Lilla sommarturen gjordes i mestadels strålande sommarväder. En dryg vecka spenderades på bästa sätt i Plåt-Tina. Vår plan var att på något sätt först ta oss till Öland och spendera några dagar där, sedan fick näsan styra oss vidare. Så där lagom ostrukturerat som våra resor brukar vara.
Vi åkte på midsommaraftonens afton. För först skulle vi få besök av den nyfunna släkten. Tyvärr kunde inte alla komma med, men vi andra lät oss väl smaka av sill och färskpotatis. Precis som det ska vara vid denna högtid. Till dessert var det inte jordgubbsgräddtårta utan Pavlova. En nog så god ersättare.
Frampå kvällen kom vi iväg och körde till Kinnekulle. Vi tog in på Turisthotellet och tog en promenad i Munkängarna. För bara några veckor sedan blommade Ramslöken för fullt och det var riktigt hektiskt med besökare. Nu var allt nedvissnat och vi fick vara alldeles själva med lökdoften. Ett litet diorama fanns i en urholkad trädstam.
Vi satte oss på hotellets uteplats med vår matsäck. I all anspråkslöshet njöt vi av Hobergsbröd, rödlök, smetana och löjrom från Spiken. Och så champagne till det. Ganska hyfsad avslutning på midsommar.
Sista Kinnekulletåget mot Mariestad saktar in mot Råbäcks anhalt.
Och så sänkte sig solen inför den korta sommarnatten.
På midsommardagen körde vi vidare till Forsvik strax norr om Karlsborg. Vi hade på känn att det skulle vara poppis så vi ville vara där något så när tidigt. Det märks att husbilsåkandet har ökat markant. Den som söker sig till välbesökta platser behöver vara alert och inte komma för sent på dagen. Sedan kan det bli det krig om platserna.
Göta Kanal - vattenvägen mellan Västerhavet och Östersjön - öppnades för trafik 1832. Det var i Forsvik som arbetena påbörjades 1810. Det är i Forsvik och sjön Viken som kanalen har sin högsta nivå.
I Forsvik finns också resterna av bruket, en väl bevarad historisk miljö. Det är numera byggnadsminne och väl värt ett besök. Bruket har en över sexhundraårig historia. Under de sista seklena har verksamheten diversifierats i takt med efterfrågan på olika produkter. Sålunda har här varit slipmassafabrik, sågverk, kvarn, mekanisk verkstad, gjuteri m.m. Till kanalen löper ett järnvägsspår där transporter mellan bruk och båt gjordes.
På söndagen cyklade vi på gamla väg 202. Naturligtvis fanns det ett pärlband av geogömmor som måste loggas. Mitt ute i skogen fanns en kolerakyrkogård från 1866. Femton personer som fick plikta med livet i farsoten ligger begravda här.
Tillbaka till ställplatsen kunde vi njuta av båttrafiken på kanalen. Själva slussandet är i sig ett skådespel. Somliga besättningar är samövade andra har det lite svårare. Det är nog inte för inte som kanalen ibland kallas för skilsmässodiket.
På måndag fortsatte vi norrut med Vättern på vår högra sida. I Olshammar fick K se en intressant multicache. Det betyder att man samlar in uppgifter och räknar sedan ut var slutgömman finns. Döm om vår förvåning när vi insåg vart vi skulle. Starten handlade om Verner von Heidenstams födelseplats och finalen var tvärs över Vättern vid hans Övralid. Efter att vi hittat gömman passade vi på att fika i farfarscafet.
Vi fortsatte sedan via Motala för proviantering till Borensberg där vi tog in på Kaffeteriet som ligger alldeles vid Göta Kanal. Där fick vi en skön kväll i solnedgången.
Strax innan Vimmerby slog Tinas vägmätare om till 10 000 mil. Det innebär att hon tagit oss drygt tusen mil om året sedan 2013.
I Vimmerby gick vi lite stadsvandring och hälsade även på Astrid Lindgren i sin skrivkammare på torget.
Nästa nattstopp blev i Timmernabben. Det visade sig vara ett ordentligt bottennapp. All service var avstängd pga coronan. Märkligt när alla andra lärt sig att hantera den i sina bekvämlighetsinrättningar. Vi hade precis ätit middag när inkasseraren kom och krävde uppbörd. Det var då det uppdagades att allt var stängt. Ingen bilkörning därifrån så vi fick bita ihop. Snacka om bondfångeri.
Men dessförinnan kikade vi på en klosterruin söder om Mönsterås.
