Lör-söndag 29-30 oktober 2022. Säsongens(?) sista tur gick till Spårön.

Det är slutet av oktober och husbilssäsongen drar mot slutet. 

Men än ger vi inte upp.

Vintern får vänta ett litet tag till.

Helgen lovade hyfsat väder så vi tog en chansning. 

Det skulle visa sig vara ett bra drag.

Cyklarna fick stanna hemma och vi satte kurs norrut mot Lidköpingstrakten.

Första stoppet var i Vårgårda där vi stannade till vid Kullings-Skövde kyrka för att lägga ut ett par gravdekorationer hos våra kära och prata med dem en stund.

Efter det var det lagom med fika på medhavda räkmackor vid Long kyrka.

En ny geogömma avgjorde var det var värt att stanna en stund.



Även Järpås kyrka kunde erbjuda en helt ny geogömma som vi stannade till för.



Tredje kyrkan för dagen, i Råda utanför Lidköping.

Strax därefter var vi framme ute på Spårön på Kållandsö och snörade på de grova skorna för en ordentlig promenad.

Vädret var helt ljuvligt och temperaturen låg runt 13 grader.

Är det detta som kallas sen brittsommar?

Eller är det klimathotet?

Promenaden blev lite längre än vi hade planerat och efter några timmar började det skymma och vi fick pinna på tillbaka till Plåt-Tina.

Vid Otterstads kyrka (fjärde kyrkan idag) parkerade vi för natten.

Middagen bestod av vår godaste fisksoppa.

Naturligtvis med egenimporterad rosa champagne.

Det var vi värda!

Den friska luften, maten och vinet tog ut sin rätt och John Blund anlände tidigt.

Lite extra sovmorgon tack vare omställningen till normaltid och vi vaknade upp till en strålande vacker morgon. Det var vindstilla och sidodörren kunde stå öppen och släppa in solen en stund.

Tidigare kyrka var uppförd på medeltiden och låg i närheten av nuvarande kyrkoherdeboställe. Nuvarande stenkyrka uppfördes 1854 av byggmästare Adolf Johansson efter ritningar av arkitekt Albert Törnqvist. Kyrkan består av långhus med tresidigt kor i öster och ett smalare tron i väster. Norr om koret finns en vidbyggd sakristia. Tornets tak har en åttkantig lanternin med spira. (Wikipedia)

Gravkapellet.

När vi väl kom på rull drog vi oss till Lidköping och sedan vidare mot sydost. Några labcacher lockade oss på denna rutt.

Limtorget är ett torg i centrala Lidköping, nära järnvägsstationen.
Lidköping delas av "älva" Lidan i två stadshalvor. Nya staden, på den västra sidan, anlades av Magnus Gabriel de la Gardie på 1670-talet.

Gamla staden, på den östra sidan, fick stadsprivilegier år 1446. Denna stadsdel eldhärjades omfattande år 1849. Elden kunde hejdas vid Hagagatan inom det kulturhistoriska området Limtorget.
Limtorget, som undgick branden är Lidköpings äldsta närområde med flera medeltida byggnader. Genom Limtorget sträcker sig den gamla infarten från Skara och Götene/Kinnekulle. 

Namnet Limtorget kommer sannolikt från tiden då kinnekulleborna kom hit och sålde osläckt kalk, dåtida cement, som kallades lim.

Hantverksgården, med sina byggnader bevarade från senare delen av 1800-talet, är unik för Lidköping. Många städer saknar en liknande gårdsbildning. Hantverksgården inrymde i början av 1900-talet bostäder, häståkeri och smedja. (Wikipedia)

Efter Lidköping fortsatte vi förbi Skara till Gudhem. Här finns ruinerna efter ett kloster. Vi löste även en mystery dvs en cache där man behöver leta uppgifter på plats för att få fram koordinaterna. Det var lite oklart med siffrorna så vi hade bara en vag känsla var vi skulle finna cachen. Men när vi såg oss om i omgivningen fanns det en naturlig plats. Och där satt den!



