gräs var ännu smalare så den gick vi sista biten.

Det är inte alltid helt givet hur rutten kommer att gå när en håller på med geocaching. Ibland måste en åka lite fram och tillbaka för att lösa uppgiften. Det irrandet ledde denna gången till att vi hamnade på Kallas Skärgårds restaurang. Precis som vid fikat tidigare i förmiddags knorrade magarna lagom mycket för att vi skulle knalla in och beställa mat. Det blev finsk grillad biff. Åh så gott!

🚐💨🌻