Nästa dag kom vi äntligen fram till Öland. Vi ställde oss på favvoplatsen som är parkeringen vid Möckelmossen. Vi började gå en runda på Alvaret men överraskades av regn. Vi blev inte fullt så blöta som förra året, men nästan. Fåren var nästan handtama och mycket nyfikna. Normalt brukar kreaturen som betar vara skygga.
Skor på tork.
Dagen efter såg vi oss om på ön. Här en artrik vägkant.
Så småningom klarnade det upp och vi gav oss ut på vidderna igen för att slutföra gårdagens uppgift.
Den obligatoriska selfien.
Det blev lite gassigt och svetten lackade. Då är det skönt att få duscha av sig. När det är gott väder så är det bara att öppna fönstret och dra ut slangen. Snabbt och enkelt.
Och så fräste det till i Kalmar sund när solen dök ner i vattnet.
Gråmulet över Ölandsbron när vi lämnar ön. Nu siktar vi lite åt sydväst.
Stopp i Rävemåla och hembygdsparken för att titta på en vagnskorg från Nättraby-Alnaryd-Elmeboda Järnväg. Den kallades i folkmun för Krösnabanan. För att det gick så sakta att man hann gå bredvid och plocka kröser, lingon. I parken fanns även tre små grisar som roade sig furstligt i ävjan.
Nästa dag kom vi äntligen fram till Öland. Vi ställde oss på favvoplatsen som är parkeringen vid Möckelmossen. Vi började gå en runda på Alvaret men överraskades av regn. Vi blev inte fullt så blöta som förra året, men nästan. Fåren var nästan handtama och mycket nyfikna. Normalt brukar kreaturen som betar vara skygga.
Skor på tork.
Dagen efter såg vi oss om på ön. Här en artrik vägkant.
Så småningom klarnade det upp och vi gav oss ut på vidderna igen för att slutföra gårdagens uppgift.
Den obligatoriska selfien.
Det blev lite gassigt och svetten lackade. Då är det skönt att få duscha av sig. När det är gott väder så är det bara att öppna fönstret och dra ut slangen. Snabbt och enkelt.
Och så fräste det till i Kalmar sund när solen dök ner i vattnet.
Gråmulet över Ölandsbron när vi lämnar ön. Nu siktar vi lite åt sydväst.
Stopp i Rävemåla och hembygdsparken för att titta på en vagnskorg från Nättraby-Alnaryd-Elmeboda Järnväg. Den kallades i folkmun för Krösnabanan. För att det gick så sakta att man hann gå bredvid och plocka kröser, lingon. I parken fanns även tre små grisar som roade sig furstligt i ävjan.
Natten tillbringades på parkeringen till Wärdshuset i Grimslöv. Innan dess besökte vi Huseby med sin historiska miljö.
Ny dag och nya upplevelser. Vädret var mycket varm och vi begav oss mot bättre vetande på en cykeltur mot Urshult från Ryd. Det är cykelbana på banvallen från Hönshylte-Kvarnamåla Järnväg. Banan öppnades för trafik 1900. Förutom lokal trafik sammanband den KVBJ och VTJ/BTJ. Persontrafiken lades ner 1965 och godset 1971. Sedan revs spåret året efter.
Vi fortsatte sedan söder ut igen och tog en promenad i Degeberga hembygdspark.
Ett litet stopp i Vitaby där vi precis missade veterantåget.
Fritiof Nilsson Piratens grav på Ravlunda kyrkogård: "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972"
Piraten har vacker utsikt. Kyrkan ligger högt över nejden.
Övernattning skedde vid Skepparslövs golfbana. Men dessförinnan gick vi en historisk runda i Vä. Orten var en föregångare till Kristianstad och hade inte historiska händelser skett hade denna lilla sömniga by varit en storstad.
Väghållningsstenar. Visade gränsen för den sträcka som skulle underhållas av den som var skyldig att hålla vägen i skick.
K och K.
Drivhjul till ett Du-lpk. Det enda som återstår av en entusiasts drömmar om ett eget museitåg i Bjärnum.
En anhalt på sista sträckan hem var Bjärnums hembygdspark. Mycket intressant att se och en del bröte. Man kan inte gilla allt. Och så fanns det en träig upplaga av K. Båda ses på bild ovan. Hela vägen hem såg vi svarta moln runtomkring oss, och här och där riktigt blött på vägarna, men knappt någon nederbörd föll på oss denna dag. Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi har åkt ett varv runt Vättern med ett par små avstickare, det tog oss en vecka och lite till. Nu blir det till att jobba ett tag till innan stora sommarturen kan inledas. 🚙💨