Det här är Ronja. Hon är en alpacka och bor i djurparken på Mösseberg i Falköping. Ronja och många andra djur träffade vi när vi löste en labcache där.





Nästa labcache var i Gökhem strax väster om Falköping. De rika dekorationerna på väggar och tak är gjorda av mäster Amund på 1400-talet.













Efter Gökhem svängde vi in till Alphems arboretum i Floby. 

Detta märkliga ställe har skapats av Frans Johan Gegerfeldt mellan 1903 och 1953. Gegerfeldt var lantbrevbärare och efter sin två mil långa posttur till fots gav han sig ut och hämtade hem någon av alla märkliga och vackra stenar som han hittat på turen. Stenarna fraktade han hem på skottkärra. Det skedde ofta på natten då han inte ville bli upptäckt. Med åren slet han ut elva skottkärror, den tolfte finns att se här på platsen! 

Här bodde han med sin familj, hustru och tio barn. Huset stod som modell för Snövits hus i Disneys film på grund av att Gustaf Tenggren (från Alingsås) var här på besök flera gånger och tyckte att huset passade bra i tecknad film.

Gegerfeldt hade även ett stort intresse för träd och växter. Under åren samlade och planterade han över 300 löv- och barrträd. Det är således det största privat anlagda arboretet i landet.



Normaltiden gjorde sig påmint genom sin tidigare solnedgång. Således var det dags att åka hem, kanske för sista gången denna husbilssäsong. 🚐💨🌻

Tors-söndag 28-31 juli 2022. Pub-och grillkväll på Forshems gästgiveri.

Denna helg blev en långhelg enär K packade ihop sina arbetspinaler för veckan redan på torsdag. Tina var då redo för avfärd och vi ställde kosan mot Kållandsö och Läckö. Vi kom inte så långt utan nattparkerade vid Otterstads kyrka.

Utsikt över jordbruksmarkerna och Fröfjorden, en vik i Vänern, i fonden. 



Vi åt husets special till kvällsmat. Det är fisksoppa à la Tina. Den här gången åkte de tyska morötterna med, de har åkt runt i Europa i några veckor. Recept fås om det efterfrågas i kommentarsfältet. Gyllene dryck passar bra till.





Otterstad på morgonen bjöd på gassande sol. I de flesta husbilgrupper på sociala medier har det talats om silverduk. Alla har varit lyriska över dess skuggande effekt. Naturligtvis måste vi prova och första försöket gjordes denna morgon. Jodå, den fungerar alldeles utmärkt. Lite bättre anpassning till markisen behövs men sedan blir det bra.



Från Otterstad gjorde vi en liten sväng över Strö för att fortsätta till Lidköping och några affärsbesök. Sedan stod ett måste på to-do-listan. Idas café i Broby skola söder om Källby. Detta café är sådär rustikt man kan önska sig trots att det bara funnits några år. Tyvärr lägger restauratrisen ner sin verksamhet till förmån för viktigare saker efter denna säsong. Tråkigt men det går inte att tillfredställa alla. Vi gjorde i alla fall ett besök innan det är för sent.



Idylliska entrén till den tidigare skolan. Nu används den sparsamt, kanske mest för att gå upp till kapellet som ligger granne? 

Vi tar plats på den fina verandan ut mot trädgården för att få en aning skugga. En matig macka till K. Kardemummabulle och blåbärspaj till C. 

Inomhus fanns det gott om plats denna förmiddag. Det fina vädret lockar besökarna ut i trädgården. 

I anslutning till cafét ligger Broby kapell. Tyvärr inte öppet för besökare idag.



Mätta och dästa på kaffe och bakverk fortsatte vi till Axvall. Vid Axevalla hed har det sedan mitten på sjuttonhundratalet varit övningsplats för militära regementen. Numera är det inte så mycket krigiskt kvar. Men många byggnader finns att beskåda. Vi cyklade runt och avverkade en ALC på köpet.



En njutning för den som gillar blindfönster. Men vid närmare påseende visade det sig att det är skivor som satts för fönstren för att skydda, alltså inga ursprungliga blindfönster. Men ändå!

Minnesstenar med massa ärorika fältslag inknackade i graniten.



Nästa stopp blev Varnhem. Vi gick en runda runt en nyrestaurerad sjö och kom fram till Kata Gård. Här ligger ruinerna efter en av landets första kyrkor från 900-talet. Upptäckten av denna och de flera tusen gravarna har ritat om historiebeskrivningen över det begynnande Sverige.





Från kullen vid Kata Gård har man en fin vy över Varnhems klosterkyrka som invigdes på 1150-talet. Här ligger många medeltida kungar och stormän begravda.



Lite spooky när skuggorna från altaruppsatsen syns på väggarna bakom koret.







De la Gardieska vapensköldar i snide.



Huvudmålet (sic!) var Forshems Gästgivargård. Pub- och grillkvällar anordnas under sommaren. Vi lät oss smaka av lokala charkprodukter och lokalrökt fisk. Till det fanns lokal öl eller vin långt bort ifrån. Bilderna talar för sig själva. För övrigt är rörelsen till salu så finns det en krögare i vardande bland läsekretsen är det bara att höra av sig till gästgiveriet.

Gästgiveriet med Stefan och Miriam Johansson som gästgivarpar har en djupt rotad kärlek till bygden och närproducerad mat av hög kvalitet. Vi uppskattar deras filosofi och goda mat och försöker besöka dem då och då. 

















Dästa och mätta tog vi en promenad ner till stationen för att inte se röken av sista tåget för dagen.



Vi hade tänkt natta utanför gästgiveriet men ombestämde oss lite senare och for till en favvoplats, Österplana hed.









Ett ofantligt kalkstensgolv, lämning från stenindustrin, utgör en plan och bra parkeringsyta. K visar hur stor den är.



Lördagen innebar förflyttning till gamla riksväg 26 söder om Mariestad. Vi geocachade på och runt den i härligt sommarväder.



Luringen i det här staketet hittade vi inte.



Milsten i skogen. Vägen var sedan länge borta.



Ingen cykelreparation utan cykeln fick vara stege för att nå upp till en gömma som annars var onåbar.





The Flying Tractor. Naturligtvis fanns det en geocache i denna. Och miljoner ställen att gömma en pytteliten nano i. Men vi fann den till slut och kunde signera loggen. Strax bakom fanns en skylt vi inte ville passera. Tveksamt om de skulle bjuda på kaffe.



I Timmersdala såg vi denna postlådehållare. En orgie i rörmokeri.







Till slut hamnade vi i Lerdala och Karlsfors. Alldeles vid Silverfallen, men de kikade vi inte på denna kväll utan grillade eget och njöt i solen.

Vi var enda husbilen på plats och det är ändå högsäsong och veckoslut. Har inte tyskarna hittat hit? Hyfsat fräscha hygienutrymmen som låg lite bortibakom från ställplatsen sett. Och kanske kan det upplevas som kapacitetsbrist om alla platserna är upptagna.







Silverfallen gör sig bättre när vattenföringen är mer generös. Nu var det en enda ynka rännil. Men omgivningen är intressant då den bär spår av den storskaliga kalk- och skifferbrytningen.



Mellan Lerdala och Öglunda står denna kanon uppställd. Den kommer från regalskeppet Riksäpplet som förliste 1676, elva år efter sjösättningen. Hur kanonen hamnade här har vi inte listat ut.





Sista stopp innan vi på allvar började hemresan var före Varnhem där en geocache lockade in oss i en stor konstutställning. Allt utspritt i skogen. Det fanns massor av konstverk, mest stora, som kittlade fantasin. C river av något på flygeln och eftersom den var ostämd så lägger vi inte upp någon ljudfil. 😃

🚐💨🌻